onsdag 22 september 2010

Valanalys

Ett sista politiskt inlägg, sen övergår jag till musiken igen....men det har ju faktiskt varit val och det var för en gångs skull ganska intressant. Inte kul, inte bra, men intressant. Och otäckt.

Ja, alla vet ju vad som hände. Alliansen fick fler röster än de rödgröna, men som det ser ut inte egen majoritet. En ful fisk i form av Sverigedemokraterna tog nämligen plats i parlamentet, till råga på allt som vågmästare. De vandrar nu in i riksdagen med 20 mandat. Av dessa går 17 till män och 3 till kvinnor. För jämförelse kan nämnas att vi innan söndagens val hade 53% män i riksdagen. Det är alltså inte bara Sverigedemokraternas åsikter som andas 1930-tal.

I måndags kväll gjorde jag något för mig ovanligt. Jag demonstrerade. Tillsammans med något tusental andra stod jag först och lyssnade på diverse tal på Möllevångstorget och sedan gick vi Bergsgatan - Amiralsgatan - Stora Nygatan - Davidhallsgatan - Södra Förstadsgatan tillbaks till Möllan och skanderade "Inga rasister på våra gator" och en del andra ramsor på samma tema. Inte för att jag för en sekund tror att en demonstration gör att några som röstat på SD ändrar sig, men det är bra för att känna att det faktiskt finns en massa människor som bryr sig och verkligen vill bli av med de rasistiska, främlingsfientliga strömningar som drabbar vårt samhälle mer och mer. Jag gick dit i besvikelse och frustration men jag kom hem med hopp och övertygelse. Det var det viktiga och det bär jag med mig mot 2014.

Annars finns det lite olika saker att fundera över. Varför gjorde vänstern ett så dåligt val? Och naturligtvis varför gick det så bra för SD? Och varför är borgarna fyra olika partier när alla tycker i princip likadant om allt? Och bör miljöpartiet stödja en borgerlig regering för att minska eller eliminera SD:s påverkan på politiken de närmaste fyra åren? Det här är mina funderingar kring dessa frågor.

Vänsterns dåliga val beror framför allt på avsaknaden av vänsterpolitik. Sossarna gjorde ett stort misstag när man slängde sig in och började slåss med de borgerliga partierna om samma mittenväljare. Inte förrän sista veckan, när man insåg opinionen, började man pressa regeringen med socialförsäkringarna - en fråga där borgarna gjort bort sig fullständigt. Det var naturligtvis försent. Hela debatten har präglats av att om borgarna sagt 12 miljarder har sossarna sagt 10 eller omvänt. Det är minimala skillnader på nästan alla områden. Socialdemokraterna och deras stödpartier har inte vågat föra fram en alternativ politik utan sysslat med att föreslå relativt marginella justeringar av den borgerliga politiken i rädslan av att framstå som radikala. Och när regeringen faktiskt har skött statsfinanserna ganska hyggligt så är det en omöjlig väg till makten, speciellt som ordet "solidaritet" plötsligt blivit så omodernt. Sossetopparna sluter trots fiaskot upp bakom Sahlin, men jag tycker hon bör avgå. Att tappa en ledning på 15% i opinionen för två år sedan till en förlust med 5% tyder på att hon inte är rätt kvinna att leda de rödgröna mot regeringsmakten 2014. Mitt i misären kan de rödgröna i alla fall glädja sig åt att de fick 53% av rösterna bland förstagångsväljare, mot 38% för alliansen. Det finns hopp!

Att vi fick ett rasistiskt parti i riksdagen beror inte på att 5,7% av Sveriges befolkning är övertygade rasister/idioter (fast jag inser mer och mer att det finns fler än jag tidigare velat tro). Det beror dels på rädsla och okunnighet men också, tyvärr, på att övriga partier inte vågar prata integration och segregation överhuvudtaget. Man kan göra det utan att använda populistiska utspel a la Folkpartiet (föreslå språktest och burkaförbud strax innan val) och man kan göra det utan att framställa invandring som ett problem. Att så fort någon andas att det finns brister i svensk integrationspolitik möta detta med beskyllningar om rasism etc gör SD till martyrer och ger dem fler röster - det gäller att ta debatten i stället för att kväva den. Kort sagt - de etablerade partierna måste kunna lära sig att sköta debatten på ett sätt som inte gynnar rasisterna. Det är med kunskap och öppenhet vi bäst bekämpar rasismen och främlingsfientligheten. Förklara för dem att det handlar om människor.

Ska borgarna fortsätta vara fyra partier och i så fall varför? Nej, de borde bara vara ett. De har i princip samma uppfattning i alla frågor och det faktum att de har varsin profilfråga (ekonomi hos M, utbildning hos FP, socialpolitik hos KD och miljö hos C) förändrar inte det faktumet. Eftersom Centern dessutom inte längre är ett miljöparti - miljöminister Carlgren är utan tvekan svensk naturs fiende #1 och bara måste få sparken i den nya regeringsbildningen (fast Reinfeldt har ju miljöfrågorna som prioritet #497 så han bryr sig säkert inte) - så faller det partiets existensberättigande ytterligare. Det finns alltså ingen anledning att ha fyra borgerliga partier längre - det är i så fall bara för att det alltid varit så. Det är idag betydligt större skillnader i åsikter inom det socialdemokratiska partiet än inom det borgerliga blocket.

Slutligen - bör MP stödja regeringen för att få till en majoritetsregering? Det kan man tycka så att SD inte får något inflytande. Hur som helst så har MP gått till val på att samarbete med V och S, och därför är det moraliskt något tveksamt att svika sina väljare med att plötsligt stödja alliansen. Enligt undersökningar så har dessutom ca 75% av de som röstat på MP "hjärtat till vänster". Det gör nog att många väljare skulle bli upprörda även av strikt ideologiska skäl. Och kanske rösta på något annat parti nästa gång. Om MP stödjer alliansen gynnar det såklart Reinfeldt och vi slipper SD-inflytande, men i längden kan det också innebära att MP gör politiskt självmord då dess medlemmar inte vill tvingas in i borgerligheten.

Nu är valet bakom oss, men konserthösten i stort framför oss. Nu fokuserar vi på det i stället!

/Sören Holmberg

söndag 19 september 2010

Proggsöndag

För ett tag sedan lovade jag min kompis Sandy en proggsamling och jag lyckades få klart den lagom till valdagen. Och så ett ex till mig själv också. Perfekt soundtrack en sådan här viktig dag - idag är det "progg only" som gäller. Kom ihåg att blodet är rött! Har du blått blod är du antingen kräfta, mussla eller dolksvans. I så fall är det ok med en blå röst. En brun röst är däremot aldrig ok.

Tänk förresten om man någon gång skulle få köra en proggklubb på t.ex. Debaser - om än bara för en kväll. Blir helt varm av tanken.

CD1:
FRIA PROTEATERN - Det nya livet
NORRBOTTENS JÄRN - Samma vindar samma dofter
PIRI-PIRI - Oh Mamae
NYNNINGEN - Nattpromenad
FLÄSKET BRINNER - Gånglåten
REKYL - Grå grönska
RÖDA KAPELLET - Till veteranerna
RÖDA ROPET - Spring Lasse spring
SKÄGGMANSLAGET - Gråtlåten, polska efter Hjort-Anders
ÄLGARNAS TRÄDGÅRD - Mina löjen
SÖDRA BERGENS BALALAJKOR - Den lilla björken
FÖRSTA FÖRBAND - Venceremos, vi ska segra
RÖDA RAPPET - Löftet
FRIA PROTEATERN - Sagoland
CONTACT - Fyrvaktarns dotter
MARIE SELANDER - Linnesång
AVGRUNDEN - Svenska gårdar
BJÖRN AFZELIUS - För kung och fosterland

CD2:
NARREN - Sången om LKAB
DAN BERGLUND - De mördades fria republik
LARS ALDMAN - Generationslåten
ÖSTAN SOL VÄSTAN MÅNE - Galdriels spegel
ÄLGARNAS TRÄDGÅRD - Möjligheternas barn
TROTSÅLDERNS BARN - Ingen av oss
NORRLÅTAR - Ko över Sarek
SÖDRA BERGENS BALALAJKOR - Den vackra flickan med de runda kinderna
ARBETE & FRITID - Thulcandra
RISKEN FINNS - Arbetskraft
AVGRUNDEN - Skånehöst
FRIA PROTEATERN - Skomakaren från Rovaniemi
NORRBOTTENS JÄRN - Jag & du (live)
BJÖRN AFZELIUS - Historien har visat
TÄLTPROJEKTET - Vi äro tusenden

Vi äro tusenden är så pass välkänd att den egentligen inte borde fått vara med, men eftersom den är en av de finaste låtar som skrivits i det här landet går det inte att avsluta en proggsamling med något annat. Och på valdagen är den perfekt för att påminna oss om vem som verkligen byggt det här landet.

fredag 17 september 2010

Hall of Shame - välkomna Cristina & Fredrik

På min andra blogg, som jag inte uppdaterat på länge, har jag en Hall of Shame för politiker som är inkompetenta eller på annat sätt förtjänar att hamna där. Tills idag har den bara bestått av två personer - Marit Paulsen och Andreas Carlgren (läs om varför de blev invalda här och här).

Cristina Husmark Pehrson är socialförsäkringsminister i alliansregeringen. Oavsett vem som vinner valet hoppas jag hon inte kommer fortsätta vara det efter söndag. Jag tycker nämligen att empati är en egenskap som ibland kan vara bra att ha då man har huvudansvar för frågor som inkluderar sjuka, skadade och arbetslösa. Cristina saknar detta och ljuger för att rädda sitt eget skinn i stället för att stå för sina åtgärder.

De regler som regeringen införde 2008 är mycket hårda och slår stenhårt mot de som inte anser sig kunna jobba, men där en nitisk, stenhård "arbetslinje" tvingar dem att ändå försöka göra detta. Jo, Moderaternas devis "det enda arbetarpartiet" är en helt relevant slogan för de bryr sig ENDAST om de som arbetar - gör man inte det kan man lika gärna dö. Och dör är det en del som gjort - flera svenskar som utförsäkrats har gjort självmord då de inte haft några pengar att leva på och ingen möjlighet att få det heller. Och när man ser bifogad video, där Husmark Pehrson blåljuger för alla de som hamnat i kläm, borde hon såsom högst ansvarig kunna åtalas för vållande till annans död. Hade hon inte gjort det misstag som videon visar hade dessa människor förmodligen inte drivits så långt.

Eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt är Husmark Pehrsons chef och dessutom aldrig vågar eller vill diskutera dessa frågor anser jag honom lika befriad från empati och solidaritet som sin minister. Fredrik och Cristina - ni är båda numera medlemmar av Swedish Politicians Hall of Shame. Välkomna!

Visst är det småtrevligt med skattesänkningar och några hundralappar extra i plånboken varje månad, men aldrig till det pris som dessa människor får betala. Skulle vara intressant att se Reinfeldt och/eller Husmark Pehrson förklara, öga mot öga, för en utförsäkrad lidande människa vad som är så jäkla bra med detta system.



PS! Efter valet ska jag återgå till musikbloggande!

onsdag 15 september 2010

Tankar inför valet

På söndag är det riksdagsval igen. Det är då vi ska välja om vi ska ha ytterligare fyra år med alliansen, den borgerliga regimen eller om de rödgröna ska få chansen att ställa saker till rätta. Spelar det egentligen så stor roll hur det går? Några hundralappar hit eller dit i plånboken för olika människor skiljer säkert i resultatet från de båda blockens ekonomiska politik, Sveriges natur och miljö mår självklart bättre (det fattar även borgarna men det kan de såklart inte erkänna) av en rödgrön seger och individens frihet att ta guldet i den klassiska "flest prylar när han dör vinner"-tävlingen är större med ett borgerligt styre.

Annars har ju svensk politik under de senaste 20 åren, och än mer accentuerat de senaste fem, präglats av att vi har sju etablerade partier som alla drivit mot mitten. De snor varandras slogans och symboler till höger och vänster och tror sig vara till för alla svenskar. Själv tyckte jag det var mycket bättre och enklare när vänstern använde uttryck som "de rika" och lovade/hotade med vad som skulle hända "efter revolutionen". På samma sätt att moderaterna var ett högblått högerparti som tyckte arbetare endast var till för att knäcka ryggar för ägarnas profit. Miljöpartiet var flummare utan någon som helst förankring i verkligheten, Centern var (tro det eller ej, men det har faktiskt varit så en gång) ett parti med miljöpatos, Folkpartiets existens byggdes upp av moderatbarn som egentligen var smygsossar och resten - de som jobbade och faktiskt var rätt så nöjda med det - de röstade på Socialdemokraterna. Det var lätt helt enkelt. Tyckte man på ett sätt var det bara att rösta därefter.

Den politiska skalan i Sverige idag byggs i stället upp av sju mittenpartier som alla vill tillfredsställa alla. Så här kan man sammanfatta partiernas valmanifest:

M - satsa på jobben, sänk bidragen, slopa förmögenhetsskatten
Fp - satsa på jobben, sänk bidragen, inför skoluniform och språktest
Kd - satsa på jobben, sänk bidragen, gå i kyrkan, tyck om varandra
C - satsa på jobben, sänk bidragen, skjut vargar
S - satsa på jobben, behåll bidragen, justera alla borgerliga förslag med 1% hit eller dit
V - satsa på jobben, behåll bidragen och förmögenhetsskatten, minska utsläppen
Mp - satsa på jobben, behåll bidragen, minska utsläppen, skjut inte vargar

Som ni ser - det är inte så lätt att välja längre och valet görs mer på ideologisk och historisk grund och på "vem man bäst tror kan sköta landets ekonomi" än på vad partierna egentligen säger ska åstadkommas. Avsaknaden av tydliga egna ställningstaganden och för stora likheter med andra gör att det dyker upp nya aktörer. De som tycker det här med att leka mittenparti inte funkar. Sverigedemokraterna fick 7,5% i en av de senaste opinionsundersökningarna. Naturligtvis skrämmande att ett parti som bygger på att sätta människor mot varandra når sådana framgångar. Men de etablerade partierna har gemensamt skapat förutsättningarna med sina blocksamarbeten och sin drift mot mitten.

Sverigedemokraterna är, precis som åtminstone 90% av svenskarna redan begriper, ett otäckt parti. Man menar, inlindat i finare ord, att "de där människorna som ser ut på det där viset" - de är potentiella våldtäktsmän, de snor våra jobb och är roten till allt som är fel i det här samhället.

Självklart finns det bara en sorts människa och den människan är alltid en individ som är lika mycket värd oavsett ursprung. Lika självklart beror inte överrepresentationen av invandrande människor i brottsstatistiken på att de är från andra kulturer och därigenom onda utan på misslyckad integration i svenska samhället och frustration. Precis som att infödda svenskar som begår brott också i stor utsträckning kommer från frustrerade människor i utsatt situation, inte från ondska. Ingen föds ond eller till brottsling även om Jimmie Åkesson tror att så är fallet.

Sverigedemokraterna försöker framställa sig som rumsrena, som att de saknar inslag av rasism och nazism och att de helt enkelt bara inser att det är fakta att många av de problem vi har i Sverige beror på för stor invandring. Därför är det naturligtvis inte bra att deras press-sekreterare blir avslöjad av att sjunga nazistvisor på fester. Men han gör det i alla fall. Och skämtar bort det efteråt som en fyllegrej.

Jag känner (eller kände är ett bättre ord - har inte träffat honom sen 90-talet) en aktiv sverigedemokrat. Han blev för något år sedan dömd till hets mot folkgrupp efter att under en antirasistisk demonstration hålla ett plakat med texten Medans svenska flickor gruppvåldtas av invandrargäng bekämpar SSU rasismen (jo, det stod medans). Huruvida domen var korrekt lämnar jag åt var och en att bedöma, men personligen får jag kräksmak i munnen när jag läser det så det var i alla fall förargelseväckande beteende (även om jag förvisso inte var där). Fortsättningen på detta var i alla fall att den åtalades ekonomi inte gjorde det lätt för honom att betala böterna. I stället inträdde Civilkurageinsamlingen in och samlade ihop bötessumman. Denna insamling drevs inte av Sverigedemokrater utan genom dåvarande NSF - Nationalsocialistisk front (numera finputsat på den mest påtagliga nazinostalgin och kallat "svenskarnas parti" men det är samma människor som leder partiet). Enligt tidningar på nätet var det en "stolt" man som tog emot bötessumman. Nu var förvisso inte Sverigedemokraterna som parti inblandat i detta, men jag kan omöjligen tänka mig att en representant för vilket etablerat parti som helst ens skulle röra vid några pengar med den avsändaren.

Och efter att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen kommer det sannolikt bli följetång i media angående deras representanters tvivelaktiga förflutna. Och invandrare kommer fortsätta få skulden för problem som de inte har haft den minsta avsikt att orsaka.

På söndag får vi med stor sannolikhet brunt i riksdagen för första gången. Jag räknar inte Ny demokratis vistelse där i början på 90-talet, då dessa mest var ett gäng okunniga gycklare som lekte politiker och råkade få många röster. Sverigedemokraterna är organiserade på ett helt annat sätt, har ett mycket mer genuint invandrarförakt och är därmed mycket farligare. Sverigedemokraterna i riksdagen är utan tvekan det värsta som hänt Sverige i modern tid. På söndag får vi av allt att döma ett parti som bygger sin ideologi utifrån förakt för en väsentlig del av befolkningen i riksdagen. Välkommen till det nya, hårda Sverige!

torsdag 2 september 2010

Lite från Popaganda

Hot Chip och Neon Indian, de två band som spelade sist på festivalen, var Popagandas höjdpunkter. Delad bronsmedalj till Robyn och Belle & Sebastian. En hel del annat bra också. Kul festival - lagom soft avslutning på festivalsommaren.

Hot Chip kan få några rader. Enda gången jag sett dem tidigare var 2006. Då satt hela bandet ner - det jag minns är att alla hade varsin dator men det kan ha varit att någon gjorde något annat. Men mitt intryck var att de bara var supertråkiga och ultranördiga. Så när de spelat på samma festivaler jag varit på (minst 2) sen dess har jag inte ens övervägt att se dem. Nu spelade de sist på stora scenen och det var inga krockar så jag gav dem chansen. Det fanns inga datorer på scenen - bara ett fullfjädrat liveband som gav en fantastisk spelning och fick hela publiken att dansa. Som ett helt annat band än det jag såg 2006.

Återkommer med mer när jag har tid (bör ha mer tid fr.o.m. nästa vecka).