onsdag 22 juli 2009

Semesterstängt

Tillbaka 2 augusti. Inte omöjligt att det blir något litet under tiden, men det är inte säkert eller ens troligt.

Lyssna på god musik, drick goda drinkar och njut av sommar för det tänker jag göra. Au revoir!

tisdag 21 juli 2009

Stockholm Jazz Fest 2009

Leela James med en massa publik visar hur kul det är på Stockholm Jazz

2007 gick jazzfestivalen med brakande ekonomisk förlust och dess existens för ett tag var hotad. Men man valde att köra på men med en dag mindre 2008 och tunga, publikdragande bokningar som Mary J Blige och Patti Smith. Anfall är bästa försvar som det brukar heta. 2008 visade väl inte något jätteöverskott men som jag förstått gick det i alla fall bättre än året innan.

Till årets upplaga har festivalen gjorts om, men återigen i form av satsningar i stället för nedskärningar (*applåd*). Kringprogrammet på stan, som dragit förhållandevis lite folk, har tagits bort och allting kretsar nu kring Skeppsholmen. Det är åter fem dagar. Man har bytt namn från Stockholm Jazz Festival till bara Stockholm Jazz Fest (mest för att markera en nystart tror jag). Och i stället för att blanda jazz, blues, soul och funk har man nu låtit de olika genrerna få sina speciella dagar i syfte till att få fler att köpa endagsbiljetter. Onsdagen i år var bluesgubbarnas dag, torsdagen och fredagen var jazzdagarna. Gott om världsnamn, men inte helt min kopp te. Jag kan uppskatta jazz, men semesterdagar och relativt dyra biljetter var det inte värt. Jag hade ju tänkt och trott att förra årets festival, min 5:e i följd (har dock aldrig varit på en hel, bara 1-3 dagar/år), skulle bli min sista. Jag hade nästan bestämt det. Tills programmet kom och lördagen och söndagen var späckade med världsklassnamn inom soul, funk och närliggande genrer. Jag åkte helt enkelt tillbaka och gick all in och såg varenda band som uppträdde under de två dagarna.

De båda festivaldagarna var alldeles fantastiska - kvalitén var genomgående väldigt hög. Av 19 artister så tyckte jag att endast två inte nådde upp till vad jag skulle kalla "bra". Mitt betygssnitt på de 19 är skyhöga 7,26.

10/10
Raul Midón - en av få av helgens artister jag inte hört innan. Han är blind sen födseln och uppträdde ensam med akustisk gitarr. Hans låtar var fantastiska i någon slags soulstänkt singer/songwriterstil. En trumpet hade gjort underverk för att höja stämningen kan tyckas, men detta löste han genom att härma trumpetljud med läpparna. Och han var helt sanslös på gitarr. Jag grät nästan av hur bra det var. Jag var inte ensam om det. Ovationerna efter hans spelning var helt enorma. Jag har efteråt lyssnat på en del studiogrejer från honom och tycker tyvärr att produktionen förstör en del. Men det förtar inte att hans spelning på Stockholm Jazz är legendarisk för många av de som såg den.

Leela James

Pauline

Raphael Saadiq

Erykah Badu
9/10
Leela James - var som ett vulkanutbrott från början och förutom en snygg cover på Don't Speak var det fullt ös hela tiden. Trots att hon spelade tidigt på eftermiddagen var det en grym soulfest tack vare hennes enorma karisma.

Pauline - så fort hon öppnade munnen förstod jag att det här skulle bli sensationellt bra. Sverige har en soulsångerska i världsklass. Till skillnad från de internationella superstjärnorna så visade hon dessutom på riktigt hur kul hon hade. Enormt imponerande och även här var kompbandet riktigt bra och underhållande. Grymt tryck i de fartiga låtarna, jättevackert i de lugna. Inte tråkigt för en sekund.

Raphael Saadiq - till skillnad från den fenomenala spelningen på Jeriko 2005, då han körde stenhård rockfunk, var spelningen på Stockholm Jazz mer retro och direkt planterad i 60-talet. Största likheten med 2005 var att det var lika bra. Avslutningen med flera minuters allsång i Let The Sunshine In kan tyckas billig men det var helt underbart.

Erykah Badu - avslutade hela festivalen med en fantastisk spelning. Intensitet, bra låtar och en sångerska i världsklass. Hennes jazzanstrukna soul känns som den perfekta bokningen för jazzfestivalen. Enda minuset är att det känns som det inte fanns ett endaste moment som inte var planerat i detalj. Hyllade Michael Jackson med en lysande, långsam version av Off The Wall, enligt mig hans kanske allra bästa låt. Den var ännu bättre med Erykah. Fantastisk spelning - mycket bättre än på Way Out West 2007.

Gilberto Gil

Estelle

Booker T

Emiliana Torrini
8/10
Gilberto Gil - inledde lite småtråkigt men gav sedan via samba, tango, reggae m.m. en spännande resa genom Sydamerikansk och framför allt Brasiliansk musik. Mycket mer elektriskt än vad jag hade förväntat mig, det var ren rocksättning med tre elgitarrer när det röjdes som mest. Gilberto är alltså förutom en av Sydamerikas mest kända musiker även kulturminister i Brasilien. Kommer Lena Adelsohn Liljeroth att resa världen runt som ambassadör för svensk musik på liknande sätt i framtiden?

Estelle - ersatte Lauryn Hill (som var bokad men ställde in ca en månad innan) och från den stund hon gick på sen var amerikanskan inte det minsta saknad. Englands rnb-hopp har ett något begränsat låtmaterial men med humor, självdistans, attityd och ett riktigt bra band (inte minst hennes två sidekicks) blev det långt bättre än jag kunnat föreställa mig.

Booker T - stundtals sjukt härligt groove från den gamle orgellegendaren. Självklart spelades godbitar som Green Onions, Born Under a Bad Sign och bäst av alla Hang 'em High. I bandet spelade bl.a. medlemmar från Fabolous Thunderbirds och Black Crowes.

Emiliana Torrini - ljuvlig spelning från den vackra isländskan, som av mellansnack att döma verkar vara den trevligaste människan i världen. Saknade en del favoritlåtar i setlisten men fick flera nya favoriter i stället.

Anders Widmark

Meshell Ndegeocello

Timbuktu & Damn!

Guru

Titiyo
7/10
Anders Widmark Transformation - väldigt bra inledning på festivalen. Snygga arrangemang och kul experiment med jazz möter rap. Blev väldigt nyfiken på detta.
Meshell Ndegeocello - stundtals väldigt bra, men stundtals också lite för mycket jammande.
Timbuktu & Damn! - Man vet vad man får och det är alltid bra. Eftermiddagsspelning gynnar inte deras röj.
Gurus Jazzmatazz - lät stundtals väldigt bra, speciellt p.g.a. den vassa trumpetaren. Många Gang Starr-klassiker. Irriterade mig dock på att han och sidekicken Solar skröt om deras skivbolag mellan varenda låt. Lite väl mycket bas stundtals också.
Titiyo - Suggestiv stämning och väldigt mycket synthar. Det inleddes magiskt med två låtar där Goran Kajfes fick gä lös på sin trumpet. Tyvärr blev det lite såsigare därefter då klaviaturerna fick för stort utrymme. Men bra helhetsintryck och stundtals väldigt fint.

Magdalena Konefal

Still Black Still Proud

Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet
6/10
Magdalena Konefal & Rebirth Station - i stort väldigt bra låtar men tappade tempo och det kändes som alla stämningar fick byggas upp igen i varje ny låt. Bra röst och förmodligen stor framtid.
Still Black Still Proud - An African Tribute To James Brown. Underhållande start på andra dagen. Men jag hade hoppats på mer afrikansk touch (inte bara visuellt), nu lät det i mångt och mycket som att de verkligen försökte låta som James Brown. I Say It Loud I'm Black and I'm Proud blev det dock både lite wollof och lite zulu.
Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet - Weeping Willows-sångarens nya band med delar av den svenska jazzeliten (bl.a. Kajfes och Ruskträsk) stod för det jazzigaste inslaget under dessa två dagar även om de gjorde covers på en hel del poplåtar. Välspelat och fint, men stundtals lite tråkigt.

Jr Walkers All Star Band
4/10
Jr Walkers All Star Band - A Tribute to Motown. Jr Walker är en gammal soulsångare som är död sen många år men hans band har fortsatt och bytt ut medlemmar så endast en av originalmedlemmarna är kvar. Detta är stilrent - medlemmarna är klädda som soulbanden var på 60-talet. De gör enbart Motownklassiker, men tyvärr är det rena karaokeversioner som dessutom inte alltid spelades ända till slutet för att de kastade sig in i nästa. Bra pausunderhållning (tog tillfället att äta middag - men det är bra på Skeppsholmen att man kan ta med både mat och dryck till konserterna) men det enda bra är låtarnas styrka och igenkännandeglädjen.

Joss Stone
3/10
Joss Stone - engelskan anses ha en fantastisk röst men även om hon har ett brett register tycker jag den är oerhört enerverande att lyssna på. Låtmaterialet är slätstruket och jag hittar inga egentliga melodier. Allt döljs bakom stora, pompösa arrangemang och det är bara urtråkigt. Enda gången det var kul var när Raphael Saadiq gästade för en duett, men det var ju p.g.a. honom som det lyfte.

Citat

En bekant till mig sa förra veckan: Tänk vad mycket pengar du hade sparat om du inte gått på så många konserter.

Jag kan inte riktigt bestämma mig om det var a) korkat b) smart eller c) bara ett vanligt konstaterande. Tänk vad mycket pengar jag sparat om jag inte gått på konserter, köpt skivor, rest, ätit ute, druckit öl, vin och whisky, slutat vara med i diverse föreningar, sagt upp tv och telefon och dessutom bara handlat second hand. Intressant tankeexperiment. Och exakt hur mycket lyckligare hade jag varit?

Lutar nog åt alternativ a trots allt.

fredag 17 juli 2009

Gubbrock, WOW m.m.

Senaste veckan har jag skrivit om Deep Purple, Springsteen och Kebnekajse. Börjar The Ice Rage bli en gubbrocksblogg?

Way Out West kompletterade sin line-up idag med sina tre sista bokningar. De är Röyksopp, Florence Valentin och Wolfmother. Röyksopp är ju kul, men jag hade väntat mig ett stort namn som skulle dra lite mer folk till festivalen, ungefär som Neil Young gjorde förra året. Själv är jag grymt nöjd med årets line up och kommer njuta av varenda minut, men frågan är om de säljer ut festivalen utan någon som lockar de breda massorna. Tillåt mig tvivla.

I helgen är det som sagt soul och funk som gäller framför allt - det blir två fullspäckade dagar på Stockholm Jazz. Har lyssnat in mig på Magdalena Konefal som ibland får mig att tänka på Alicia Keys, ibland på India Arie och ibland på Jamiroquai. Men hon är uppvuxen i Dalarna (född i Polen). Har mycket höga förväntningar på detta, inte minst eftersom hon uppträder med ett 10-mannaband med blås och kör och allt. Love and Beauty är t.ex. en helt underbar pianoballad - hade kunnat vara en världshit om den kommit från ett stort multinationellt bolag och om det stått Alicia Keys på skivomslaget.

Trollsländevecka var det förra veckan. Denna vecka är det bara en helt vanlig. Men jag har haft två vackra mosaiksländor i handen som jag inte hade bild på förra veckan.

Gungflymosaikslända. Holmeja, Skåne 12/7 2009

Blågrön mosaikslända (ej utfärgad individ). Bökeberg, Skåne 17/7 2009

torsdag 16 juli 2009

Recensenter

Deep Purple har varit på sitt årliga Sverigebesök i veckan. Mitt intresse för bandet dog för ganska många år sen, men en god vän såg dem i Göteborg så jag tyckte det kunde vara kul att se vad tidningarna tyckte.

Expressen säger: Gillan är slut som hårdrockssångare, något han själv inte tycks inse. Jag begriper inte varför han ska försöka ta de höga tonerna i "Highway star" och "Strange kind of woman". Ingen kräver det och det känns så ovärdigt att se och höra denne legendar med plågad ge ifrån sig tortyrtjut.

Göteborgsposten säger: Deep Purple öppnar med en positiv överraskning i form av klassikern Highway Star. Det är i och för sig en grym rocklåt som det är svårt att misslyckas med, men det är skönt att omedelbart få ett kvitto på att Ian Gillans röst håller.

Bra - då vet vi alla hur det står till med Ian Gillans röst!

Dagens musiktips från The Ice Rage: Woods! Underbart! De är redan ganska kända bland popoffren men det finns nog fler som borde upptäcka detta!

tisdag 14 juli 2009

Jazzfestival coming up

Bruce gjorde mig lite arg ikväll. Igen. Under en spelning i Glasgow spelade han Incident on 57th Street, något av det bästa som gjorts i rockhistorien. Varför kunde han inte spela den i Stockholm eller Herning när jag var där? Det var ju inte så att det direkt saknades skyltar som önskade just denna. Förvisso har jag hört den live två gånger tidigare, men aldrig med fullt band. Här är en liveupptagning av samma låt från Hamburg förra året.

I helgen blir det mycket livemusik. Jag ska nämligen till hufvudstaden igen och spendera två dagar på Stockholm Jazz (sjätte året i följd jag lägger 1-3 dagar på den supertrevliga festivalen) . Fast så mycket jazz är det inte de två dagarna - snarare är det soul- & funkfestival på lördag och söndag. I år är det bättre program än någonsin, inte de absoluta topparna men bredden är imponerande. Lauryn Hill ställde tyvärr in men Estelle kan nog bli en hygglig ersättare. Blir fint detta!

Lördag
Anders Widmark Transformation
Meshell Ndegeocello
Leela James
Timbuktu & Damn!
Magdalena Konefal & The Rebirth Station
JR Walkers All Star Band
Guru's Jazzmatazz feat. Solar and the 7 Grand Players
Gilberto Gil
Titiyo
Estelle

Söndag
Still Black Still Proud (An African Tribute to James Brown)
Pauline
Booker T
Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet
Raphael Saadiq
Raul Midón
Joss Stone
Emiliana Torrini
Erykah Badu

söndag 12 juli 2009

Kebnekajse


Kenny Håkansson - en gitarrgud

Kebnekajse. S:t Gertrud, Malmö 11/7/09

Musik spelas på många platser i Malmö under sommaren. S:t Gertrud har valt sin nisch - målgruppen är medelålders eller äldre män som vill lyssna på sin ungdoms hjältar. Sommarens utbud består bl.a. av Mats Ronander, Dan Hylander, Nisse Hellberg och Dag Vag. Och så det som jag fann mest intressant - Kebnekajse. Som ett av den svenska instrumentalproggens (även om de gjorde en del med sång också) mest framstående band har de framför allt gjort sig ett namn för sina tolkningar av svensk folkmusiks stora skatter i rockarrangemang. Jag är för ung för att ha upplevt Kebnekajse under sin storhetsperiod på 70-talet, men har upptäckt dem i efterhand.

Det här är den typen av musik där medlemmarnas ålder och attityd inte spelar någon roll. Det här är musik för öronen och jag har genom att se en hel del äldre artister konstaterat att det är mer regel än undantag att skickligheten i framförandet inte försämras i takt med att håret blir gråare. Kebnekajse återförenades för några år sedan efter ett ca 25 år långt uppehåll och har sedan dess turnerat sporadiskt och nyligen också släppt en ny skiva, sin första på 31 år. Samtliga medlemmar var med redan på 70-talet.

I centrum står den fenomenala gitarristen Kenny Håkansson (även medlem i Dag Vag), tveklöst en av de stora svenska gitarristerna, och violinisten Mats Glenngård. Bakom dem två basister, bl.a. Göran Lagerberg på något så ovanligt som sexsträngad elbas och dessutom både trummor och slagverk. Första delen ägnades helt åt den nya skivan. Men det kunde lika gärna vara äldre material för det var precis som förr briljanta rocktolkningar av svensk folktradition med brudmarscher och vall-låtar och polskor med mera. Efter en kort paus vidtog andra delen, som uteslutande bestod av äldre material. Den oerhörda Horgalåten och den likaledes fantastiska Barkbrödslåten var stora höjdpunkter med Kennys fantastiska gitarrspel i centrum. Men även resten av bandet är otroligt tajt och skickligt och det är en ren fröjd att sluta ögonen och bara låta musiken göra jobbet. När det låter så här bra behövs ingen hoppande publik eller några andra accessoarer för att göra det till en härlig konsertkväll. Här är två av kvällens höjdpunkter:

Barkbrödslåten
Leksands brudmarsch

Trollsländevecka. Söndag

Blodröd ängstrollslända, hane (t.v.) och hona. Holmeja, Skåne 2009

Söndag. Ängstrollsländor. Så var det final på trollsländeveckan och det enda som återstår är att presentera de fem arter av ängstrollsländor som finns i Sverige (det finns en som setts tillfälligt i landet några gånger också - vandrande ängstrollslända - men det är överkurs. En bild på den finns dock sedan tidigare i bloggen, nämligen här).

Ängstrollsländorna som grupp börjar generellt flyga ganska sent och det är mycket ovanligt att se dem före slutet av juni. Och fortfarande någon vecka in i juli kan det vara ganska sparsamt med dem. Är man ute i augusti är ängstrollsländorna dock en dominerande grupp och alla fem arterna är hyfsat vanliga och kan ibland t.o.m. ses på samma lokal. Som namnet antyder så föredrar ängstrollsländorna att flyga över torra marker och ses bara ytterst tillfälligt över vatten. Därför är det en grupp som är lätt att stifta bekantskap med även under lätta promenader på stigar och vägar. I och med att de börjar flyga ganska sent har jag ännu inte hunnit fotografera så många ängstrollsländor och därför har That Handsome Devil haft vänligheten att låna ut två bilder till mig. Tusen tack för det.

När man ska avgöra vilken art det är kan man börja med att titta på vingarna. Har de stora gula fläckar vid baserna så är det gulfläckad ängstrollslända. Den är således lätt. Har den inte stora gula fläckar bör man kolla på benen. Är de helt svarta kan det vara antingen blodröd ängstrollslända eller svart ängstrollslända. Hanarna ser helt olika ut (se bilder nedan) medan honorna skiljs på bl.a. på hur den svarta utbredningen ser ut på mellankroppen. Har den i stället ljusa strimmor på benen kan det vara antingen tegelröd ängstrollslända, som är mycket vanlig, eller större ängstrollslända, som är lite mindre vanlig utan att för den skull vara direkt sällsynt. Dessa skiljs förutom på viss skillnad i storlek på ett par detaljkaraktärer i ansiktet och andra ställen, men det är lite överkurs tills vidare.

Då var presentationen av Sveriges trollsländor slut. Om man vill gå vidare med denna fascinerande grupp av insekter så rekommenderas den billiga och behändiga boken Trollsländor i Sverige - en fälthandbok (utgiven av Länsstyrelsen i Södermanlands län). Och om man tycker att det är ännu roligare så är The Field Guide to the Dragonflies of Britain and Europe av Klaas-Douwe B Dijkstra en bra och komplett bok om Europas trollsländor. Och vill man ut i fält och både se trollsländor och upptäcka hur fantastiskt Skåne är bortom höghus och motorvägar så kan man som jag skrev i måndags boka inventeringsrutor i projektet Trollsländor i Skåne. Liknande projekt finns åtminstone i Östergötland. Det är roligare än man kan tro att inventera. Mycket roligare. Och man behöver alltså inga förkunskaper - projektledningen erbjuder kurser, exkursioner och allehanda hjälp.

Bilder på ängstrollsländor (som alltid klickbara för större storlek):

Gulfläckad ängstrollslända. Bökeberg, Skåne 2008 (foto av That Handsome Devil)

Tegelröd ängstrollslända, hona. Borup, Skåne 2009

Blodröd ängstrollslända, hane. Holmeja, Skåne 2009

Svart ängstrollslända, hane. Holmeja, Skåne 2008 (foto av That Handsome Devil)

Svart ängstrollslända, hona. Holmeja, Skåne 2009

lördag 11 juli 2009

Frida Hyvönen


Frida Hyvönen. Pildammsteatern, Malmö 10/7/09

Sommarscen Malmö
bjöd på fin gratisspelning på fredagen. Och trots att vädret inte var det bästa (molnigt och blåsigt men inget regn under själva spelningen) så var Pildammsteatern helt knökfylld av folk och det satt massor med folk även på de små kullarna bakom scenen (se bild nedan).

Spelningen påminde mycket om den jag såg i vintras även om den var aningen kortare och låtordningen gjorts om en del. Att avsluta extranumret med storslagna Oh Shanghai kändes helt rätt. Det var således jättebra, även om den intima och täta stämningen som blir på ett mörkt Palladium inte riktigt går att återfå en ljus sommarkväll. Men låtmaterialet och framförandet var lysande och en perfekt start på helgen. Här är några videos från kvällen:

Science
New York
Scandinavian Blonde

Trollsländevecka. Lördag

Nordisk kärrtrollslända, hane. Holmeja, Skåne 2009

Lördag. Kärrtrollsländor. Till skillnad från några av arterna i föregående del så är kärrtrollsländorna ingenting man ser var som helst. För att se kärrtrollsländor ska man helst ge sig ut i naturen och leta upp skogskärr, små gölar och myrar. Men om man väl gör det är chansen god att få se kärrtrollsländor, för några av arterna är mycket vanliga i rätt miljö. Tänk på att kärrtrollsländorna flyger tidigt på året. Några arter är igång redan kring Valborg och redan i juli kan det vara svårt att se dem.

I Sverige finns fem arter kärrtrollsländor. Samtliga arter har vitt ansikte, vilket skiljer dem från alla andra trollsländor utom fyrfläckad trollslända. De vanligaste och mest spridda (finns i hela Sverige) är dels Nordisk kärrtrollslända och dels myrtrollslända. Dessa är lika varandra och skiljs bäst på färgen på vingmärket - nordisk har röda märken (se bild nedan) och myrtrollsländan har svarta. Hanen hos båda arterna är huvudsakligen röd och svart, medan honorna är tecknade i gult och svart. Denna skillnad könen emellan gäller också för citronfläckad kärrtrollslända, där dock hanen har en tydlig gul fläck på bakkroppen (se bild nedan). Den citronfläckade ser man oftare än de övriga arterna i näringsrika miljöer - de övriga har en förkärlek för mer fattiga marker.

Hos de båda övriga arterna är hanarna tecknade i blågrått och svart, medan honorna är gula och svarta som hos de andra arterna. Såväl bred kärrtrollslända, som fått sitt namn av att bakkroppen är påtagligt utsvängd - kurvig om man så vill, och pudrad kärrtrollslända kan alltid skiljas från de övriga arterna på att analbihangen (som används vid parningen - sitter allra längst bak) är vita i stället för svarta. Den pudrade kärrtrollsländan är lokalt vanlig, främst i östra Sverige (t.ex. på Öland) och bred kärrtrollslända är den klart ovanligaste arten. Enligt litteraturen finns den i Skåne men det finns inga kända nutida förekomster så man bör åka upp en bit i landet om man vill se bred kärrtrollslända. Jag har bara sett den på en lokal i Östergötland. Där var de väldigt svåra att komma nära eftersom de föredrog att sitta på näckrosor ute i en sjö.

Bilder (som vanligt klickbara för större storlek):

Myrtrollslända, hona. Aspedalsgölen, Östergötland 2009

Nordisk kärrtrollslända, hane. Filsjön, Skåne 2009. Notera röda vingmärken (myrtrollsländan har svarta) - ses tydligt vid förstoring.

Citronfläckad kärrtrollslända. Filesjön, Skåne 2009. Varifrån namnet kommer syns tydligt på bilden.

Pudrad kärrtrollslända, hona. Havagyl, Näsum, Skåne 2009. Notera vita analbihang (det vita längst bak) som utesluter allt utom pudrad och bred

Bred kärrtrollslända, hane. Malmgölen, Ulrika, Östergötland 2009. Det går att se att midjan är smal och bakkroppen utsvängd - bred. Bilden tagen genom kikaren. Notera långhorningen som kom med som bonus.

fredag 10 juli 2009

Trollsländevecka. Fredag

Spetsfläckad trollslända, hona. Gunnaröd, Skåne 2009

Fredag. Segeltrollsländor (av släktena Libellula och Orthetrum). Idag bekantar vi oss med en ganska liten grupp av sländor (5 arter). Men de är viktiga att känna till för här hittar vi tre av våra allra vanligaste och mest lättsedda trollsländor. Hos fyra av arterna är honan och hanen helt olika tecknade. Hanarna har blå eller blågrå bakkropp medan honorna har gul- eller brunaktig av olika nyanser. Hos den sista arten, fyrfläckad trollslända, är bakkroppen brun eller gråbrun hos båda könen.

Igår lärde vi oss att skimmertrollsländor är s.k. patrullerare - de flyger fram och tillbaka över ett område i jakt på byte. Segeltrollsländorna, som förutom dagens arter även inkluderar kärrtrollsländor (som kommer avhandlas i morgon) och ängstrollsländor (på söndag) är i stället s.k. spanare - de spanar efter och lokaliserar vanligen byten från en sittande position.

Fyrfläckad trollslända är förmodligen landets vanligaste trollslända (några flicksländor undantagna). Den finns vid nästan alla typer av sötvatten - rinnande vatten, anlagda dammar, sjöar, i skogsbygd såväl som på landsbygd som inne i städer. Den har två svarta fläckar på vardera vinges framkant, vilket är arttypiskt (övriga arter har bara en). Dessutom är den vitaktig i ansiktet, vilket den bara delar med kärrtrollsländorna. Och så har den stora svarta fläckar vid vingbaserna. Den fyrfläckade trollsländan är bra att lära sig först, för den finns som sagt nästan överallt.

Bred trollslända är också vanlig och ses påtagligt ofta i små vatten i nyskapade och störda miljöer. Bakkroppen är verkligen påtagligt bred. Även denna har stora mörka fläckar vid vingbaserna. Den mest närstående arten heter spetsfläckad trollslända. Denna är däremot sällsynt och förekommer främst vid rinnande vatten i skogsmiljö i sydöstra Sverige. Efter att inte varit sedd i Skåne på många år har den nyligen upptäckts på nytt - i Rönne å. Namnet kommer från att den har små mörka fläckar på vingspetsarna. Honan är mycket vackert tecknad i brunt och svart (se ovan). Även denna art har mörka partier vid vingbaserna, men i mindre omfattning än de båda föregående arterna.

Återstår därmed de båda sjötrollsländorna. Större sjötrollslända är en vanlig art, i teckning ganska lik den spetsfläckade men den saknar helt mörka fläckar på vingbaserna. Den finns inte bara vid sjöar utan lika gärna vid olika slags dammar. Den mindre sjötrollsländan finns däremot även vid rinnande vatten, främst i skogsbygd och är generellt betydligt ovanligare än föregående. En säker karaktär för den sistnämnda är att de s.k. vingmärkena är gula (se bild nedan) - större sjötrollslända har svarta.

Och så lite bilder (som vanligt klickbara för större storlek):

Fyrfläckad trollslända. Holmeja, Skåne 2009

Bred trollslända, hona. Norra Vram, Skåne 2009

Spetsfläckad trollslända, hane. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Spetsfläckad trollslända, hane. (samma exemplar som på föregående bild - de bruna kanterna på bakkroppen visar att det är ett ungt djur som ännu ej färgat ut helt)

Större sjötrollslända, hane. Borup, Skåne 2009

Större sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009. Notera de arttypiska gula vingmärkena.

torsdag 9 juli 2009

Vad är det för fel på danskar?

Ja, inte alla såklart. Självklart finns det bra danskar. Men det är en väldig skillnad på att se arenarock i Danmark gentemot i Sverige. I Sverige är publiken i mycket stor utsträckning där för musiken och är man där mest för folkfest så är svensken i alla fall väldigt bra på att få det att se ut som att musiken är det viktigaste.

I onsdags var jag som skrivet tidigare i Herning och såg Bruce Springsteen. Jag har nog aldrig sett så många påtagligt fulla åskådare under en konsert. Jag har aldrig heller sett så många som druckit så många öl eller drinkar under en spelning. Några meter framför mig stod fyra äldre gentlemän (?). De drack öl konstant från två timmar innan det började till det var slut (spelningen varade 2 timmar och 50 minuter). Jag överdriver inte - det var konstant! De verkade ägna ytterst lite tid och energi åt vad som hände på scenen. Knappast någonting alls. En tjej i närheten av mig segnade ner under spelningen av "vätskebrist" (det var varken påtagligt varmt eller soligt) och fick hjälpas bort av vakter.

Att dricka mycket kan vara kul ibland så det lägger jag mig egentligen inte i. Men, en biljett kostade 500 danska kronor. Sen tillkommer resan. Thunder Road är en ganska bra låt tycker nog de flesta som går på en Springsteen-konsert och borde i alla fall tilldra sig en viss grad av intresse. Det tycks dock inte de groggdrickande herrarna på följande video (inte jag som filmat - det intressanta i inslaget börjar f.ö. efter ca 17 sekunder) hålla med om. Hade det inte varit både enklare och billigare att snacka av sig på kvarterskrogen? Det här är ett riktigt störigt beteende för omgivningen. Och jag lovar er - de var inte ensamma (själv stod jag som tur är bra till ur denna aspekt)!

Varken i Köpenhamn, där jag sett Springsteen åtskilliga gånger, eller ens på Roskildefestivalen brukar det vara lika illa, det ska sägas.

Trollsländevecka. Torsdag

Sandflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Torsdag. Flodtrollsländor och skimmertrollsländor. Det här är två helt olika grupper men de är ganska små och för att få in alla svenska sländor på en vecka får det bli två grupper idag.

Det finns tre flodtrollsländor i Sverige. Dessa är bland de allra vackraste sländorna - fantasifullt tecknade i gult, svart och grönt. Två av dem (sten- & sandflodtrollslända) finns här och där i södra Sverige, främst vid eller i närheten av rinnande vatten i skogsmiljö. Den tredje, som heter grön flodtrollslända, finns i vårt land exklusivt i Norrbotten. En annan art som lever i samma miljö som flodtrollsländorna, är den fantastiska kungstrollsländan (extern bild), som är en av landets största trollsländor. Den har inga släktingar i Sverige men får vara med här för att den inte passar in någon annanstans. Jag har tyvärr inga egna bilder på den, men hade turen att se ett ex på närhåll i Småland härom veckan. Ett fantastiskt djur!

Om flodtrollsländorna är lätta att beundra för sitt utseende är skimmertrollsländorna mer anonyma. De flesta ser på håll enfärgat grönsvarta ut och många arter är ytterst lika varandra. I handen är de däremot väldigt vackra då de skimrar i olika gröna eller guldfärgade nyanser. Skimmertrollsländorna är s.k. patrullerare, d.v.s. de flyger gärna fram och tillbaka över ett område och spanar efter byte.

Det finns sju arter av skimmertrollsländor i Sverige, varav sex stycken är ganska lika varandra och det kan ibland krävas att man fångar dem för säker bestämning. Tid på året och biotop (levnadsmiljö) kan dock fungera som utmärkt vägledning. Tre arter (guld-, gulfläckad glans- & metalltrollslända) är ganska vanliga i södra Sverige och två arter finns bara i Norrland - fjälltrollsländan och enigmat tundratrollslända, världens nordligaste trollslända som bara finns i nordligaste Lappland. Eller finns och finns - det finns inte en enda observation av den på Artportalen och jag vet ingen som sett den överhuvudtaget. Utbredningen baseras rimligen endast utifrån äldre uppgifter och insamlade exemplar. Den mindre glanstrollsländan har en övervägande nordlig förekomst men har nyligen även setts i Skåne. Och den tvåfläckade trollsländan, som ser klart annorlunda ut en de övriga arterna, finns sällsynt vid en del näringsrika sjöar i södra Sverige. Den är lite lömsk för den flyger gärna långt ut över öppet vatten och kan därför vara väldigt svår att upptäcka.

Bildsvit (bilderna som vanligt klickbara för större storlek):

Stenflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Sandflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Guldtrollslända. Holmeja, Skåne 2009

Gulfläckad glanstrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre glanstrollslända. Traneröds mosse, Skåne 2009

Dagstorpssjön - en av de mer kända lokalerna för tvåfläckad trollslända