Jag borde kanske skriva om Coachella i stället, men det känns som gårdagens konsert behöver några rader först. Det var alltså dags för bob hunds första Malmöspelning sedan 2003. Med ny skiva och beviset från Roskilde i somras att de fortfarande är samma fantastiska liveband som förr var förväntningarna höga.
Pascal, en trio med ursprung på Gotland, öppnade kvällen. Det är ett band jag hört om men mer eller mindre förbisett tidigare. Musikaliskt tänker jag på Reeperbahn fast i mer aggressiv tappning. Texterna är däremot genomgående i mer utpräglad punkanda. Klart bra!
bob hunds ställning som Sveriges i mina ögon och öron bästa liveband grundar sig på två komponenter. Dels bandets unika sound med larmande men ändå vackra taggtrådsgitarrer ovanpå Jonas Jonassons synthmattor och självfallet Thomas Öbergs oerhörda scennärvaro och mellansnack - med en förmåga att närmast uppvigla publiken. I Roskilde i somras var publiken förbannade plastglasalkoholister, enligt en recension från en annan Danmarksspelning förra veckan lär han kallat publiken jävla pölseätare. Men det är inte av elakhet, det finns en skön, humoristisk värme i det och jag tror inte en enda som någonsin varit på en bob hund-spelning kan ha tagit illa upp.
Eftersom båda dessa komponenter fortfarande är helt intakta blev spelningen på KB precis vad man kunde önska. Det går kanske inte att tala om en utveckling, men det finns några band, och dit hör bob hund, där man inte vill att de ska utvecklas. Deras koncept har alltid legat på klimax - vad skulle utvecklingen vara? Mindre gitarrer? En mer sansad Thomas Öberg? Nej tack! Så att bob hund lät som de brukar är jag bara glad för.
Några av de nya låtarna håller inte riktigt samma klass som de gamla men singeln Tinnitus i hjärtat och fina Blommor på brinnande fartyg kommer nog leva med i repertoaren långt framöver. Även Bli inte som oss - bli värre (en typisk fantastisk bob hund-titel) funkade bra live. Men allra bäst var några av de gamla spåren, t.ex. Allt på ett kort, Nu är det väl revolution på gång och deras oerhörda tolkning av Third Bardos Five Years Ahead of My Time - i hundversion kallad Min lön kommer fem år försent.
Du kanske tycker att jag verkar kaxig men jag vet bäst vad som är rätt för mig Har slutat bry mig rent finansiellt Jag sköter mina business totalt emotionellt
Här är lite hundgodis från KB att njuta av:
Min lön kommer fem år försent:
Tinnitus i hjärtat:
Den lilla planeten (för skojs skull filmad ur lite annan vinkel):
Skriver även på www.rockfoto.nu. Gillar musik i massa olika genrer, kan inte få nog av konserter, skådar fåglar, trollsländor och växter samt är politiskt intresserad. Kallar mig själv arg rödgrön, men är inte bunden till några åsiktsmallar. Har aldrig ätit på McDonalds men har många andra lik i lasten. Kan erkänna att jag har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar