måndag 23 november 2009

Decenniets bästa låtar - #7

#7 Håkan Hellström - Klubbland (från Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått, 2005)

Det mesta har redan sagts och skrivits om Håkan Hellström. En del tycker han är det bästa som överhuvudtaget finns, andra anser att han inte kan sjunga. Jag tycker inte att han är det allra bästa som finns, men han kan definitivt sjunga. Att sjunga bra handlar bara till liten del om att ta höga c eller hålla varenda ton ren - att kunna uttrycka sina känslor och föra dem vidare till sin publik är så mycket mer värt. Och där är Håkan ytterst svårslagen.

Hans två första album känns idag aningen daterade och ger mig inte samma euforiska glädje idag som när de kom, så när jag idag plockar fram hans skivor är det i stället de senare släppen. Och jag har läst en massa åsikter om att En midsommarnattsdröm eller Tro och tvivel skulle vara han största stunder. Men jag håller inte med. När han sjunger ut sitt hjärta med ni trodde man kunde svika kärlek - men det kan man inte mot slutet i fantastiska Klubbland - det är då han når sin verkliga kokpunkt.

Jag läser aldrig Proust igen
För slutet gör för ont i mig

Klubbland är ett fantastisk möte mellan upprymdhet och tragik som endast en enda låtskrivare, eller låttjuv så slipper någon Håkandissare fälla den kommentaren, kunnat åstadkomma under 2000-talet.

Gillar du detta gillar du även:

1 kommentar:

Mikael Askander sa...

JAAA! en håkanlåt högt på din lista! en superb låt som finns med bland mina också. men jag håller ett par andra låtar ÄN högre! och tycker nog att han är det största som hände pop-00-talet.