Bulgarien, en afton med Prince och lite till

Kvällsspan med öl från hotellterrassen i Nessebar - och ja, det är bara fåglar i kikarna. Här hade vi just sett medelhavslira. De tre fågelbilderna längre ner har jag själv tagit, övriga är lånade av THD - tusen tack!

Följande har hänt: jag har varit en vecka i Bulgarien. Det var trevligt. Datortillgången eller i alla fall mina försök att ha tillgång till dator var noll så därför blev det inget bloggande medan jag var där. I alla fall, en normaldag såg ut så här:

07.30 - Frukost, 08.00 - körde till Raptors Watchpoint utanför Burgas, varifrån man kollar på sträckande rovfåglar, storkar, pelikaner med mera. Stannade till sträcket var dåligt, vilket kunde vara allt mellan 12 och 16. Skådade sedan på andra ställen fram till ungefär 18-19. Kvällar med mat, öl, sprit etc. Sällan sena nätter.

Danska, belgiska, engelska och svenska rovfågelräknare vid Raptors Watchpoint.

Cape Emine

Två dagar regnade det på morgnarna och förutsättningarna för rovfåglar var sämre. Då åkte vi i stället till dels en vindpinad udde, Cape Emine, och dels upp i ”bergen”, vilka inte är särskilt höga men trots det känns som berg, även om de huvudsakligen är lövskogsbeklädda.

Hur var det då med alla myter och fördomar som jag skrev om i pepp-inlägget innan avfärd? Jo, att blondera sig är fortfarande populärt, likaså att färga håret i andra extrema färger som inte alls matchar kläder och stil. Träningsoverall är märkligt populärt även i vardagen. Ölen kostar inte mycket mer än 5 kr, kanske 7-8 kr på en vanlig restaurang. I affären finns dock tvåliters för 12-13 kr. Zagorka är god, Kamenitza trist och sen var det någon annan som också var bra.

Inhemsk sprit var också billigt, mellan 30-50 kr för en flaska. Vi hade en liten buffé på hotellrummen som bestod av en illgrön mintlikör (god), två inhemska whiskys (nja…), en brandy vid namn Slantschew Bryag (= Sunny Beach) som var relativt vidrig och så en Slibovitz (plommonbrännvin) som inte alls var dum. En ouzo, som dock är grekisk hade vi också.

Maten var ganska ointressant, den inhemska grytan Kawarma är dock trevlig när man inte är vrålhungrig. Men inte en enda måltid minns jag på något påtagligt sätt, vare sig på plus- eller minuskontot. Kultur hann vi inte med (förutom en promenad i världsarvet Gamla Nessebar), så någon dockteater (som Bulgarien alltså har en lång tradition av) kan jag inte recensera här.

Anyone for a weapon?

Annat som var påtagligt i Bulgarien var att reklam för nästan vad som helst förgylls med en halvnaken eller på annat sätt lättklädd dam - sen om hon ska sälja sprit, vapen eller kaffe spelar mindre roll. Feminismen har definitivt en del att göra i gamla östblocket. Det finns en del andra förbättringsområden också, t.ex. trafiken – inte så mycket hur de kör men vägar och skyltning är riktigt usla. Jakt på flyttfåglar utan några som helst hänsyn, till varken fåglarna eller icke-jagande människor som rör sig i terrängen, är en annan baksida av ett i andra avseenden ganska trevligt land.

Mindre skrikörn

Svarta storkar

Rödhuvad törnskata, ungfågel

Vandrande ängstrollslända - next year in Sweden (finns två fynd av denna i Sverige sedan tidigare). Se och lär!

Fågelskådningen gick också bra. Trots avsaknad av tidig morgonskådning såg vi 194 arter, vilket är ett högt antal (Skånes ornitologiska förening har haft som mest 180 arter på sina resor till området och en dansk som brukar återkomma varje år hade aldrig haft mer än 192). Men artantal i all ära, det som lockar mest vid Svarta havet är rovfågelsträcket, som troligtvis är det finaste i Europa. Arten som dominerar är mindre skrikörn. Tyvärr fick vi inte in någon riktig toppdag av denna, men 1200 ex på två timmar vid ett tillfälle var mäktigt (dagsantal på 7000 förekommer årligen). Andra fina dagsantal var 2200 pelikaner, 700 svarta storkar och 400 balkanhökar. Sistnämnda art hade jag innan resan sett endast en gång – 4 ex i Israel 1994. Bland andra arter vi såg gladdes jag mycket åt mellanspett, som jag också bara sett en gång tidigare. Och så hann vi med att titta lite på sländor också.

Sammantaget en väldigt trevlig resa. Som vanlig turist, med sol/bad och/eller nattliv i tankarna är dock inte mitten av september någon höjdare. Vädret gjorde sällan att det kändes som stranden var något alternativ och de flesta andra svenskarna på vårt hotell såg ofta ganska desillusionerade ut. Men fågelskådare har roligare!

Efter hemkomst har jag hunnit med att gå på En afton med Prince, varit med i en popquiz på en pub i Malmö, samt varit på såväl disputations- som inflyttningsfest. Prince-kvällen var nog den bästa aftonen jag varit på hittills. I alla fall var det en väldigt hög lägstanivå, alla medverkande gjorde väldigt bra ifrån sig. Filmen som inledde var väl inte något särskilt, den handlade om tillkomsten av Purple Rain, med intervjuer med diverse bandmedlemmar och andra som var med på den tiden. Kul nostalgi, eftersom jag verkligen gillar skivan och filmens livescener (storyn är ju milt sagt banal), men inget som gav några egentliga insikter eller kunskaper. Konserten därefter var däremot hur bra som helst.

Kvällens gäster var Timbuktu, Magnus Tingsek, Svante Lodén (från Damn!), Titiyo och Pauline. Timbuktu gjorde Pop Life med svensk text, Svante lät nästan precis som Prince i sina två låtar, Tingsek körde en skitrolig version av I Wanna Be Your Lover där han speglade och vattenkammade sig och var allmänt slibbig. Men bäst av alla var Pauline, som jag inte hört mycket av sen hennes finfina Running Out Of Gaz (2003 vill jag minnas). Tyvärr, för hon är verkligen otroligt bra och borde höras både ofta och mycket, hon har både känsla och en fantastisk röst. Hon inledde med en kort och kompromisslös I Would Die 4 U och slutade med att ta Purple Rain ända till himlen. Och som sista nummer var alla med och gjorde 1999. Kvällen var fullt i klass med den underbara Dusty-tributen i december.

Den 29 oktober är det En afton med Fleetwood Mac!

Semester

Förvisso bara en vecka, men en är oändligt mycket mer än noll.

Namn: Bulgarien
Folkmängd: 7,4 milj invånare
Areal: 275 200 kvadratkilometer
Självständigt: ja

Vanliga namn: Yordanka, Christo, efternamn som slutar på "ov" om man är man eller "ova" om man är dam.

Lockar den vanliga turisten: sprit och jävelskap, kanske lite sol.

Lockar den ovanliga turisten: det imponerande rovfågelsträcket vid Svarta Havskusten, kommunistisk arkitektur.

Kända bulgarer: Dimitar Berbatov, Hristo Stoichkov och gamle Skallepär Jordan Letchkov (fotbollsspelare), Veselin Topatov (schackspelare), Jules Pascin (konstnär), Georgi Parvanov (statschef), Mariana Popova (sångerska), Anna-Maria Ravnopolska-Dean (harpist), John Vincent Atanasoff (uppfinnare av den digitala elektroniska datorn) och Todor Zhivkov (gammal kommunistledare, numera död).

Om bulgarer: citat från en annan blogg - Bulgarer är kända som rätt esoteriska och mystiska personligheter med en fabläss för det dolda, rituella och invecklade. Dom är ökända som gåtmästare, men också som spåmän, kultister och magiker.

Bulgarisk popmusik: vet ej, men kan inte hjälpas att jag har lite fördomar. Men bara att handla för den intresserade. Finns även något som heter Chalga, som är en slags folkpop, som enligt wikipedia har drag av både arabisk musik, klezmer och flamenco. Bör kollas upp!

Myter och fördomar om landet: dopade tyngdlyftare, blonderade porrskådisar, att bulgur har någonting med Bulgarien att göra, att öl kostar 5 kr, att Sofia är en snygg tjej och att Svarta havet är svart.

Kultur, mat, dryck: Körsång och dockteater har långa traditioner i landet. Får se om jag kan få med de andra på något sånt! Den egna matkulturen är enligt pålitliga källor begränsad, men det finns något som heter Kwarma, vilken består av kött, mycket lök, kryddor och ibland svamp som får sjuda i en lergryta som ställs fram på bordet. Låter gott! På de stora turistorterna lär svensken annars kunna hitta köttbullar med kokt potatis och amerikanen hamburgare med bröd. De har också inhemska (hemska) whiskysorter som heter Black Dee Millennium och Atlantic som vi testat i våra whiskyprovningar. Dessa har fått 2,1 resp. 2,46 på en tiogradig skala i våra blindtest och rekommenderas verkligen inte, trots coola namn på speciellt den förstnämnda. Lokal öl finns det gott om, t.ex. Kamenitza, Burgasko, Zagorka och Boliarka. Ska testas!

Varför detta trams? Jo, för att i morgon åker jag och tre andra (That Handsome Devil, Dan The Man och Steve-O) till Bulgarien och tro det eller inte - vi ska primärt studera rovfågelsträcket vid Svartahavskusten i en veckas tid. Blogginlägg kan nog tänkas under veckan!

Celebrity spotting

Idag var The Ice Rage på Arlanda och deltog i ett möte som för den här bloggen är helt ointressant. På Arlanda ser man ofta kändisar. Men just idag hade jag inte sett en enda, trots både ankomst, avgång och även lunch på Sky City. Planet gick klockan 16 och jag satt fastspänd och redo. In i planet kommer då, som en av de sista passagerarna....Carl XVI Gustaf och sätter sig på raden längst fram! Naturligtvis gick det inte obemärkt förbi, det både pekades och viskades i raderna.

Jag är inte rojalist, jag tycker dessutom knugen verkar ganska korkad och som individ är han ganska färglös och ointressant. Men det är kul med kändisar, även om en del inte vill erkänna det. En som gärna erkänner det är min kompis Karin i Stockholm och hon och jag brukar alltid sms-a varandra när vi ser någon av någorlunda kaliber. Det blir flest från henne till mig, eftersom Stockholm är bättre än Malmö, så kungen var en snygg kontring på att hon hade sett Plura från Eldkvarn igår.

Här följer tre av mina mest minnesvärda Celebrity Spots (inte nödvändigtvis de bästa, för då måste jag tänka igenom och det orkar jag inte). Huruvida det är en "bra" kändisobs är en kombination av hur känd personen är, hur svårsedd den är (d.v.s. en Greta Garbo-typ ger mer poäng än ett premiärlejon) och naturligtvis omständigheterna.

1. Moammar Al Khadaffi
Min självklara etta. I januari 2006 jobbade jag i Khartoum, Sudan. Sista veckan var det ett afrikanskt toppmöte som gjorde att delar av staden var avstängda för trafik och alla de stora hotellen var uppbokade så jag fick flytta till en lägenhet i stället. Dagen efter mötet slutade var jag på besök i flygledartornet, dit jag hade badge, och när jag kom dit sa de som jobbade att det varit en jobbig dag därför att, förutom den vanliga trafiken, hade nästan alla presidenter åkt hem. Libyens statsflygplan stod dock kvar och just som jag stod där kom en bil med mörka fönster körande på plattan och stannade vid planet. Ut kom en hög med livvakter och en knubbig man. I kikaren tittade jag på när de gick ombord och senare flög iväg. Jag hade sett Khadaffi!

2. Tommy Körberg
Nej, han är ingen ikon för mig på något sätt och jag har sett många av hans kaliber. Här är det omständigheten som gör att han kommer in på listan. Det var på Stockholm jazz 2004. Jag och mitt sällskap tog det lugnt då vi såg en mycket full människa (bakifrån), kvällens i särklass mest packade, som vinglade och var tvungen att stödja sig för att inte falla omkull. Riktigt j-a plakat, alltså! Vi kommenterade det med att det var en som nog fått lite för mycket. Och så vände han på huvudet och det var Körberg.

3. Carl Bildt (m) & Lena Hjelm-Wallén (s). Omständighet här också plus att det var en kombo. Regel #1 - kändisar umgås ofta med kändisar så ser man en ska man kolla i närheten efter fler. CB & LHW sågs tillsammans på Sergels Torg typ 1998. Varför var de tillsammans, de är väl som hund och katt? Eller? Hade de en hemlig affär? Hade jag kunnat göra ett veckotidningsscoop?

Som bubblare droppar jag Mr Pisk, sektledaren Hans Scheike, på Drottninggatan i Norrköping för ett antal år sen - såg ut som en lodis. Han är nog annars ganska tillbakadragen.

Ja, förutom Khadaffi var detta kanske inte så mycket att komma med. Men jag är inte så bra på att känna igen folk. Jag hade backstagepass på Roskilde i år och även om jag inte hängde backstage jättemycket kände jag likväl bara igen en enda artist där (Kate Nash). Hoppas få återkomma i ämnet.

11 september - en otursdag?

Dagens datum är för alltid förknippat med otäcka händelser. För 7 år sedan flög två stycken kapade flygplan in i World Trade Center och alla vet vilka konsekvenser det fick. Frågan är om den största terroristverksamheten var flygkapningarna eller de konsekvenser tusentals civila i framför allt Afghanistan (Irak hade möjligen, men bara möjligen, hänt ändå) utsatts för som en direkt hämnd för det som hände i New York. Inte helt lätt att avgöra, jag är inte något större fan av vare sig klassisk terrorism eller orättfärdig krigföring.

För 5 år sedan mördades Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh. En dam som jag faktiskt bytt några ord med på ett pendeltåg utanför Stockholm en gång. Anledningen var att jag bara någon vecka tidigare varit i kontakt med hennes syster (biolog) då jag gjorde mitt examensarbete på Stockholms universitet, vilket jag inte kunde hålla tyst om när Anna satt mitt emot mig. Hon var trevlig, vill jag minnas. Anna Lindh sköts (eh, nä, hon knivhöggs, men jag skrev verkligen "sköt" i originaltexten, vilket en läsare uppmärksammade - tack!) den 10 september 2003, men avled dagen efter. En fråga som kom upp i mitt huvud i kväll var vilken dag hon mördades. Är det attentatsdagen eller dödsdagen som räknas, någon som vet? Om frågan skulle dyka upp i TP eller på nån quiz kan det vara viktigt att ha det klargjort.

Men den kanske värsta 11 september-händelsen, utan att förringa de andra, för en proggare som jag inträffade i Chile 1973. Salvador Allende var socialist, enligt USA var han t.o.m. kommunist (han gillade Castro, men ogillade Sovjet), men han var vald i fria, demokratiska val. Statskuppen i Chile ledde till Allendes död just den 11 september, till att tusentals oppositionella dog eller fängslades och att en demokrati föll. Amerikanska företag hade stora ekonomiska intressen, framför allt ägde de mycket mark och gruvor, i Chile och de var rädda att dessa skulle förstatligas. Dessutom hade de sitt vanliga agg mot allt som är rött. Exakt vilken inblandning man hade i samband med kuppen är väl inte helt klar, men tidigare utrikesminister Colin Powell sa t.ex. för några år sedan att USA:s agerande i Chile före kuppen "inte var något att vara stolt över".

Tre händelser som verkligen framhäver detta som en skitdag. Men har det inte hänt något bra? Jo, klart det har. 1988 blev hobbypoeten Mats Wilander förste svensk att vinna US Open i tennis just den 11 september. Och exakt 20 år tidigare avlade kronprins Carl Gustaf (senare kung) sin officersexamen vid Sjökrigsskolan i Näsbypark. Och de första narkotikahundarna var klara för tjänstgöring i svenska tullen just den 11 september 1967 och det är ju underbart, för då blir det mindre knark i Sverige och hade det inte varit för det hade jag aldrig fått höra Shaun Ryder (Happy Mondays och Black Grape) ondgöra sig över hur svårt det var att få tag på knark i Sverige (han gjorde nämligen just det när jag såg Black Grape i mitten av 90-talet). Och den 11 september 1993 var en riktigt bra sträckdag för sjöfåglar längs Skånes ostkust. Jag var där, närmare bestämt i Brantevik, och en bra sjöfågeldag är svårslaget som naturupplevelse. Någon har säkert ett vackert barn som fötts på dagens datum. Så skyll inte på 11 september, den har bara haft lite otur.


Den 26 juni i år var det 100 år sedan Allende föddes. Detta är från "födelsedagsfirandet" - Un Pueblo Unido. Rysningar!

Mark Kozelek & Sun Kil Moon

Mark Kozelek & Sun Kil Moon (support: Steso Songs). Debaser Malmö 6/9/08.

Efter vad som inte kände särskilt länge säger Mark Kozelek att han ska spela den sista låten. Jag tänker "va, det har ju precis börjat". Jag tittar på klockan och inser att han och hans band redan spelat i en timme och 45 minuter. Det där räcker egentligen som förklaring till hur bra den här spelningen var.

Ändå är det ingen orgie i variation. Men, det är en uppvisning i vacker melankoli, långsamt men glimrande gitarrspel (från både Mark och den andra gitarristen) och det är en av popvärldens bästa röster.

Mark Kozelek gjorde sitt namn som sångare i depp-indiens flaggskepp på 90-talet - Red House Painters. Musik som man får stryk om man spelar på en fest, men som hjälpt många tragiskt deppiga människor i sitt självömkande, bl.a. undertecknad. Sen gjorde han någon soloskiva i början på seklet innan han bildade Sun Kil Moon.

Jag är lite kluven till skivorna med Sun Kil Moon, de är förvisso vackra men också ganska tråkiga och aningen enformiga. Live är det däremot allt annat än tråkigt. Det är lika långsamt (slowcore kallades det någonstans), men gitarrerna låter mer elektriskt och musiken tar sig in på ett kraftfullare sätt. Marks röst ger mig knottror (melankolin sitter än mer i rösten än i musiken, även om det är både och) och hans spel på sin 12-strängade elgitarr är ren magi. Det är helt enkelt oerhört vackert.

I det briljanta fyramannabandet spelar både gitarrist och basist från Red House Painters, men låtvalet är i princip bara från Sun Kil Moon. Som sista extralåt kommer dock Red House Painters-klassikern Katy Song, med bara Mark på scenen.

Fanns det då inget dåligt? Ja, det skulle väl då vara det taffliga och obefintliga mellansnacket. Det märktes att han varken trivdes med det eller hade förberett det. Men i övrigt stod jag mest och tyckte det var fantastiskt.

Steso Songs inledde, och det var såklart också bra. Dessutom passade hennes mörka och stundtals rent kolsvarta texter bra som förband till Mark Kozelek. Inte konstigt att hon kallade honom för "sin största idol". Jag skrev lite om henne här (med en länk till en ännu tidigare text), och det var likartat denna gång. Och jag står fortfarande för att jag hade med The O.D. på min årsbästaskiva från 2006. Kanske skulle nya The Worse kunna platsa på årets?

SM i tomtskådning

Rubriken handlar inte om att se så många tomtar som möjligt utan att se så många fågelarter som möjligt från sin tomt. Eller någon annans. Evenemanget, formellt kallat riksmästerskap i tomtskådning, anordnas varje år första lördagen i september.

Jag bor själv kasst till, på första våningen i centrala Malmö, men THD har en lägenhet på sjunde våningen på Klostergården i Lund, med utsikt flera mil i ett 180-gradigt spektra mot sydväst. Höje å och koloniträdgårdar nedanför attraherar småfåglar. Vi har såklart ingen chans mot de strandnära tomterna på t.ex. Öland och i Halland, där det setts över 100 arter på en dag, men i balkongklassen är vi nog bra med!

Dagen började med intensivt regn så vi tog sovmorgon och började inte förrän regnet släppte kl 8. Highlights:

08.05 Diverse ljud i luften - bl.a. sädesärla och trädpiplärka
08.15 Buskskvätta vid brukshundsklubben! THD mycket glad, första gången han ser den från sin balkong
08.20 Stenknäck flyger över. Hördes sedan till och från under förmiddagen.
08.29 Det rasslar till med bofink, pilfink och björktrast. Antal arter: 22
08.37 Hittar ett fint gäng småfåglar i kanten av brukshundsklubben. Flera grå flugsnappare, ärtsångare, talgoxe. Större hackspett hörs.
08.44 Gulärla på sträck!
08.48 Första rovfågeln blir tornfalk långt i söder.
08.50 Stort uppflog av gräsand i söder, men tyvärr artren flock.
08.55 En liten flock grågäss flyger förbi på håll.
09.00 Döda trädet vid kolonierna är en riktig hotspot. Svarthätta och rödstjärt nya. Antal arter: 33.
09.07 Nu även gransångare i döda trädet!
09.11 Fyra knipor och en flock tofsvipor i sydost
09.13 Häger på långt håll i väster.
09.30 Gått trögt ett tag. Jag klättrar upp i byggnadsställningen utanför balkongen för att få bättre koll västerut. Ser Kannikdammen (drygt 4 km bort), lyckas identifiera sothöna på sättet att simma.
09.33 12 vitkindade gäss ses flygande på långt håll i väster.
10.00 Familjen knölsvan visar sig i Kannikdammen, 2 gamla och 4 unga! Linda fikar med oss, verkar tycka att vi är ganska störda. Bör kanske tilläggas att hon tycker att humlor är bland det mest spännande som finns.
10.20 Solen framme och ger bättre ljus i väster. Uppflog i Kannikdammen avslöjar bläsänder!
10.25 Uppflog igen - en kricka ses med gräsänder. Ljungpipare i mängd!
10.55 Lång stund utan nya arter bryts av en turkduva som flyger förbi vid Flackarp. Art #50!
11.20 Gott om svalor (ladu- och enstaka hussvalor) och tornseglare under morgonen, och äntligen hittas backsvala, #51!
11.30 Trädgårdssångare ses i kanten av grönområde nedanför. #52!
12.05 Desperat jakt på nya arter och vi försöker få en röd glada till brun,men det visade sig alltså vara fel. Förra året hade THD 53 arter och det måste vi slå. Or die!
12.30 Brun kärrhök äntligen! En gammal hona stationär i väster! #53 och därmed samma som förra året.
13.02 Grönfink flyger över. Tänk att en av de vanligaste arterna här tog fem timmar på sig. #54!
13.05 Intensivt och långvarigt vitfågelspan i riktning mot Lomma ger utdelning - en gammal havstrut! #55!
13.21 En sånglärka flyger över järnvägen i väster. #56
13.23 Döda trädet är det mest levande av allt denna lördag. Nu även törnsångare, #57! Bra utdelning på småfåglar idag, men ännu ingen svartvit flugsnappare.
13.35 THD försöker med lärkfalk, men lite snabb obs så den förblir obestämd. Fortfarande 57.
14.00 Lite trögt med nya arter nu, så *stringförsöken avlöser varandra. Skogsduva på en åker långt bort denna gång, men det var en ung ringduva utan de vita fläckarna på halssidorna. I stället supergod lunch, dock ej lunchpaus, utan vi idkar eating while birding. [*string = att bestämma en vanlig fågel till en ovanlig]
14.25 Går trögt nu, jag försöker mig på en omgång till uppe på byggnadsställningen. Hårdspan åt väster.
14.39 Inga nya arter på över en timme, lutar åt att vi ger upp kl 15.
15.00 Game over! Dags att göra något vettigare av våra liv. 57 arter blev det, och en väldigt kul dag på balkongen. Tack till THD för trevligt sällskap och bra val av lägenhet när han flyttade 2006.

På viss begäran återger jag här också några av dagens sämsta ordvitsar. Det finns en tendens till att det blir en del sånt när jag umgås med THD.

1) THD har hittat trädgårdssångare och förklarar för mig var den är "...och så är där ett mindre träd, jag tror det är en sälg...". Efter att ha sett sångaren svarar hobbybotanisten Ola: "...bara en sak - det är inte en sälg, det är en köp..."

2) Under sista timmens relativa tristess diskuterar vi kvällens fotbollsmatch då min sjuka hjärna kommer på något - "THD, vet du vad Albaniens landslagsläkare heter?" - "Hmm, nä", - "Dr Alban".

Och jag fick några lika bra/dåliga (välj själv) tillbaka. Kul hade vi hur som helst, även om jag inte räknar med att bli betrodd om det efter att ha lämnat ut dessa ordvitsar.

Ikväll - Mark Kozelek!

Veckan som gick

Senaste tiden har jag antingen bara skrivit om musik eller inte skrivit alls. Det var ju inte riktigt tanken med den i maj nystartade bloggen. Men en liten resumé och några reflektioner om helgen och början på denna veckan kan jag väl bjuda på för att det inte ska verka som jag lagt ner.

Lördagen var vigd åt styrelsemöte med SOF (Sveriges ornitologiska förening) i Falsterbo. Jag sitter med där sedan några år – jag är alltså en av tolv som styr en förening med mer än 13 000 medlemmar, vet inte riktigt hur det gick så. Innan jag blev invald där var jag inte jätteinsatt i SOF:s verksamhet, men efter några år där är jag mycket stolt över vad vi åstadkommer. Ja, inte just vi i styrelsen men alla frivilliga, anställda och andra. Bland annat - återskapande och nyskapande av våtmarker, skydd och åtgärdsprogram för utrotningshotade arter, arbete mot exploatering av känsliga områden, drift av Ottenby Fågelstation, bevarandeprojekt i Nigeria och andra länder, utveckling av fågelskyddsverksamhet i ett antal gamla Sovjetrepubliker, produktion av tre olika tidskrifter och ett stort antal publika aktiviteter. En av dessa heter Bivråkens dag, och om den kommer det mer lite längre ner. SOF är en mycket bra och viktig förening, kort sagt!

Fast först var det lördagskväll med fest. Eller sjöslag som det råkade utvecklas till. Jag och Jenny åkte till Linda och Markus i lilla Mörshög utanför Bjuv för att grilla och äta kräftor. Det kom lite annat folk också. Och sprittillgången var god, lite i överkant kanske till och med. Men det var nog rätt så kul ändå. Hmm, aldrig mer alkohol...

Problemet var att jag hade tänkt representera SOF på Bivråkens dag i Falsterbo på söndagen mellan kl 10 och 14. Men av förklarliga skäl lyckades jag inte dyka upp förrän 12.30...nu hade jag ingen specifik uppgift utan skulle mest se ut som en snäll styrelsemedlem men det gick nog inte så bra det heller.

Bivråkens dag är alltså en social happening, lite som en mässa för fågelskådare och andra naturintresserade. Sedan någon gång på 90-talet, lite osäker på exakt när, anordnas den på Ljungen i Falsterbo (eller Skanör, för den heter egentligen Skanörs ljung) i slutet av augusti varje år. Bakgrunden är att bivråken, som har sin sträcktopp vid just denna tid, varit förföljd av illegal jakt i Medelhavsländerna, speciellt på Malta. Och evenemanget var ursprungligen tänkt att sätta fokus på denna, men senare också på annan fågelrelaterad problematik. Men även att visa för allmänheten att fågelskådning är väldigt kul.

Är vädret bra, som i år, brukar det vara succé och det var ca 1000 personer samtidigt på Ljungen. Förmodligen var det totala antalet besökare under dagen det dubbla, eftersom en del, inkl. jag själv, inte var där hela tiden.

I teorin borde jag gilla Bivråkens dag. Folk jag känner men inte träffar, fåglar som sträcker förbi och budskap jag står för. Men nej, det tog fem minuter och ungeför fyra ”hur är läget? Bra, själv. Jo, det är väl ok” tills jag undrade vad tusan jag skulle göra där. Så jag föreslog för min Öländska vän som beställt visning av utrotningshotad stinkmålla (växt) i Skanör till efter evenemanget att vi skulle göra det med en gång. Och så blev det. Man måste inte vara social. Inte alltid i alla fall.

Jag börjar bli lite seriöst orolig för min framtid som fågelskådare i Sverige. Utlandsresor är fortfarande det roligaste som finns – Bulgarien om två veckor med THD, Steve-O och Dan The Man ska bli svinkul och Uganda/Rwanda i februari har jag enorma förväntningar på. Men det ”dagliga harvandet” i Sverige? Jag är en man som går igång på det oväntade. Jag önskar att jag vore den romantiska typen som längtade efter den första lövsångarstrofen på våren, men nej, det funkar inte riktigt på mig längre, i alla fall som det känns nu. Efter så många år vet jag ungefär vad jag kan förvänta mig av olika lokaler, olika väderslag etc. och jag behöver lite mer än att bara njuta.

Avslutningen på bivråkens dag, efter att jag kommit tillbaka från växtförevisningen, visade detta med önskvärd tydlighet. En svart stork, både häftig och ovanlig, rapporterades sträcka mot sydväst först vid Börringesjön, sedan vid Skåre på Sydkusten och sedan vid Falsterbokanalen. Att den skulle komma över Ljungen var självklart. Hade det varit 1992, 1999 eller mitt senaste Falsterboår 2006 (jobbade som officiell sträckräknare då) hade jag gått i spinn. Nu funderade jag på om jag ens skulle stanna kvar. Men jag gjorde det. Och storken dök upp. Och jag såg den. Men tyckte mest det var kul att THD:s vanligen icke-skådande kollega Emelie såg den och verkade glad över det, trots på förhand påstått ointresse. Trots att jag inte sett svart stork själv i Sverige på flera år kände jag typ....ingenting. Det är en otäck tendens att jag knappt gladdes själv åt observationen, jag har tänkt att jag ska vara passionerad fågelskådare tills jag dör. Och jag har tänkt leva länge. Hoppas verkligen det är en tillfällig svacka, mitt naturintresse är en mycket viktig del av mitt liv. Utan det är jag inte hel.

Helgen var utmattande och jag orkade inte se Adam Green på Debaser som jag hade tänkt, jag var helt färdig när söndagen led mot natt. Men helg blev till vecka och måndag blev till tisdag. Debaser gav en ny chans till bra musik, denna gång Hidden Cameras, och då såg jag till att vara där.

Först var det en liten musikquiz, tema covers. Mitt tilltänkta sällskap dök inte upp så jag fick tävla själv mot blandade lag med popnördar och musikjournalister. Men jag missade bara en (Joni Mitchell, borde jag klarat...) av nio frågor, fast det räckte såklart inte mot de tre lag som hade full pott.

Och Hidden Cameras gillar jag, fast det var VÄLDIGT likt spelningen från 2006 och därför kan ni ju läsa den recensionen i stället, trots att den är på engelska. Ska man vara glad för att det var en bra spelning, eller besviken på att ingenting har hänt? Jag måste hur som helst åter understryka hur bra Ban Marriage är, en av 2000-talets verkliga indiehits.

Inga bilder från den spelningen (videolänken till Ban Marriage är min, men från Mejeriet 2006), i stället ett videoklipp från en av de bästa spelningar jag någonsin sett på Malmöfestivalen - Mike Patton, Mondo Cane & Malmö symfoniorkester på Stortorget 17 augusti 2008! Ladies & Germs - det här är magiskt!