torsdag 31 december 2009

2010

Nytt år och nytt decennium börjar i morgon. Förutom att bli en (ännu) bättre människa och vara lycklig så hoppas jag såklart på ny god musik och mycket livespelningar. Inledningen på 2010 ser annars inte så kul ut och den första inbokade spelningen är inte förrän 21 januari, då The Xx spelar på Debaser. Risk för abstinens! Därefter känns Ian Brown, Talib Kweli, Yeasayer och The Antlers som självklara grejer under årets inledning. Och till sommaren så har jag bokat in Primavera Sound i Barcelona och Way Out West i Göteborg. 2010 blir nog ett fint år!

Självklart hoppas jag på mer. Och om jag väljer några artister jag aldrig sett live, men gärna vill se under 2010, så blir det - just nu och utan inbördes rangordning - de på bilderna nedan (bilderna lånade från www).

Tack till alla som läst The Ice Rage under året - både till återkommande och tillfälliga besökare. Gott nytt år!

Laura Marling

Feist

Basia Bulat

Bat For Lashes

Sufjan Stevens

The Dears

Bran Van 3000

måndag 28 december 2009

Årets bästa låtar som Spotify-playlist

Jag gjorde en Spotify-playlist av min årsbästaskiva (två låtar saknades) och la på ett antal bubblare så här är 30 av årets bästa låtar enligt mig. Hoppas det smakar!

Dagens inköp var f.ö. en biljett till Primavera Sound i Barcelona i slutet av maj. Biljettpriset stiger från 99 Euros till 130 Euros vid nyår så det var lika bra att slå till.

Radarintervju #3

Som jag skrivit tidigare gör jag sedan en tid en och annan intervju för webbtidningen Radar. För två veckor sedan fick jag det trevliga uppdraget att göra en telefonintervju med en av medlemmarna i Miike Snow. Intervjun finns nu till allmän läsning här.

lördag 26 december 2009

Livemusikåret 2009 - en tillbakablick

Mycket av det jag skriver om på The Ice Rage handlar om eller utgår från musikupplevelser jag fått från livemusik. Skivor i all ära, men det finns inget som ger samma kick och starka upplevelser som riktigt bra konserter. Eftersom Malmö är en bra stad att bo i när det gäller livemusik, och speciellt Debaser gjort att det inte heller är så fasligt dyrt, har det nästan blivit en livsstil för mig att gå på spelningar.

I fjolårets tillbakablick skrev jag att jag skulle försöka skära ner lite på konsertspringandet i år. Det gick inte så bra. 58 konsertdagar 2007 blev till 70 st 2008 och i år blev det till slut 74 st (några dagar kvar av året, men det blir nog inte mer). Och då missade jag ändå hela Malmöfestivalen och även Möllevångsfestivalen. Skadat - nästa år ska det i alla fall bli mindre, även om inledningen av året ser spännande ut. Här är i alla fall en resumé av konsertåret 2009, med länkar till de spelningar jag skrivit om.

En asterisk efter bandnamn på festivalspelningar innebär att jag såg mindre än halva spelningen.

Still Flyin'

Januari - februari
Precis som året innan en lugn start på året, dels beroende på att det inte var så många lockande konserter i januari, men framför allt för att jag var i Uganda och Rwanda nästan en hel månad. Det lustigaste var att The Branded var förband på båda årets två första spelningar, men det absolut bästa var den fantastiska partykvällen med Still Flyin' och Vit Päls - en av de roligaste kvällarna under hela året.

14/1 Lovvers (support: The Branded). Debaser, Malmö
23/1 Mattias Hellberg & White Moose (support: The Branded). Debaser, Malmö
24/1 Still Flyin' (support: Vit Päls). Debaser, Malmö

25/2 En afton med Morrissey feat. El Perro Del Mar, Princess, Magnus Carlson, Adam Olenius, Provköket samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö
28/2 O'Death (support: Nervous Nellie). Debaser, Malmö

Fleet Foxes

Mars - april
Det blev lite mer fart på konserterna när våren kom. I mars var det en brokig, men väldigt trevlig, skara konserter med både gubbrock, folkmusik och indie, medan den stora händelsen i april naturligtvis var mitt andra besök på Coachella, där det såklart fanns bra musik i överdos.

4/3 Crystal Stilts. Debaser, Malmö
8/3 The Zombies. KB, Malmö
18/3 Alla fagra. Garaget, Malmö
20/3 Ulf Lundell. Arenan, Malmö
25/3 En afton med Madonna feat. Asha Ali, Erik Hassle, Veronica Maggio, Gaby, Juvelen samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö
26/3 High Places (support: Fredrik). Debaser, Malmö

17/4 Coachella - Alberta Cross, Ryan Bingham*, Noah and the Whale, We Are Scientists*, The Airborne Toxic Event, Los Campesinos, M Ward*, White Lies, Crystal Castles, N.A.S.A*, Leonard Cohen, Beirut*, Morrissey, Girl Talk*, A Place To Bury Strangers, Paul McCartney. Indio, Kalifornien, US
18/4 Coachella - Ida Maria, Ariel Pink's Haunted Graffiti, Bob Mould band, Drive-by Truckers*, Blitzen Trapper, Dr Dog*, Amanda Palmer, Henry Rollins*, Tinariwen, Calexico*, Fleet Foxes, Thievery Corporation*, M.I.A., Glass Candy*, The Killers, Gang Gang Dance. Indio, Kalifornien, US
19/4 Coachella - Vivian Girls, Mexican Institute of Sound*, Night Marchers*, No Age, Friendly Fires, Gaslight Anthem, Sebastien Tellier*, Brian Jonestown Massacre*, Lykke Li, Perry Farrell*, Murder City Devils, Yeah Yeah Yeahs, Paul Weller, My Bloody Valentine, The Orb*, Public Enemy, Groove Armada - DJ-set*, Throbbing Gristle*, The Cure. Indio, Kalifornien, US
23/4 bob hund (support: Pascal). KB, Malmö
27/4 ...And You Will Know Us By The Trail of Dead. Debaser, Malmö
29/4 En afton med Depeche Mode feat. Emmon, Jonna Lee, Alexander Hofman, Henric de la Cour, Tingsek samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö

Neil Young

Maj - juni
Verkligt trevliga månader. Ska jag plocka ut några höjdpunkter blir det såklart att trion Pixies, Neil Young och Nick Cave var fantastiska i Stockholm. Phosphorescent och Marissa Nadler var också väldigt bra. Det blev några trevliga kvällar i Pildammsteatern också, något jag tror jag kommer ägna än mer tid åt kommande somrar - där finns okända guldkorn att plocka. Och så lite Springsteen Overdose såklart.

8/5 Handsome Furs (support: Dag för dag). Debaser, Malmö
9/5 Alla fagra. Malmö folk, Malmö
14/5 Mi Ami. Debaser, Malmö
15/5 Phosphorescent (support: Youth and Student Travel). Debaser, Malmö
23/5 Love is All (support: The Sweptaways). Debaser, Malmö
26/5 Marissa Nadler (support: Cody). Loppen, Köpenhamn

4/6 Bruce Springsteen & E Street Band. Stadion, Stockholm
5/6 Bruce Springsteen & E Street Band. Stadion, Stockholm
7/6 Bruce Springsteen & E Street Band. Stadion, Stockholm
12/6 Where The Action Is - Miss Li, The Pretenders, Perssons pack, Adiam Dymott, Seasick Steve, Florence Valentin*, The International Noise Conspiracy, Pixies, Olle Ljungström*, Neil Young. Stora skuggan, Stockholm
13/6 Where The Action Is - Erik Hassle, Markus Krunegård, Asha Ali, Joshua Radin, Jonathan Johansson*, The Magic Numbers, Jenny Wilson, Moneybrother*, El Perro Del Mar, Duffy, Loney Dear, Fever Ray, Nick Cave & Bad Seeds. Stora skuggan, Stockholm
16/6 Orchestra Baobab. Pildammsteatern, Malmö
17/6 Karamelo Santo. Pildammsteatern, Malmö
24/6 Niyaz. Pildammsteatern, Malmö
27/6 The Lucksmiths (support: Strawberry Fair). Debaser, Malmö

Leela James

Juli - augusti
Jag missade som sagt Möllevångsfestivalen (p.g.a. Norrlandsresa) och Malmöfestivalen (p.g.a. tjänsteresa). Däremot blev det, liksom de båda föregående åren, både Stockholm Jazz, som i år var fantastisk de två dagar jag var där, och Way Out West, som verkligen etablerat sig som en fantastisk festival och ett verkligt måste!

3/7 St Vincent (support: Bye Bye Bicycle). Debaser, Malmö
8/7 Bruce Springsteen & E Street Band. Stadion, Herning, Danmark
10/7 Frida Hyvönen. Pildammsteatern, Malmö
11/7 Kebnekajse. St Gertrud, Malmö
18/7 Stockholm Jazz - Anders Widmark Transformation, Meshell Ndegeocello, Leela James, Timbuktu & Damn!, Magdalena Konefal & Rebirth Station, Jr Walkers All Star Band, Guru's Jazzmatazz, Gilberto Gil ,Titiyo, Estelle. Skeppsholmen, Stockholm
19/7 Stockholm Jazz - Still Black Still Proud - An African Tribute to James Brown, Pauline, Booker T, Magnus Carlson & Moon Ray Quintet, Raphael Saadiq, Raul Midón, Joss Stone, Emiliana Torrini, Erykah Badu. Skeppsholmen, Stockholm.

14/8 Way Out West - Vivian Girls, Bon Iver, Seun Kuti*, Beirut, Grizzly Bear, Florence and the Machine, Robyn*, Wilco, Antony and the Johnsons feat. Göteborgs symfoniorkester, Röyksopp, Arctic Monkeys. Slottsskogen, Göteborg samt Crystal Antlers och Monotonix. Sticky Fingers, Göteborg.
15/8 Way Out West - Patrick Wolf, Jenny Wilson, Calexico, Vampire Weekend, Olle Ljungström*, Dead Prez, Nas, Amadou & Mariam, Basement Jaxx, My Bloody Valentine, Lily Allen. Slottsskogen, Göteborg samt Gang Gang Dance. Trädgårn, Göteborg
29/8 Telepathe. Babel, Malmö
30/8 Magnolia Electric Co (support: The Bitter Tears). Debaser, Malmö

Sunset Rubdown

September - oktober
Efter festivalsommar kom det som vanligt en innehållsrik klubbhöst och det blev en hel del konsertbesök i Malmö. Inga legendariska framträdanden, men en hel del väldigt bra. Sunset Rubdown i Malmö var t.ex. så bra att jag även såg dem i Köpenhamn. Och återföreningen av Strindbergs var lite av en dröm som blev sann.

2/9 White Denim (support: The Jet Link). Debaser, Malmö
3/9 Sunset Rubdown (support: Monde Yeux). Debaser, Malmö
4/9 Cats on Fire. Debaser, Malmö
6/9 Sunset Rubdown. Loppen, Köpenhamn.
10/9 Freddie Wadling. Victoriateatern, Malmö
18/9 Strindbergs (support: Wisex Pistols). Bodoni, Malmö
24/9 Girls. Debaser, Malmö
30/9 J Tillman (support: Pearly Gate Music). Debaser, Malmö

1/10 En afton med Neil Young feat. Peder Stenberg, Andreas Söderlund, Martin Inghardt, Lars Lindqvist, Cookies`n´Beans, Calaisa samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö
2/10 [ingenting]. Babel, Malmö
5/10 Camera Obscura. Debaser, Malmö
9/10 The Handsome Family. KB, Malmö
14/10 The Bear Quartet. Babel, Malmö
21/10 Health (support: Pictureplane). Debaser, Malmö
28/10 This is head & MFMB. Debaser, Malmö
29/10 En afton med Monica Zetterlund feat. Annika Norlin, Rebecka Törnqvist, Lotta Wenglén, Nicolai Dunger, Sophia Ersson, Almaz Yebio, Jennie Abrahamsson samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö
30/10 Emil Jensen. Inkonst, Malmö

George Clinton & Parliament-Funkadelic

November-December
Det blev lite oväntat internationellt mot slutet av året. Jag lyckades klämma in en fantastisk konsert med George Clinton när jag var på tjänsteresa i Helsingfors och med mindre än två veckors varsel blev jag medbjuden till en festival i England. Och i Malmö blev det en del spelningar också.

3/11 Jay Reatard. Babel, Malmö
6/11 First Aid Kit (support: Carolina Wallin Perez). Debaser, Malmö
7/11 Oumou Sangaré. KB, Malmö
8/11 William Fitzsimmons (support: Erika Rosén). Debaser, Malmö
10/11 George Clinton & Parliament-Funkadelic. The Circus, Helsingfors, FI
18/11 Damien Jurado (support: Tom Malmquist). Debaser, Malmö
20/11 A Mountain of One. Debaser, Malmö och The Teenagers. Babel, Malmö
27/11 Aa (Support: Extended Heads). Debaser, Malmö

2/12 Wavves (support: Ghostbike). Debaser, Malmö
4/12 ATP: Nightmare Before Christmas - The Wounded Knees, Josh T Pearson, De La Soul*, Witch, Primal Scream*, Yo La Tengo, Television Personalities, My Bloody Valentine, Buzzcocks. Minehead, UK
5/12 ATP: Nightmare Before Christmas - Sun Ra Arkestra, Le Volume Courbe, Harmony Rockets, The Pastels, The Horrors, Sonic Youth, Lightning Bolt, No Age. Minehead, UK
6/12 ATP: Nightmare Before Christmas - Gemma Hayes, Lilys, A Place To Bury Strangers, Múm*, EPMD*, Bob Mould*, Dirty Three, The Pains of Being Pure at Heart, My Bloody Valentine, School of Seven Bells, Brightblack Morning Light. Minehead, UK
8/12 Taken By Trees (support: Vidderna). Babel, Malmö
19/12 ElectriXmas 2009 - Spark, Sadman, Aesthetic Perfection, Rotersand, VNV Nation. Inkonst, Malmö
25/12 En afton med Michael Jackson feat. Pauline, Asha Ali, Helena Josefsson, Forest & Crispian, Jonas Dreijholt, Vivian Buczec samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö

onsdag 23 december 2009

Det bästa av två världar

Alla måste lyssna på Basia Bulat, skogsnymfen från Ontario, när hon gör en cover på Goran Bregovic' To Nie Ptak. Det är för bra för att förbli ohört.

Här finns den! Där finns för övrigt även hennes nya singel Gold Rush och en fin Sam Cooke-cover. Nytt album kommer 26 januari.

tisdag 22 december 2009

Årets bästa låtar 2009

Nytt: skivan (med bonusspår) finns nu som Spotify-playlist här.

Vad har Fotbolls-VM 2010 och Olas årsbästaskiva gemensamt? Jo, Sverige saknar representation. Det var ganska nära att bob hunds Tinnitus i hjärtat eller [ingenting]:s Blanka blad kom med, men de föll bort i sista gallringen (tillsammans med låtar av hyllade band såsom Animal Collective, The Antlers och The Xx m.fl.).

Det blev således en årsbästaskiva i år också trots att jag så sent som härom dagen var något tveksam. Det är den sjunde årsbästaskivan jag gjort med start 2003. Årets skiva har ett ganska lugnt anslag och noisepop och shoegaze, som jag annars lyssnat en del på under 2009, saknas helt.

Här är årets bästa låtar enligt mig, med den totala längden av en CD, d.v.s. 80 minuter.
  • BRITISH SEA POWER - Come Wander With Me
  • DIRTY PROJECTORS - Stillness is the Move
  • EDWARD SHARPE & THE MAGNETIC ZEROS - Home
  • THE LOVE LANGUAGE - Lalita
  • FASHAWN - When She Calls
  • THE THERMALS - When I Died
  • LA ROUX - In For The Kill
  • JACK PENATE - Tonight's Today
  • YEASAYER - Tightrope
  • SUNSET RUBDOWN - Idiot Heart
  • GIRLS - Laura
  • WASHED OUT - Feel it All Around
  • WOODS - Rain On
  • MARISSA NADLER - River of Dirt
  • BAT FOR LASHES - Daniel
  • THE DECEMBERISTS feat. SHARA WORDEN - The Wanting Comes in Waves/Repaid
  • ALBERTA CROSS - Leave Us or Forgive Us
  • CURSIVE - From the Hips
  • BILL WELLS & MAHER SHAHAL HASH BAZ - On the Beach Boys Bus (reprise)*
*On the Beach Boys Bus är egentligen inte från 2009, men släpptes på album i år i en uppfräschad version och är tveklöst 2009 för mig. Och eftersom den dessutom passar så perfekt som avslutare på skivan så det får bli så.

Skivan finns, även i fysisk form - jag lyssnar på den just nu - och man kan gärna få ett ex om man väldigt gärna vill det.

måndag 21 december 2009

ElectriXmas 2009

Rotersand

ElectriXmas 2009 feat. Spark, Sadman, Aesthetic Perfection, Rotersand och VNV Nation. Inkonst, Malmö 19/12/09

EBM - Electronic Body Music, är en genre jag varit ganska indifferent till tidigare. Några av mina vänner är dock förtjusta i det och eftersom jag lever efter Steve Earles gamla devis There's two kinds of music - good music and bad music, så vill jag inte gärna avfärda genrer i sin helhet utan att ge dem en rejäl chans.

EBM kan enkelt beskrivas som hård, dansant synthmusik. Och sedan ganska många år anordnas i Malmö ett populärt event i december som går under namnet ElectriXmas. I år var det rätt tunga namn som skulle uppträda och jag tyckte det var ett bra tillfälle att göra slag i saken och sätta mig in i denna genre och kultur.

Fem band spelade under kvällen. Först två svenska - Spark och Sadman - och sedan tre internationella band i form av Aesthetic Perfection (USA), Rotersand (Tyskland) och VNV Nation (England).

Jag hörde inte jättemycket av de svenska banden, men Spank lät som en råare version av ett synthband från 80-talet och Sadman ungefär som Depeche Mode i dess lugnare stunder. Sen var det genomgående bra ös med de internationella banden. Aesthetic Perfection förlorade på att sångaren inte har en bra röst - annars var det helt ok, Rotersand tyckte jag var riktigt bra (väldigt bra sångare) och kvällens klart bästa band - och VNV Nation började bra, men blev lite för monotont i längden.

Och det var en trevlig, och definitivt intressant, kväll och det kan absolut inte uteslutas att jag kommer gå på något liknande fler gånger. Alla bilder är f.ö. klickbara för större storlek.

Kvällens spelschema

Spark

Sadman

Aesthetic Perfection

Rotersand

VNV Nation

lördag 19 december 2009

Fashawn - When She Calls

Årets bästa låtar har jag de senaste sex åren sammanställt i form av en 80-minuters årsbästaskiva. Jag tycker att jag har lite sämre koll i år men ska ev. göra en i alla fall. I så fall är den knappt påbörjad, men bör kunna dyka upp i mellandagarna. Annars kommer den senare eller inte alls.

When She Calls med Fashawn är i alla fall årets bästa hiphop-låt enligt The Ice Rage. Inte bara för att den omedelbart låter väldigt bra, utan också för genidraget att sampla Joanna Newsom (låten Cosmia). Hiphop som byggs upp av tonerna från en harpa känns på pappret nästan omöjlig, men resultatet är mer än lysande.

fredag 18 december 2009

Nightmare Before Christmas 2009, del 4 (sista delen)

Söndagen hade anlänt - det var dags för den sista festivaldagen. Några ägnade förmiddagen åt att bada, andra startade tidigt med starka drycker. Men lugnet varade inte så länge, för redan halv 2 på eftermiddagen var det dags för dagens första artist. Och inte förrän 13,5 timmar senare slutade den sista. Så det fanns att göra denna söndag om man var på humör för livemusik. Och det är jag nästan alltid.

Gemma Hayes är en irländsk singer/songwriter vars stil avvek lite från helgens övriga akter men hennes medverkan kan förklaras av att hon har samarbetat med Kevin Shields och tillhör således kretsen. Här uppträdde hon tillsammans med två medmusiker (på percussion och elektronik) och gav en ganska lugn halvtimme som funkade bra som småtrevlig eftermiddagsmatiné.

Amerikanska indierockpionjärerna Lilys hade jag trott en del på, men jag tyckte inte det stack ut påtagligt. Inte direkt dåligt, men inte heller något jag alls tänkte på bara några timmar senare.


Sen var det dags för A Place To Bury Strangers, ett av de absolut bästa shoegazebanden i världen och självskrivna på en festival som denna. Spelningen påminde mycket om den jag såg på Coachella i våras, men den fina och häftiga ljussättningen gjorde upplevelsen ännu större. Det är vasst och aggressivt och en alldeles fantastisk liveupplevelse. På de båda avslutande låtarna I've Lived My Life... och Ocean tog trion hjälp av ytterligare två gitarrister för att ytterligare förstärka ljudbilden. Makalöst bra spelning!




Isländska Múm spelade på stora scenen och det är ju drömskt och fint men jag tröttnade ändå efter ett tag. Gick i stället till Centre Stage och tittade en stund på hiphoplegendarerna EPMD, som jag fick ungefär samma halvdana känsla av som med De La Soul på fredagen. Naturligtvis kul att se dem, men efterhand blev det tjatigt och lite för mycket klichéer för att jag skulle trivas. Ägnade därför en stund åt mat och biljard innan det var dags att ta itu med kvällens program.

Bob Mould spelade solo med akustisk gitarr men rockade på ganska bra ändå. Såg bara 20 minuter med honom för att det krockade med annat, men det verkar som han blandar solomaterial med Husker Du-låtar. Han förtjänade egentligen mer tid, men jag var nyfiken på Dirty Three som spelade samtidigt. Detta är en instrumental, australiensisk trio med Warren Ellis, sektskägget från Bad Seeds och Grinderman, som frontman. Här spelar han i princip uteslutande violin och de övriga bandmedlemmarna spelar trummor och gitarr. Det här är riktigt vacker musik - popmusik med en klassisk touch. Väldigt bra och en snygg kontrast till den genomgående rockiga inriktningen under helgen. Dirty Three verkar f.ö. vara väldigt populära hos ATP och har spelat på många av de tidigare festivalerna också, och även valt ut artister vid ett tillfälle.


Skramlig indiepop med The Pains of Being Pure at Heart väntade härnäst. Och det hade jag sett mycket fram emot, efter att ha missat dem lite här och där tidigare under året. Och de gjorde bra ifrån sig. Live blev det väldigt tydligt hur likt Popsicle de låter. Möjligen något larmigare och lite mer gitarrmanglande, men ljudbild och melodier är väldigt snarlikt. Låten jag filmat här kunde ju lika gärna ha varit en Popsicle-cover, men det är en låt som har samma titel som bandet som framför den. Jag gillar den videon, då jag har filmat från sidan och lite uppifrån så man får en bra bild av hur det är att se spelningar på ATP i Minehead.


My Bloody Valentine hade denna kväll inga problem med ljudet såsom på fredagen så det var helt rätt att se dem en gång till. Kändes som de var mer fokuserade också.



Klockan hade närmat sig ett på natten men det var två intressanta band kvar på Centre Stage, så ingen anledning att tänka på sömn ännu. Mina medresenärer tyckte dock så och jag blev därför Last Man Standing. School Of Seven Bells var ju uteslutet att missa. Dels för att de verkligen är bra och dels för att jag ville se om tvillingsystrarna Deheza (Claudia & Alejandra) är lika snygga i verkligheten som på bild. Svaret är ja. School of Seven Bells spelar elektropop som är bra på skiva men betydligt tyngre och mer genomträngande live, nästan så det drar åt en slags elektroshoegaze med långa malande partier och starka melodier. En fantastisk spelning och en av helgens bästa trots den skarpa konkurrensen. Här är en video som visar dels hur bra det var och dels återigen hur fin ljussättning det var i Minehead. Missa inte den!


Sist av alla spelade amerikanska Brightblack Morning Light. Normalt är detta en trio, men live backas de upp av fler musiker - på innevarande turné av en duo som kallar sig Voices Voices. Brightblack Morning Light spelar någon slags psykadelisk folkpop, utan sång, och det var lite märkligt att lägga detta som sista band nästan mitt i natten. De spelade bara en låt, eller svit, men den var en halvtimme lång. Musiken var långsam, monoton och musikerna var helt inne i sig själv. Det liknade inte mycket annat jag hört. Men det var samtidigt väldigt vackert och påträngande på ett sätt som fångade mig och trots att klockan var nästan tre när de slutade så trotsade jag mina tunga ögonlock och stannade till slutet.

torsdag 17 december 2009

Nightmare Before Christmas 2009, del 3

Det hade blivit lördag och Team Sweden ägnade den tidiga eftermiddagen åt en längre promenad med pubbesök i Minehead. För även om det fanns mat och öl på Butlins, där festivalens höll var det trevligt att se lite annat. Men sen var det dags för musik igen. Affe gick och kollade på återförenade punkbandet The Membranes, men jag valde festivalens jazzigaste inslag i stället.

Sun Ra Arkestra är det legendariska band som bildades och leddes av Sun Ra. Han dog 1993, 79 år gammal, men en del av hans musiker tillsammans med några yngre förmågor har fortsatt framföra den rymdjazz som blev Sun Ras signum. Sun Ra är en av de jazzartister jag lyssnat mest på och därför var det kul att äntligen få se det på en scen. De var skickliga, men i längden tyckte jag det var aningen för långsamt och enformigt så jag stannade inte ändå till slutet.

I stället kollade jag upp Le Volume Courbe, ett band som leds av fransyskan Charlotte Marionneau. Precis som med en beskrivning i programbladet dagen innan lockades jag hit av described as impossible to describe. Nu tycker jag i och för sig inte det var så exceptionellt konstigt - elektronisk chanson valde jag att kalla det - men småtrevligt och stundtals väldigt fint med många påtagligt korta låtar (1-2 minuter).

Harmony Rockets är ett sidoprojekt för Jonatan och Grasshopper från Mercury Rev. 1995 gjorde de en platta bestående av en enda låt - Paralyzed Mind of the Archangel Void - som är 41 minuter lång instrumental svit. Det var den de framförde här och det var fantastiskt - en av helgens absoluta höjdpunkter. Med flöjt och trumpet som komplement till en mer klassisk sättning och med en volym fullt i klass med My Bloody Valentines levererade de en bländande noise-symfoni som trots sin längd inte kändes långtråkig för en sekund. Här är avslutningen.


Indiepop med The Pastels från Glasgow väntade härnäst. De hade sin storhetstid på 90-talet, men har nyligen släppt sitt första album på många år. Soundet påminner mycket om det som Glasgow-kollegorna i såväl Belle & Sebastian och Camera Obscura har, fast aningen mer primitivt. Live var det riktigt trevligt, men utan att det verkligen hettade till.



Sen kollade vi in The Horrors, ett brittiskt band vars mörka stil för tankarna till såväl Cure som Interpol. Riktigt så bra tycker jag dock inte att de är, åtminstone inte generellt, men några låtar sticker ut från en relativt ointressant helhet (ingen bild därifrån - för mörkt och långt avstånd).

Sonic Youth var svårplåtade av ungefär samma anledning som föregående, och bilden därifrån är mest för att åter illustrera vilken fin ljussättning det genomgående var på festivalen. Sonic Youth är f.ö. alltid bra, så även denna gång.


My Bloody Valentine spelade precis som dagen innan på Centre Stage, men vi skippade det denna kväll för att se Lightning Bolt på den mindre scenen Reds. Bandet, som bara har två medlemmar, på trummor resp. bas, spelar en hård och kraftfull noiserock. De båda medlemmarna är otroligt skickliga - speciellt basisten är verkligen helt enorm - och den här spelningen var fantastisk. Till det bidrog att publiken dessutom var helt vild och stundtals var det kaos nedanför scenen. Trummisen spelade f.ö. större delen av konserten iförd en otroligt ful mask. Affe, som är lite mer inne på riktigt hårda grejer än jag, tyckte detta var en av de bästa spelningar han sett i sitt liv.

No Age avslutade kvällen (inga acceptabla bilder därifrån heller). Precis som föregående band är detta en noiserockduo bestående av trummis och gitarrist. Precis som när jag såg dem på Coachella i våras var det riktigt bra och intensivt. Bob Mould, sångaren från legendariska 80-talsbandet Husker Du, gästade på de två sista låtarna - en No Age-låt och Husker Du-klassikern In a Free Land. Missa inte denna uppvisning i rock`n´roll!

I sista delen kommer det handla om söndagen och bl.a. A Place To Bury Strangers, The Pains of Being Pure at Heart och Dirty Three.

tisdag 15 december 2009

Nightmare Before Christmas 2009, del 2

På fredagseftermiddagen började musiken och sen höll det på en bra bit in på natten. Standarden var genomgående mycket hög och accentuerades av att ljudet på alla scener var superbt och ljussättningen var den bästa jag någonsin upplevt på en festival. Men även banden levererade - en del mer, en del mindre. Jag kommer av tidsbrist inte gå in på detaljer men ger er här lite foton, videosekvenser och korta kommentarer.



The Wounded Knees är ett shoegazeband som har ganska många beröringspunkter med My Bloody Valentine, som alltså valt ut de band som spelade. Bandet leds av Jimi Shields, bror till MBV:s frontman Kevin Shields, och de har även turnerat med MBV. Det som är framträdande i musiken är att de använder flöjt (trakterad av tidigare Mercury Rev-medlemmen Suzanne Thorpe) vilket gör de larmiga partierna ganska speciella. J Mascis (Dinosaur Jr) gästade på några låtar.



Josh T Pearson är en skäggig herre med en väldigt genomträngande röst som förde tankarna till David Eugene Edwards från 16 Horsepower. Väldigt starkt framträdande. Jag lockades hit av beskrivningen i programbladet: ...Josh appeared at times to be retreating from the world, a soul in crisis, he moved to a hut in the remote part of Texas to wrestle with his demons. When he was occasionally sighted in Denton or Austin he seemed by many to be an outlaw, belonging to earlier times. Det lät ju fantastiskt. Fast nu var han i England, men han var riktigt bra ändå.

Hiphoplegendarerna De La Soul finns fortfarande om någon trodde något annat. Jag såg knappt hälften av deras spelning och var inte alltför imponerad. Lät som typisk prata-i-munnen-på-varandra-live-rap, men jag vet också några som tyckte detta var helgens allra bästa spelning.

I Witch, ett band med starka influenser från 70-talshårdrock har gitarrguden J Mascis valt att sätta sig bakom trummorna. Jag såg bara slutet av denna spelning (tiden delades med De La Soul) men gillade vad jag hörde i relation till mina lågt ställda förväntningar.

Primal Scream fick bara fyra låtar på sig att imponera på mig innan jag insåg att det lät ungefär som deras halvdana spelning på Way Out West 2007. Gick därför vidare för att titta på annat.


Yo La Tengo spelade i Lund för bara några veckor sedan och det var ju trist att jag missade det. Men tacksamt med ny chans nu. Och de gjorde bra ifrån sig med bra intensitet och en helt ok låtlista.


Television Personalities - äntligen! Jag köpte en biljett till minifestivalen Perfect From Now On i Malmö sommaren 2005 huvudsakligen för att få se TvP. Väl där fick jag beskedet att de ställt in. Det var i och för sig en väldigt trevlig kväll i alla fall men ändå aningen lång näsa. Sen spelade de i Malmö förra året när jag var på jobbresa. Och det jag hört om comebackspelningarna har varit att de varit usla och att sångaren Dan Treacy ofta är så full och okoncentrerad att han inte har på scen att göra. Denna kväll var det annorlunda. Han sjunger inte bra, men han var nykter, drack vatten, och verkade ha inställningen att göra något bra. Och låtmaterialet är så häpnadsväckande starkt att det blev en alldeles lysande timme.


Jag har skrivit det mesta om My Bloody Valentines spelningar redan tidigare - t.ex. här (skrolla ner en bit). Det var nu fjärde gången jag såg dem på 17 månader, men första gången inomhus och därmed bättre chans för idealiskt ljud och ljus. Ljuset var oklanderligt men ljudet strulade en del och Kevin Shields var tveklöst aningen irriterad. Det blev dock bättre efterhand och i avslutningen med You Made Me Realise och det kvartslånga oljudspartiet som fått namnet The Holocaust Section var det bra.

Kevin Shields är en ljudperfektionist utan dess like och hade, trots att festivalen hade MBV som värdar, sagt nej till att spela på stora scenen och ville spela på den mindre Centre Stage i stället. Eftersom denna tar i bästa fall hälften av festivalens 6000 besökare skulle MBV spela alla tre dagarna. Man fick då ett armband till en av dagarna då man hade företräde att komma in - därefter släppte de in folk från en väntande kö. Vi valde fredagen, men det visade sig sedan inte vara några problem de andra dagarna om man var tidigt ute så vi kom att se dem på söndagen också. Mer om det senare. Som vanligt var MBV otroligt bra även om det drog ner lite att Kevin var irriterad.

Här är You Made Me Realise - skruva upp högtalarna ordentligt nu och njut av 16 minuters "oväsen". Det här är den mest kompletta version av låten, med drägligt ljud, som jag hittat på Youtube. Det enda som inte framträder här är vilken oerhört hög volym de spelar på.




Only Shallow:


Buzzcocks avslutade första dagen med en härlig spelning. Visst har de unga, arga punkarna blivit gubbar men det är bara en utseendegrej - musikaliskt var det hur bra som helst och de visade en härlig attityd.




Första dagen var slut och jag var verkligen mer än nöjd. I nästa del blir det bl.a Sonic Youth, Lightning Bolt, No Age och Harmony Rockets.