Marissa Nadler på Loppen

Marissa Nadler. Loppen, Köpenhamn 26/5/09

Marissa Nadler kommer från Boston. Hon är fortfarande, trots fyra lysande album, ganska okänd för massorna och det är verkligen massornas förlust. Detta är nämligen en unik sångerska med en sällsynt kombination av att skriva vacker musik och en alldeles underbar närmast änglalik röst. Hon är inte heller oäven på gitarr. De tre första skivorna var akustiska men på årets släpp, Little Hells, har hon för första gången ett mindre band.

Hennes musik brukar kallas för dreamfolk. Och det låter drömskt, atmosfäriskt, inte minst p.g.a. texterna som utspelar sig i drömlika sammanhang, ofta med återkommande karaktärer.

Och så stod hon där och såg själv ut som en av karaktärerna ur sina drömska texter. Med det långa mörka håret och i vit klänning såg hon ut som en ängel med gitarr.

Hon började solo. Och redan när hon började sjunga första låten, Diamond Heart, förstod jag att jag inte kunde vara någon annanstans denna kväll än på Loppen. Vilken röst. På skiva är den vacker, men live visar den sig på samma gång också kraftfull, variationsrik och hon sjunger med sådan inlevelse. Hennes gitarrspel var dessutom briljant.

De första sju låtarna gjorde hon solo, i huvudsak med en 12-strängad akustisk gitarr som enda sällskap. Man hade kunnat höra en knappnål falla till marken. Publiken var totalt fokuserad på Marissa. Några slöt ögonen för att ännu förstärka intrycken. Sen kom bandet in och spelningen förändrade karaktär en del, men utan att ta bort andäktigheten. Med band spelades främst låtar från nya plattan. Till slut stod hon där dock själv igen och gjorde en integrerad version av Fifty Five Falls och Annabelle Lee från sin debutplatta.

Extranummer blev det också, bl.a. River of Dirt med bandet ("The fastest song I've ever written") och så avslutade hon solo med en otroligt vacker cover på Leonard Cohens Chelsea Hotel #2.

Jag hade höga, mycket höga förväntningar, på denna konsert, men vissa spelningar är så bra, så vackra att man inte kan föreställa sig det på förhand. Marissa Nadlers konsert på Loppen var en sådan. Och det var inte bara så bra, det var också härligt att lämna Loppen med känslan av att ha sett en konsert som inte alls påminner om någon jag sett tidigare. Och det jag kommer att komma ihåg mest är rösten!

Jag lyckades även få en kortare pratstund med henne efteråt inkl. signering av skivor. Hon var ytterst trevlig och såg fram emot att spela på Siestafestivalen i Hässleholm. Får hoppas att hon funkar även på festivaler, där publiken kanske inte hört henne innan och är mer inställda på fest än på maximal dos av melankoli, om än av vackraste slag.

Setlist: Diamond Heart / Thinking of You / Under an Old Umbrella / Summer of Love Is Over / Rosary / Mexican Summer / The Whole Is Wide / Heart Paper Lover / Little Hells / Dying Breed / Oh, Lonesome Me / Ghosts & Lovers / Fifty Five Falls + Annabelle Lee - extranummer: River of Dirt / Mistress on a Sunny Day / Chelsea Hotel #2

Dying Breed (Marissa + den andra gitarristen)
Fifty Five Falls & Annabelle Lee (solo)
Heart Paper Lover (med band)

Danska Cody var förband och gjorde en vacker spelning de också. Två gitarrer uppbackade av en stråktrio och lågmäld folkpop med stämsång - klart annorlunda än arrangemangen på myspacelänken som jag kollat upp innan. De passade bra ihop med kvällens huvudakt. Kolla gärna upp dem på myspace eller kolla in länken nedan (från Loppen).

Cody - Comfort and Rage