Coachella 2009, del 1

Den här historien börjar, som en del nog vet, redan i januari 2007. Jag satt och slösurfade och fick plötsligt framför mig en festival-lineup som var så bra att jag först trodde någon hade hittat på. Återföreningar av Jesus and Mary Chain och Rage Against the Machine. Nya favoriter som Lily Allen och Amy Winehouse. Andra favoriter som Interpol, Manu Chao, Decemberists, Arcade Fire och Rufus Wainwright. Och en massa andra spännande namn. Jag är av impulsiv natur och skickade omgående ett mail till Emma, den enda i min bekantskapskrets som potentiellt inte skulle döma ut ett förslag om att resa dit som vansinne. Det var ett smart drag - hon var intresserad. Tre dagar senare släpptes biljetterna. Vi högg varsin direkt. Och hittade ett rimligt billigt flyg. Och spenderade fyra dagar innan festivalen med att resa runt i LA och San Diego.

Line-up 2007 (denna liksom alla andra bilder kan man klicka på för större format)

Festivalen 2007 var en fantastisk upplevelse. När jag innan festivalen försökte förklara för omgivningen vad jag höll på med hade jag som ursäkt att det kunde vara kul att gå på festival i USA en gång i sitt liv. Men Coachella var ännu bättre än väntat - stekande sol, underbar stämning och fantastisk musik i tre dagar. När jag reste därifrån fanns det en påtaglig känsla av att jag ville dit igen.

Här är f.ö. mitt reportage från den gången:
del 1 del 2 del 3 del 4 del 5 del 6

Line-up 2009

Line-upen för 2008 var ganska svag för att vara Coachella så det avfärdades ganska snabbt. Men i år såg det faktiskt riktigt bra ut igen. Inget som egentligen var unikt, men en fin blandning av några legender jag inte sett live förut, några av de bästa band jag sett tidigare och en himla massa spännande nya band. Och eftersom Emma och Kristian också var i Coachella-mood så slog vi till igen.

Att bara resa över för Coachella känns aningen tveksamt så vi flög redan på långfredagen (en vecka innan festivalen började) och hade ungefär samma upplägg som då. Det blev tre dagar i LA, två i San Diego och en dag i öknen nära Mexikogränsen innan vi anlände till Indio, där festivalen hålls, på torsdagen, d.v.s. dagen innan det hela drar igång.

Blandade bilder från campingen

Torsdagen på Coachellas camping var precis som förra gången en riktigt trevlig upplevelse. Först var det såklart tältresning, och vårt Roskildetält fick viss uppmärksamhet. Vi träffade även en hel hop med trevliga amerikaner som precis som vi hade smugglat in alkohol (i USA är det enligt lag förbjudet att ha alkohol fritt tillgängligt på platser med folk under 21 år och en del av camparna är i den åldern). Det är inga problem - man fyller tomma vattenflaskor med gin eller annat och lägger den sedan bland andra flaskor och så går man förbi den intet ont anande vakten.

Kvällen blev lång och härlig. Tillsammans med amerikanerna drack vi vin och grogg och diskuterade spelschema och utbytte tips. Det är en väldigt skön känsla att träffa nya människor och bara utifrån det gemensamma musikintresset känna samhörighet med en gång. Stämningen på Coachella är extremt skön. Jag har på två besök hittills varken sett eller hört talas om stölder eller bråk, inte heller om påtagliga fylleslag.

Indio - deep in the middle of nowhere

Och så kom fredagen. På förmiddagen åkte vi in till Indio för att äta brunch och träffa två svenskar som vi haft mailkontakt med innan. Det var väldigt trevligt så vi gav dem skjuts till festivalen (5 km) - de bodde på motell i Indio och hade inte tillgång till bil. Vi hamnade sen i bilkö och fick parkering långt bort så jag hamnade i tidsnöd för att hinna till det första band jag hade ringat in i mitt spelschema. Men en av mina starkare sidor är att jag kan förflytta mig mellan två punkter både effektivt och snabbt och på något sätt så lyckades jag vara inne på området precis när de gick på, vilket jag i princip hade gett upp hoppet om en halvtimme tidigare.

Main Stage

Men vi backar lite. En del hårdfakta om festivalen kan vara på sin plats innan jag börjar skriva om musiken. Coachella Valley Music and Arts Festival anordnades första gången 1999 så detta var den elfte festivalen. Som namnet visar så är det inte bara musik utan också en hel del mer eller mindre häftiga konstinstallationer. Första året var festivalen två dagar, året därefter bara en dag och sedan återigen två dagar 2001-06. Från 2007 har den varat i tre dagar. Festivalen tar 60 000 personer per dag, men en inte obetydlig andel av dessa är endagsbesökare och campingen tar avsevärt färre. Man måste därför köpa campingbiljett separat då dessa är begränsade. Festivalområdet har fem scener - Main Stage och Outdoor Theatre som båda är utomhus och så tre tältscener som är döpta efter olika öknar - Mojave och Gobi som båda huserar diverse typer av artister, mest i pop- och rockgenren och Sahara, som är tältet för DJ:s och andra dansrelaterade akter. Avstånden är korta och man kan ofta ta sig från en scen till en annan på 2-3 minuter.

Men så var det alltså dags för musik. Min ambition var att plåta och filma ganska mycket men min nya kamera har en egenskap som inte matchar min förra - batteriet! Dels håller det inte riktigt lika länge men framför allt så laddar det långsammare - en brunch på 1,5 timmar varje morgon räckte bara till att ladda halva (klart jag borde haft ett extra, men nu hade jag inte det). Det gjorde att det vanligen dog framåt kvällen och de band som spelade sent har jag därför inga bilder på. Men det är en parentes - upplevelserna finns kvar i alla fall.

En del band som spelade på festivalen var okända för mig. Jag hade dock gjort lite research på myspace och youtube för att inte behöva reta mig för mycket i efterhand. Ett av de band jag upptäckte sent var också det första jag skulle se. Och vid halv två på fredagen var jag på plats vid Outdoor Theatre för att se Alberta Cross. Om dem och många andra kommer jag skriva i del två!

Continuará...