Pictureplane
HealthJag sov bra natten efter tandutdragningen trots att jag hade sjukt ont när bedövningen hade släppt. Alvedon gjorde sitt jobb. Och jag kände mig helt ok på morgonen. Men sen kom det huvudvärk och ömhet i såret som blev värre efterhand. Fick ta två alvedon efter lunch för att klara arbetsdagen. Kom hem strax efter fyra och slocknade direkt. Vaknade halv sju! Skulle sedan göra genrepet inför Yddingeloppet på söndag. Hade tänkt mig 8-10 km i alla fall. I lördags sprang jag nästan en mil i rak motvind och tyckte att jag var starkast i världen. Ikväll blev det annorlunda.
Efter två kilometer fick jag avbryta. Jag var inte trött i benen, hade inte ont någonstans, hade ingen hög puls, men....det fanns inget att köra med. Jag var slut, energinivå noll. Jag har aldrig känt mig så tom. Jag mådde inte dåligt - jag var helt enkelt ur funktion. Jag gick en stund och försökte sedan springa igen, men nej, det var omöjligt. En bil går inte utan bränsle. Det är exakt samma med människor. Nu hade jag förvisso ätit en bra lunch, men det hjälpte inte. De post-dentala effekterna blev långt värre än jag hade trott. Nu är det milt uttryckt lite kris inför söndag, inte minst eftersom jag inte känner någon påtaglig förbättring idag torsdag.
Det var ohälsan. Nu kommer hälsan.
Jag gick senare på kvällen till Debaser. Noiserockbandet Health (från Los Angeles) spelade. Men först var det en support i form av Pictureplane från Colorado. Hans (det är bara en) dansanta och röjiga elektro med hårda beats hade passat bättre klockan 02 en fredagsnatt inför en hög (vare sig det är på kemisk eller annan väg) och helst dansande publik - här kändes det aningen malplacerat. Men ganska bra egentligen.
Health var helt ok fast de kunde gärna dragit ut låtarna några minuter till så det blivit lite mer oväsen. Det fanns tendenser till att låta riktigt bra ibland, men tyvärr tog man inte steget fullt ut och lät låtarna växa färdigt. Synd, för kapaciteten finns att uträtta stordåd på scen.
Vi noterar även att Alkberg/Haapalainen fått konkurrens i lugg-VM:
Efter två kilometer fick jag avbryta. Jag var inte trött i benen, hade inte ont någonstans, hade ingen hög puls, men....det fanns inget att köra med. Jag var slut, energinivå noll. Jag har aldrig känt mig så tom. Jag mådde inte dåligt - jag var helt enkelt ur funktion. Jag gick en stund och försökte sedan springa igen, men nej, det var omöjligt. En bil går inte utan bränsle. Det är exakt samma med människor. Nu hade jag förvisso ätit en bra lunch, men det hjälpte inte. De post-dentala effekterna blev långt värre än jag hade trott. Nu är det milt uttryckt lite kris inför söndag, inte minst eftersom jag inte känner någon påtaglig förbättring idag torsdag.
Det var ohälsan. Nu kommer hälsan.
Jag gick senare på kvällen till Debaser. Noiserockbandet Health (från Los Angeles) spelade. Men först var det en support i form av Pictureplane från Colorado. Hans (det är bara en) dansanta och röjiga elektro med hårda beats hade passat bättre klockan 02 en fredagsnatt inför en hög (vare sig det är på kemisk eller annan väg) och helst dansande publik - här kändes det aningen malplacerat. Men ganska bra egentligen.
Health var helt ok fast de kunde gärna dragit ut låtarna några minuter till så det blivit lite mer oväsen. Det fanns tendenser till att låta riktigt bra ibland, men tyvärr tog man inte steget fullt ut och lät låtarna växa färdigt. Synd, för kapaciteten finns att uträtta stordåd på scen.
Vi noterar även att Alkberg/Haapalainen fått konkurrens i lugg-VM:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar