lördag 10 oktober 2009

The Handsome Family

The Handsome Family. KB, Malmö 9/10/09

Det hände något ytterst ovanligt denna fredag. Jag gick på en countryspelning. Förutom en ca handfull festivalspelningar och några spelningar med genreöverskridare som Steve Earle och Chip Taylor kan jag inte minnas att det ens hänt tidigare. Det innebär dock inte att jag ogillar country. Det är en väldigt bred genre och det är ju oceaner emellan å ena sidan "tjo-haderittan"-country (amerikanska motsvarigheten till dansband) som många förknippar genren med och jag avskyr och å andra sidan den gravallvarliga och stundtals rentav kolsvarta country som företräds av t.ex. Johnny Cash. Och av det äkta paret Brett och Rennie Sparks i The Handsome Family. Sen finns ju allt däremellan.

The Handsome Family tillhör alltså den mörkare och dystraste inriktningen och ofta handlar de berättande texterna om folk som det gått riktigt illa för - mord och annan död är återkommande teman. Musiken för ofta tankarna till ett vilda västern-landskap med slut på vatten, skallerormar och andra faror. Jämfört med The Handsome Family framstår Johnny Cash ibland som rena muntergöken.

Spelningen på KB hade tveklöst sina brister. Dels så tycker jag det lättsamma mellansnacket och även en del arrangemang gjorde att det bistra och kolmörka intrycket luckrades upp för mycket. Det blev mer trivsamt än otäckt och jag hade gärna sett motsatsen. Dessutom var inte showen särskilt väl sammansatt - det var mer en massa låtar efter varandra utan egentlig röd tråd och man var tvungen att bygga upp stämningen på nytt under i princip varje låt. Däremot var en del låtar hur bra som helst, de både kompmusikerna var duktiga och Brett Sparks har en riktigt bra röst för denna typ av musik. Några av de låtar jag verkligen ville höra, t.ex. Weightless Again och den starka The Bottomless Hole, spelades till min förtjusning. Och trots att Brett glömt delar av texten och fick suffleras av sin fru så tyckte jag även att The Woman Downstairs i extranumret var en höjdpunkt - låten är så pass stark i sig själv.

The Bottomless Hole:

Inga kommentarer: