fredag 10 juli 2009

Trollsländevecka. Fredag

Spetsfläckad trollslända, hona. Gunnaröd, Skåne 2009

Fredag. Segeltrollsländor (av släktena Libellula och Orthetrum). Idag bekantar vi oss med en ganska liten grupp av sländor (5 arter). Men de är viktiga att känna till för här hittar vi tre av våra allra vanligaste och mest lättsedda trollsländor. Hos fyra av arterna är honan och hanen helt olika tecknade. Hanarna har blå eller blågrå bakkropp medan honorna har gul- eller brunaktig av olika nyanser. Hos den sista arten, fyrfläckad trollslända, är bakkroppen brun eller gråbrun hos båda könen.

Igår lärde vi oss att skimmertrollsländor är s.k. patrullerare - de flyger fram och tillbaka över ett område i jakt på byte. Segeltrollsländorna, som förutom dagens arter även inkluderar kärrtrollsländor (som kommer avhandlas i morgon) och ängstrollsländor (på söndag) är i stället s.k. spanare - de spanar efter och lokaliserar vanligen byten från en sittande position.

Fyrfläckad trollslända är förmodligen landets vanligaste trollslända (några flicksländor undantagna). Den finns vid nästan alla typer av sötvatten - rinnande vatten, anlagda dammar, sjöar, i skogsbygd såväl som på landsbygd som inne i städer. Den har två svarta fläckar på vardera vinges framkant, vilket är arttypiskt (övriga arter har bara en). Dessutom är den vitaktig i ansiktet, vilket den bara delar med kärrtrollsländorna. Och så har den stora svarta fläckar vid vingbaserna. Den fyrfläckade trollsländan är bra att lära sig först, för den finns som sagt nästan överallt.

Bred trollslända är också vanlig och ses påtagligt ofta i små vatten i nyskapade och störda miljöer. Bakkroppen är verkligen påtagligt bred. Även denna har stora mörka fläckar vid vingbaserna. Den mest närstående arten heter spetsfläckad trollslända. Denna är däremot sällsynt och förekommer främst vid rinnande vatten i skogsmiljö i sydöstra Sverige. Efter att inte varit sedd i Skåne på många år har den nyligen upptäckts på nytt - i Rönne å. Namnet kommer från att den har små mörka fläckar på vingspetsarna. Honan är mycket vackert tecknad i brunt och svart (se ovan). Även denna art har mörka partier vid vingbaserna, men i mindre omfattning än de båda föregående arterna.

Återstår därmed de båda sjötrollsländorna. Större sjötrollslända är en vanlig art, i teckning ganska lik den spetsfläckade men den saknar helt mörka fläckar på vingbaserna. Den finns inte bara vid sjöar utan lika gärna vid olika slags dammar. Den mindre sjötrollsländan finns däremot även vid rinnande vatten, främst i skogsbygd och är generellt betydligt ovanligare än föregående. En säker karaktär för den sistnämnda är att de s.k. vingmärkena är gula (se bild nedan) - större sjötrollslända har svarta.

Och så lite bilder (som vanligt klickbara för större storlek):

Fyrfläckad trollslända. Holmeja, Skåne 2009

Bred trollslända, hona. Norra Vram, Skåne 2009

Spetsfläckad trollslända, hane. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Spetsfläckad trollslända, hane. (samma exemplar som på föregående bild - de bruna kanterna på bakkroppen visar att det är ett ungt djur som ännu ej färgat ut helt)

Större sjötrollslända, hane. Borup, Skåne 2009

Större sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009. Notera de arttypiska gula vingmärkena.

2 kommentarer:

That Handsome Devil sa...

Bra som vanligt! Vad gäller fulva har jag dock en avvikande åsikt, det bör rimligen vara fläckarna på vingspetsarna som gett det svenska namnet och inte bakkroppen.

Ola sa...

Det har du garanterat rätt i. Har ändrat det i texten. Tack!