Inte Dinosaur Jr

Det är av misstagen man lär sig. Hade tänkt se Dinosaur Jr på KB igår kväll. Eftersom min känsla var att det inte skulle sälja slut var jag tämligen säker på att det inte behövdes förköp.

Resten fattar ni. Det blev ingen konsert för min del. Synd. Får ta det som en lärdom. Hoppas de som är smartare än jag hade en bra kväll.

Calexico

Trumpetspel blir inte bättre än så här - lyssna t.ex. på solot från 3:30 och ca en halv minut framåt. En av de absolut bästa stunderna på Way Out West (videon är inte därifrån men från en identisk version bara tre dagar tidigare).

Guardiola är ett geni

När Barcelona vunnit dubbeln (ligan + Champions league) under Frank Rijkaard 2006 gjordes misstaget att låta i princip samma lag fortsätta spela samma fotboll säsongen efter. Motståndarna lärde sig hur de skulle försvara sig och även spelarnas motivation sjönk. Resultat: 0 titlar under de följande två åren.

Inför förra säsongen ersattes Rijkaard av Pep Guardiola. I viss mån nytt spelsystem, stor känsla för detaljer, lät spelare vila så de var fräscha i slutet av säsongen. Det slutade med att Barcelona som första spanska lag någonsin vann en trippel (ligan, Champions League och spanska cupen - Copa del Rey). I euforin kunde man kanske tro att misstaget skulle upprepas - att låta samma lag fortsätta spela samma fotboll. Men så blev inte fallet.

Under sommaren såldes i stället förra säsongens bästa målskytt Eto'o och ersattes av den inte helt obekante Ibrahimovic. Transfern har kritiserats på sina håll eftersom Eto'o öst in mål under hela sin karriär. Feltolkningen har varit att många tror att Ibrahimovic ska ersätta Eto'o som toppforward rakt av. Men Guardiola är mycket smartare än så.

Så här spelade Barcelona 2008/09:

A________Eto'o_________A
B_Henry__________Messi_L
I____Iniesta___Xavi_____V
D_________Toure_______E
AL___Pique___Puyol_____S

Så här kommer Barcelona spela 2009/10:

A_____Henry___Messi____A
B________Zlatan________L
I___Iniesta____Xavi_____V
D_________Toure_______E
AL___Pique___Puyol_____S

Zlatan kommer att göra många mål, men han är inte köpt för att göra de 30 som Eto'o gjorde. I stället ska han, med sin storlek (bra huvudspel var väl det enda som saknades i Barcelona förra året) och fenomenala teknik se till att bollarna kommer fram till Henry och Messi. Ingen av dessa är egentligen kantspelare och har under tidigare säsonger legat för långt ut till vänster resp. höger mot vad de idealt borde. Nu kommer de längre in i plan och närmare målet. Det är snarast Messi som kommer att göra 30 mål i år. Henrys historia som mer central (i Arsenal) går inte heller av för hackor. Kantspelet kommer inte heller försämras för det sköts av evighetsmaskinen Alves på högerflanken och Abidal/Maxwell (låter det vara osagt vem som blir förstavalet) till vänster. Barcelonas spel bygger på att ytterbackarna hela tiden deltar i anfallen. Zlatan ersätter alltså ingen utan är en förutsättning för att kunna förändra lagets spelstil och göra världens bästa fotbollslag 2008/09 ännu bättre. Blir nog bra detta.

18 november - missa inte!

Konserthösten börjar ta form. Finns redan 10-15 spelningar som känns som jag måste se i Malmötrakten. Det jag ser allra mest fram emot är förbandet (eller försångerskan) på Debaser 18 november. Se video nedan. Kommer bli fint (Damien Jurado är huvudakt - inte heller kattskit). Den här nyheten gjorde Ola väldigt, väldigt glad!

The Smiths i oväntat sammanhang

Den gångna helgen (från torsdag) var jag i England för att besöka British Birdwatching Fair vid Rutland Waters ca 10 mil norr om London. Det är en mässa som troligen är störst i världen i sin bransch. 350 utställare i branscher som fågelresor, kikare och fågelskydd samsades med utrymmet med föreningar och olika turistorganisationer världen över. Det bjöds även på ett stort antal föredrag och underhållning. Evenemanget hade mer än 20 000 besökare. Jag hade fantastiskt trevligt och minglade runt bäst jag kunde, men hade även några viktiga möten inbokade.

Helgens roligaste människa var en engelsk tv-profil vid namn Chris Packham. Han är känd programledare för naturprogram i brittisk tv. Han hade stor show i samband med att han höll i en quiz (och när han deltog i en annan - han var inte bara rolig utan väldigt kunnig på området). Efter att jag kommit hem kollade jag upp honom och fann att han under vårens omgång av naturprogrammet Springwatch (som verkar vara en slags Mitt i naturen, fast bättre) gått in för att utan att konstla till det för mycket få in så många olika låttitlar av The Smiths som möjligt och minst en i varje program. Han lyckades. I något fick han t.o.m. med tio. Tydligen visste varken tittarna eller producenter om vad han höll på med. Kolla in detta - genialt!

Monotonix

På Sticky Fingers i Göteborg i fredags. Jag trodde att förhandsreklamen om den galnaste liveshow världen skådat och att om man ser dem får man räkna med att bli en del av showen var överdrivna men icke. Ingen kom undan. Bandet spelade i varenda hörn av lokalen. Scenen var bannlyst.

Crowdsurfing, klättring upp till läktaren, stänka öl på publiken och annat var återkommande inslag. Efter varje låt flyttades trumsetet (alltid med hjälp av publiken) till ett nytt ställe i lokalen. När sista låten slutade stod sångaren på en förstärkare, gjorde inte ens minsta hint innan han kastade sig handlöst ut i publiken i ett av de vildaste dyk jag sett. Med mera.

Mycket intressant. Galet underhållande. Fantastiskt sjukt. Här en bildsvit som kanske visar en del av spelningens karaktär (bilderna klickbara för större storlek).

Way Out West 2009 - kortrapport

Reverend Black Ola under en paus i regnet under Way Out West 2009.

Torsdagskvällen blev det ingen musik. Vi hade 7-8 meter kvar till dörren vid Parken, där vi hade tänkt se St Vincent, när vi fick reda på att det var fullt. Gick till Linnéterrassen och drack öl i stället. Gott så.

Fredagen öppnade med Vivian Girls, som är helt ok men saknar en del live för att riktigt motsvara förväntningarna från den härliga debutplattan. Bon Iver fyllde därefter tältet till bredden och kanske var det min dåliga position som gjorde att jag tyckte det var tråkigt och satte mig på ölserveringen intill i stället. Hann också se avslutningen på Seun Kutis spelning - svängde bra från scenen men det var glest och lugnt i publiken så ingen riktig extas. Beirut gjorde en ok spelning i solskenet (det var fint väder på fredagen, men mulet och några timmars regn på lördagen), men de förlorade verkligen på den varma eftermiddagen. De behövde bygga upp stämningen på nytt i varje låt. Synd, för på kvällen eller i tältet hade de säkert krossat. Kollade sen slutet på Grizzly Bear, vilket var helt ok.

Så långt inga sensationer, men Florence and the Machine som följde härnäst kom nära och var klart bäst så långt. Fantastisk sångerska och den rockigaste harpa jag hört någon gång. Hann sen lagom se slutet på Robyns spelning där Dr Alban var gäst. Verkade som de som sett hela var mer än nöjda. Sen blev det lite extensivt med större delen av Wilcos spelning från ölservering - verkade också bra. Nästa spelning var den upphaussade kombinationen Antony and the Johnsons och Göteborgs symfoniorkester. Skulle kunna blivit hur fantastiskt som helst men jag tyckte mest det var segt. Orkestern smäktade mest med och deras verkliga potential nyttjades inte på långa vägar. Gick i stället till tältet och såg Röyksopp. Makalöst röj och helt fantastiskt när Dreijer gästade i What Else Is There. Röyksopp var så bra att jag stannade kvar där till slutet och struntade i Glasvegas - hann bara se sista låten (Daddy's Gone). Sedan var det bara Arctic Monkeys kvar i Slottsskogen. Jag såg halva deras spelning och det var stabilt, om än inte upphetsande på något vis. Kul cover på Nick Caves Red Right Hand.

Sen blev det några timmar på Sticky Fingers där först Crystal Antlers gav en kort men väldigt bra spelning. Sen var det israelerna i Monotonix och det var nog det sjukaste jag sett. De använde inte scenen utan hela spelningen utfördes bland publiken och dessutom i alla tänkbara delar av lokalen. Ganska många öl hälldes ut över publiken - det var stagediving och crowdsurfing och all galenskap man kan tänka sig. Sångaren, endast iklädd en sorts badbyxor, klättrade även upp på andra våningen och skrämde slag på folk. Musikaliskt var det väldigt primitiv garagepunk med endast gitarr och trummor och en usel sångare, men samtidigt var det väldigt underhållande, på gränsen till sinnessjukt. Definitivt mer underground än Way Out West. Jag återkommer med bilder.

Efter alldeles för lite sömn var det dags för lördagens program. Det började med Patrick Wolf som lät väldigt bra men den allmänna stämningen var sömndrucken. Jenny Wilson gjorde precis som i Stockholm i juni en fin spelning. Det var däremot inget mot Calexico, som var närmast sensationellt bra. Låtar som Crystal Frontier och Guero Canelo känns som några av de allra bästa jag hörde under festivalen. Nu hade det börjat regna och Vampire Weekend lyckades inte värma mig i regnet. Ganska enformigt och jag övergav dem för en stund med Olle Ljungström. Småtrevligt med många äldre låtar. Sen var det hiphopsession med först Dead Prez som jag kollade in från ölservering. Lät ganska jämntjockt såsom tämligen oinvigd. Sen gjorde däremot Nas en fenomenal spelning med fullt band. Stundtals chockerande bra när bandet gick på som mest.

Amadou & Mariam var strålande och Basement Jaxx öppnade med en helt otrolig version av Good Luck. Sen tappade det och blev lite för mycket MTV stundtals. Jag intog i stället tidigt en position långt fram för att få ut så mycket som möjligt av My Bloody Valentine, som jag såg för tredje gången på drygt 13 månader. De körde som väntat över allt motstånd. Även om sången var för lågt mixad (man behöver inte höra vad de sjunger, men gärna att de sjunger) är det helt omöjligt att stå emot. Fullständigt fantastiskt (här en recension av förra gången). Bara Lily Allen kvar i Slottsskogen efter det och även om jag inte tycker varken hon eller hennes band var ens i närheten av lika charmiga som när jag såg henne på Coachella 2007 så var det en helt ok avslutning.

Men för mig och Kristoffer fortsatte det någon timme till. Vi tog taxi till Trädgårn för att se Gang Gang Dance. Där höll det på att gå åt pipan. Lång kö som efterhand krympte men när vi stod allra först drog de repet och sa att det var fullt. #1 och 2 att inte komma in - kändes närmast surrealistiskt. Det tog kanske 20 minuter innan en vakt kom på att det fanns plats till några fler och så slank vi in. Medvetna om att lördagen skulle innehålla regn hade jag kängor och Kristoffer gummistövlar, vilket kändes lite udda på en klubb.

Gang Gang Dance var, precis som när jag såg dem förra gången (i april), helt fantastiska och hade det inte varit för att My Bloody Valentine fortfarande ringer i öronen hade det varit festivalens absoluta höjdpunkt. Visst är de bra på skiva, men sällan har jag hört ett band som vinner så mycket ytterligare på att höras live. Med dubbla trummor blir allt mycket tyngre och på en mörk inomhusscen kommer bandets speciella sound helt till sin rätt. Gang Gang Dance var så bra att vi inte stannade kvar för att se Deerhunter (som jag sett tidigare), då det kändes som GGD var den perfekta finalen på en fantastisk festival.

Dags för Way Out West

Äntligen dags för Göteborg och Way Out West. Fantastiskt fint program i år också. Kommer bli långa intensiva dagar. I Slottsskogen ser jag mest fram emot My Bloody Valentine och Beirut. Basement Jaxx och Amadou & Mariam ska också bli kul. Och en hel del annat.

Vart jag tar vägen på klubbkvällarna är lite mer osäkert men Crystal Antlers känns som ett hett tips för fredagsnatten även om Echo and the Bunnymen också hade varit kul (men där lär det bli långa köer och det är jag aningen allergisk mot) och kanske blir det Trädgårn med Gang Gang Dance och Deerhunter på lördagen. Final Fantasy i Annedalskyrkan känns också lockande. Eller så är jag helt slut och går hem och sover i stället. Här en fantastisk låt med Crystal Antlers:

...lite om dagens "stora" nyhet

Jag är helt eller tämligen ointresserad av kungahuset och dess medlemmar. Däremot tycker jag monarkins vara eller inte vara är en intressant fråga. Och idag kunde jag inte heller undvika att notera att prinsessan Madeleine ska gifta sig med en överklass-snubbe från Djursholm. En del nyheter tvingas man på vare sig man vill eller inte. Fast det är ok, kärlek är alltid bra. Men följande två citat från kvällspressen visar bara hur sinnessjuk och idiotisk hela tanken med ett kungahus i Sverige år 2009 (alltså inte 1809, vi pratar 2009!) är.

Vännerna har sagt att han är deras [kungaparets] absoluta favorit bland barnens gemåler. Han kom till skillnad från de andra kungabarnens respektive inte från ett medelklasshem.

The Ice Rage tycker: Hur ska "hela" Sverige kunna stå bakom ett kungahus som medvetet bara söker sig till överklassen och inte tycker andra är fina nog? Minst 95% av Sveriges befolkning kommer från medelklass eller "lägre standard". Det är alltså bara ett ytterligt fåtal som är fina nog för dem som ska representera hela Sverige!

Regeringen har idag, vid ett extra regeringssammanträde, fattat beslut om att efter H.M. Honungens hemställan lämna sitt samtycke till äktenskap mellan Prinsessan Madeleine och Jonas Bergström, säger statsminister Fredrik Reinfeldt enligt ett skriftligt uttalande.

The Ice Rage tycker: Det här är så skämmigt för ett välutvecklat land att jag saknar ord. Hade på ett sätt varit kul att se vad som hänt om regeringen inte godkänt äktenskapet. Eller om de hade godkänt ett äktenskap med en invandrarkille med flyktingbakgrund från Botkyrka. Men han hade väl å andra sidan aldrig ens fått sätta sin fot hos knugen. Eller hos drottningen - hon som på frågan om vad hon tyckte om feminismen svarade ungefär att jag vet inte så noga, men däremot tycker jag det är viktigt att vara feminin.

Jag skäms. Å Sveriges vägnar.

Stockholm Jazz - igen

Det var några veckor sedan men jag är fortfarande kär i årets upplaga av Stockholm Jazz. Eftersom jag inte hade några liveklipp med i recensionen så kommer det en hög med sådana här i stället. Blandad kompott, med den största gemensamma nämnaren att det är ruggigt bra.

Raphael Saadiq - Never Give You Up


Pauline - Running Out Of Gaz


Raul Midón - State of Mind


Leela James - Long Time Comin'


Emiliana Torrini - Sunny Road


Estelle - American Boy


Booker T - Green Onions

Willy DeVille 1953 - 2009

Ännu en av de stora har lämnat in. Cancern vann ännu en gång. Willy DeVille blev 55 år ung. Här är två av hans bästa låtar och det är verkligen fantastiska grejer.

Heaven Stood Still - så vackert att huden knottrar sig! Jag skulle t.o.m. sträcka mig till att det är bland det vackraste som spelats in.



Och den sanslöst svängiga latinofesten Demasiado Corazon!

Tillbaka

Tillbaka efter två veckors resa runt i Sverige, huvudsakligen i Norrland. Allra mest i Jämtland, ett landskap jag varit i ytterst lite tidigare. Framför allt de nordvästra delarna av det landskapet är otroligt vackert på sommaren - bland de absolut vackraste områdena i landet.

Resan har ganska lite allmänintresse - jag och mina båda medresenärer tittade mest på fåglar, växter och trollsländor, tältade och levde relativt primitivt. Några dagsturer på fjäll blev det också. Kanske återkommer jag till några episoder från resan men det visar sig.

Way Out West närmar sig. Tredje året för Göteborgs succéfestival är nästa helg och för tredje året kommer jag vara där. Spelschemat har kommit och visst finns det några krockar, men överlag ska det nog bli riktigt fint. Det som förvånar är att festivalen inte har någon riktigt stor avslutningsakt som hela publiken kommer att samlas till som tidigare år (Kanye West 2007 och Neil Young 2008). I år avslutar Lily Allen, som jag i och för sig tycker är ultracharmig men riktigt så stor är hon inte än. Nåväl, det kommer bli jättekul i år igen.