White Denim, Sunset Rubdown och lite till

Det blev tre kvällar i rad på Debaser i stället för bara torsdagen som planerat. Onsdagskvällens band White Denim har jag inte riktigt fastnat för på förhand men i brist på annat denna kväll gick jag dit i alla fall. Bra gjort. De var väldigt mycket bättre live. Det enda som saknades var riktigt bra låtar, för deras intensiva jamsession som förde tankarna till både Led Zeppelin och Black Crowes var svettig och skitig och skickligt framförd med en väldig energi. De vävde ihop låtarna till två stycken 20-minuters medleyn som spelades helt utan paus och tvättade bort gränserna mellan låtarna. Mycket bättre än väntat.

White Denim live på Debaser

Förband var The Jet Link, ännu ett bevis på att Malmös musikscen verkar må väldigt bra.


Torsdagskvällen var däremot inbokad sen länge. Förbandet Monde Yeux från Stockholm värmde upp på bästa sätt - ett månghövdat band med tydliga influenser från både Balkan och Frankrike m.m. Trumpet, violin och mycket bakgrundssång - ett riktigt partyband.

Monde Yeux live på Debaser

Sunset Rubdown hade jag stora förväntningar på. Och de öppnade fenomenalt med The Empty Threats of Little Lord. Ren gåshud redan från första ton när Spencer Krug deklarerar att If I Ever Hurt You It Will be in Self Defence - en konsert kan inte börja bättre. Och sedan direkt in i makalösa Idiot Heart och Black Swan från senaste skivan. Första kvarten var rent magisk. Det blev inte mycket sämre senare, bara aningen för lite variation - några lugnare låtar som kontrast hade gjort susen. Men Sunset Rubdown levererade ändå allt jag kunde önskat. Varenda låt framfördes med ruggig kraft och känsla och kändes som smärre mästerverk. Sunset Rubdown borde egentligen kunna bli lika stora som Arcade Fire som de påminner en del om! En fantastisk spelning och jag känner väldigt sug att se dem igen i Köpenhamn på söndag. De lär byta ganska friskt i sina låtlistor dessutom.

Idiot Heart (slutet - sista minuten på detta klipp är sinnessjukt bra)
The Men are Called Horsemen There

Även på fredagen halkade jag in på Debaser, i samband med en trevlig After Work. Kvällens band var finska Cats on Fire. Ägnade mig inte helhjärtat åt spelningen p.g.a. trevligt sällskap som jag inte träffat på ett tag, men de spelar snäll och trevlig indiepop med en melodikänsla utöver det vanliga.