Lördag - folkmusik och indie

Malin Foxdal. Malmö folk 6/12/08

Det var längesen, alldeles för längesen jag var på Malmö folk. För trots att jag lyssnar mest på pop och soul och annan "ny" musik så har jag en stor svaghet för folkmusik. Denna kväll hade jag fått en inbjudan från ordförande Kari och eftersom spelningen började klockan 20 och den jag skulle se på Debaser kl 22 passade det utmärkt.

Malin uppträdde tillsammans med tre kompmusiker (gitarr, kontrabas, violin). Materialet är både klassisk svensk folkmusik (typ "denna är efter spelmannen x från Leksand") men även egna - verkligen egna - tolkningar av Bellman och Taube. Hennes kommande album kommer dock vara en skiva med egna översättningar av Gillian Welchs låtar och hon spelade flera av dessa under kvällen, bl.a. One More Dollar (En krona till) och den vackra och sorgliga Annabelle (samma titel på svenska). Hon följer melodierna från originalen men arrangemangen är betydligt mindre country än Gillians versioner och passar bra in i folkmusikrepertoaren.

Jag tycker det var väldigt bra. Malin är inte bara en duktig sångerska, hon tolkar också många av de gamla sångerna på ett nytt och personligt sätt som även innefattar tydliga drag av blues. Mellansnacken var väldigt familjära och speciellt gillade jag historien om hur gitarristen Göran Wennerbrandt fått tag på sin Weissenborngitarr, som han spelade på under några låtar. Jag hade tänkt återge den här, men hittade att den redan fanns på nätet. Läs den fantastiska historien här - den är helt underbar. Jag upprepar, läs den!

Jag insåg under kvällen att jag behöver folkmusik. Det är en sorts rening efter att ha överdoserat pop och rock under en längre tid och därför planerar jag att besöka Malmö folk lite oftare under 2009, även om jag är komplett urusel på att dansa. Men det går ju att bara lyssna på konserterna.

Malin Foxdal - Annabelle

Som en i sammanhanget någon bisarr handling gick jag efter spelningen till en helt annan värld några hundra meter bort - Debaser och indieklubben Freaks´n´Geeks...


Blue Utopia. Debaser Malmö 6/12/08

Väl vid ingången till Debaser fick jag reda på att danska Under Byen, som skulle vara kvällens huvudakt, hade ställt in. Eftersom jag gillar dem väldigt mycket var det ju lite trist. Men det fanns ett förband också som helt plötsligt blev huvudband och det var bara att acceptera läget. Till kvällens ära serverades även glögg i baren och det var ganska gott om folk trots avhoppet.

Blue Utopia är baserat i Lund men sångerskan, Malin Johansson, kommer ursprungligen från Köping. På skiva är hon i princip liktydigt med bandet, men på scen är det fullt band. Jag hade lyssnat lite på deras myspace innan och förväntade mig något väldigt mjukt men vackert typ Joanna Newsom, inte minst eftersom även Malin spelar harpa. Men det var mycket mer uptempo live och de spelade verkligen som ett band, med snygga arrangemang och ofta lugna öppningar av låtarna men fullt ös på slutet. Udda inslag var det lite poesiartade mellansnacket som ofta gjordes till komp - mycket snyggt. Och att hon såg så fantastiskt lycklig ut när hon sjöng - det är förvånansvärt sällan man ser det (Jonathan Donahue i Mercury Rev gjorde förvisso det också härom veckan).

Självklart blir det också ett stort plus för att de delade ut gratisskivor till publiken med det klockrena argumentet att de ville ge något tillbaka till publiken som varit så snälla och lyssnat. Ett begränsat antal slängdes upp på ett bord under näst sista låten och gam som jag är fick jag tag på ett ex. Men - jag hade gärna betalt för den för Blue Utopia var riktigt bra. Deras ursprungliga roll som förband gjorde att det blev ett ganska kort set tyvärr, jag hade gärna hört mer. Här är ett klipp (extranumret, som tydligen var orepat):

Blue Utopia (live Debaser Malmö)

Mitt sällskap #1 för kvällen gick hem efter en stund. Jag hade egentligen tänkt det också (p.g.a. förkylning) men så fick jag meddelande om att andra kamrater skulle dyka upp. Det gjorde de inte så jag gick också efter någon timme. Jag var något besviken på låtvalet efter konserten. Freaks`n´Geeks egna DJ:s spelar alltid fantastisk musik, men kvällens gäster i båset spelade mest äldre standards som jag klarar mig utan. Spelar man t.ex. Girls Just Want To Have Fun - lätt en av historiens 25 mest enerverande låtar - så finns det inte mycket försvar. Tyvärr.

Och så det jag skrev om för ett litet tag sedan - indiepubliks märkliga säkerhetsavstånd - här är bildbeviset, taget mitt under Blue Utopias spelning (scenkanten syns till höger i bilden). Vad är poängen? Vem är de rädda för? Jag förstår verkligen ingenting (och jag själv då - jo, jag stod faktiskt där bilden togs från under hela spelningen).