Veckan som gick

Senaste tiden har jag antingen bara skrivit om musik eller inte skrivit alls. Det var ju inte riktigt tanken med den i maj nystartade bloggen. Men en liten resumé och några reflektioner om helgen och början på denna veckan kan jag väl bjuda på för att det inte ska verka som jag lagt ner.

Lördagen var vigd åt styrelsemöte med SOF (Sveriges ornitologiska förening) i Falsterbo. Jag sitter med där sedan några år – jag är alltså en av tolv som styr en förening med mer än 13 000 medlemmar, vet inte riktigt hur det gick så. Innan jag blev invald där var jag inte jätteinsatt i SOF:s verksamhet, men efter några år där är jag mycket stolt över vad vi åstadkommer. Ja, inte just vi i styrelsen men alla frivilliga, anställda och andra. Bland annat - återskapande och nyskapande av våtmarker, skydd och åtgärdsprogram för utrotningshotade arter, arbete mot exploatering av känsliga områden, drift av Ottenby Fågelstation, bevarandeprojekt i Nigeria och andra länder, utveckling av fågelskyddsverksamhet i ett antal gamla Sovjetrepubliker, produktion av tre olika tidskrifter och ett stort antal publika aktiviteter. En av dessa heter Bivråkens dag, och om den kommer det mer lite längre ner. SOF är en mycket bra och viktig förening, kort sagt!

Fast först var det lördagskväll med fest. Eller sjöslag som det råkade utvecklas till. Jag och Jenny åkte till Linda och Markus i lilla Mörshög utanför Bjuv för att grilla och äta kräftor. Det kom lite annat folk också. Och sprittillgången var god, lite i överkant kanske till och med. Men det var nog rätt så kul ändå. Hmm, aldrig mer alkohol...

Problemet var att jag hade tänkt representera SOF på Bivråkens dag i Falsterbo på söndagen mellan kl 10 och 14. Men av förklarliga skäl lyckades jag inte dyka upp förrän 12.30...nu hade jag ingen specifik uppgift utan skulle mest se ut som en snäll styrelsemedlem men det gick nog inte så bra det heller.

Bivråkens dag är alltså en social happening, lite som en mässa för fågelskådare och andra naturintresserade. Sedan någon gång på 90-talet, lite osäker på exakt när, anordnas den på Ljungen i Falsterbo (eller Skanör, för den heter egentligen Skanörs ljung) i slutet av augusti varje år. Bakgrunden är att bivråken, som har sin sträcktopp vid just denna tid, varit förföljd av illegal jakt i Medelhavsländerna, speciellt på Malta. Och evenemanget var ursprungligen tänkt att sätta fokus på denna, men senare också på annan fågelrelaterad problematik. Men även att visa för allmänheten att fågelskådning är väldigt kul.

Är vädret bra, som i år, brukar det vara succé och det var ca 1000 personer samtidigt på Ljungen. Förmodligen var det totala antalet besökare under dagen det dubbla, eftersom en del, inkl. jag själv, inte var där hela tiden.

I teorin borde jag gilla Bivråkens dag. Folk jag känner men inte träffar, fåglar som sträcker förbi och budskap jag står för. Men nej, det tog fem minuter och ungeför fyra ”hur är läget? Bra, själv. Jo, det är väl ok” tills jag undrade vad tusan jag skulle göra där. Så jag föreslog för min Öländska vän som beställt visning av utrotningshotad stinkmålla (växt) i Skanör till efter evenemanget att vi skulle göra det med en gång. Och så blev det. Man måste inte vara social. Inte alltid i alla fall.

Jag börjar bli lite seriöst orolig för min framtid som fågelskådare i Sverige. Utlandsresor är fortfarande det roligaste som finns – Bulgarien om två veckor med THD, Steve-O och Dan The Man ska bli svinkul och Uganda/Rwanda i februari har jag enorma förväntningar på. Men det ”dagliga harvandet” i Sverige? Jag är en man som går igång på det oväntade. Jag önskar att jag vore den romantiska typen som längtade efter den första lövsångarstrofen på våren, men nej, det funkar inte riktigt på mig längre, i alla fall som det känns nu. Efter så många år vet jag ungefär vad jag kan förvänta mig av olika lokaler, olika väderslag etc. och jag behöver lite mer än att bara njuta.

Avslutningen på bivråkens dag, efter att jag kommit tillbaka från växtförevisningen, visade detta med önskvärd tydlighet. En svart stork, både häftig och ovanlig, rapporterades sträcka mot sydväst först vid Börringesjön, sedan vid Skåre på Sydkusten och sedan vid Falsterbokanalen. Att den skulle komma över Ljungen var självklart. Hade det varit 1992, 1999 eller mitt senaste Falsterboår 2006 (jobbade som officiell sträckräknare då) hade jag gått i spinn. Nu funderade jag på om jag ens skulle stanna kvar. Men jag gjorde det. Och storken dök upp. Och jag såg den. Men tyckte mest det var kul att THD:s vanligen icke-skådande kollega Emelie såg den och verkade glad över det, trots på förhand påstått ointresse. Trots att jag inte sett svart stork själv i Sverige på flera år kände jag typ....ingenting. Det är en otäck tendens att jag knappt gladdes själv åt observationen, jag har tänkt att jag ska vara passionerad fågelskådare tills jag dör. Och jag har tänkt leva länge. Hoppas verkligen det är en tillfällig svacka, mitt naturintresse är en mycket viktig del av mitt liv. Utan det är jag inte hel.

Helgen var utmattande och jag orkade inte se Adam Green på Debaser som jag hade tänkt, jag var helt färdig när söndagen led mot natt. Men helg blev till vecka och måndag blev till tisdag. Debaser gav en ny chans till bra musik, denna gång Hidden Cameras, och då såg jag till att vara där.

Först var det en liten musikquiz, tema covers. Mitt tilltänkta sällskap dök inte upp så jag fick tävla själv mot blandade lag med popnördar och musikjournalister. Men jag missade bara en (Joni Mitchell, borde jag klarat...) av nio frågor, fast det räckte såklart inte mot de tre lag som hade full pott.

Och Hidden Cameras gillar jag, fast det var VÄLDIGT likt spelningen från 2006 och därför kan ni ju läsa den recensionen i stället, trots att den är på engelska. Ska man vara glad för att det var en bra spelning, eller besviken på att ingenting har hänt? Jag måste hur som helst åter understryka hur bra Ban Marriage är, en av 2000-talets verkliga indiehits.

Inga bilder från den spelningen (videolänken till Ban Marriage är min, men från Mejeriet 2006), i stället ett videoklipp från en av de bästa spelningar jag någonsin sett på Malmöfestivalen - Mike Patton, Mondo Cane & Malmö symfoniorkester på Stortorget 17 augusti 2008! Ladies & Germs - det här är magiskt!