Senaste helgen...

Jag är tämligen urusel på att blogga för närvarande. Vet inte om det beror på att jag tränar mer löpning än vanligt och att jag inte har kapaciteten att hålla både den fysiska och kreativa fanan högt samtidigt. Den fysiska högkonjunkturen beror på att Jenny lockat med mig till att springa Yddingeloppet, 12 km terräng, i slutet av oktober och eftersom jag suttit stilla hela sommaren är det hårdträning som gäller ett tag framöver.

Nåväl, helgen var lite knas. Först var det den redan omtalade icke-konserten med Dinosaur Jr. Sedan var det styrelsemöte hela lördagen. Jag menar verkligen hela lördagen - vi började 08:30 och slutade kl 21:00. Jag var extremt trött efter detta, men stack ändå till Babel och kollade in Telepathe, en hypad elektropopduo från New York. En del låtar de gjort är verkligen ruggigt bra, men i liveformat var det väldigt ospännande. Det mesta var förinspelat så det var en slags halvkaraoke. Den ena tjejen slog lite förstrött på en trumma och den andra lekte lite med en keyboard men det lät helt som på skiva. Inte bättre än att höra musiken hemma med andra ord.

På söndagen var det bivråkens dag i Falsterbo. Detta är ett årligt återkommande mingelparty med fågelskyddstema som brukar dra storpublik - i år ca 1500 personer. Det som var speciellt för min del i år var att jag skulle prata. Jag är sedan ett tag ansvarig för ett projekt för att sprida kunskap om och dra in pengar för att rädda apörnen på Filippinerna och dess hemvist, regnskogarna, från att försvinna. Apörnen är akut hotad och det finns bara ca 100 par kvar i vilt tillstånd.

Här finns en Facebookgrupp som man kan och bör gå med i om man har Facebook. Ge ert moraliska stöd för skydd av regnskog på Filippinerna, ett av världens bräckligaste och mest hotade ekosystem. I love you if you do. Och här kan man läsa en artikel om projektet som jag skrivit. Och här ett blogginlägg från mars 2007 som också behandlar ämnet.

Jag kom, jag sågs, jag talade. Och är ganska nöjd med min insats. Jag behövde i alla fall inte gömma mig från massorna efteråt. Projektet har fått en fin start och jag är väldigt glad för att ha fått chansen att göra detta. När jag var på Filippinerna 2006 blev jag så beklämd att jag kände att det vore kul att få vara med att göra något bra och inte bara se på hur allt förstörs. Jag trodde dock inte att det skulle bli av någon gång, men omständigheterna ville annorlunda. Och det känns som ett privilegium, trots att arbetet är helt ideellt.

Kvällen kom och jag unnade mig att gå till Debaser och se Magnolia Electric Co. Jag såg dem på Accelerator 2005, en spelning som inte satt några stora spår men det är ett band jag gillar och Jason Molina, som den här kvällen såg ut som en perfekt hybrid av Barcelonas maestro Xavi Hernandez och Hjärups dito Emil Jensen, har en så fantastisk röst att bara det ger en extra dimension. Spelningen var också riktigt bra den här gången - lite för kort och lite för mycket fokus på senaste plattan (som förvisso är jättebra). Men mycket bra och vackert. Kul också med Warren Zevon (en av mina verkligar gudar)-cover i extranumret (Lawyers Guns and Money). Även förbandet The Bitter Tears tilltalade mig.

Sen var det ju Barcas ligapremiär på måndagen (allt för att göra innehållet i detta inlägg så spretigt som möjligt). Guardiola övertygar mig mer och mer vilket geni han är. Som han fått ordning på Keita nu också - herrejisses. Kommer att återkomma i ämnet.

Glad nyhet: min kamera är nu tillbaka hos mig efter en tur till reparatören.

I morgon (torsdag) - Sunset Rubdown spelar på Debaser i Malmö. Det kostar inte ett öre. Det kan bli precis hur bra som helst. Ingen bör missa.

Us Ones In Between (helt fenomenal låt - tänk denna live)


Black Swan (live)