Bland gamla punkare, popoffer och white trash

David Sandström

Det blev två kvällar på Debaser den gångna helgen. David Sandström och hans Overdrive har jag velat se ganska länge. Den gamla Refused-trummisen har gjort tre soloskivor, som inte påminner alls om Refused utan en är en vacker, vemodig skiva på svenska och sen har han gjort två rockplattor på engelska. Den senaste kom i år och materialet från den skivan dominerade spelningen på Debaser. David kommer väl till sin rätt live. Han är en riktigt bra sångare och även väldigt bra på mellansnack. Dels är det han säger vanligen intressant och/eller roligt, men han lyckas också med närvaro och publikkontakt. Jag gillade verkligen spelningen, möjligen var den något ojämn men intensiteten var hög och det var ösigare live än på skiva. Spelningen avslutades dessutom i bästa stil med en gammal punkcover. Två klipp från spelningen:

Lisa Lisa
Someone's Gonna Die (Blitz cover)


Ett förband var det också, i form av Robert Svensson från Karlshamn. Har fått tips om honom innan, men varit för lat att kolla upp. Jag hade en förutfattad mening att det skulle vara en deppig kille med akustisk gitarr men inte alls, det här var energisk popmusik med smittande refränger. Och det var fullt band på scenen. Riktigt bra spelning det också.

Kvällen arrangerades av klubben It's a Trap, som sitt engelska namn till trots specialiserat sig på svensk musik. I princip all musik som spelades under kvällen var svensk. Och det gillade jag även om jag inte blev så långvarig efter spelningarna. Träffade dock en av mina lagkamrater från quizvinsten dagen innan och fick en massa beröm. Gav en del tillbaka också. Inbördes beundran är fint.


På lördagen hade Emma och Kristian blivit friska och ville ha livemusik och därför blev det Debaser igen. Denna kväll var det julfestival med tre olika band på klubben med världens bästa namn - Get laid or die tryin' (parafras på 50 Cents album Get rich or die tryin'). Tjejerna som håller i klubben kallar sig lika finurligt Get Laidies.


Julfestivalen innebar att de tre artisterna skulle spela en jullåt förutom några av sina egna låtar. Först var det Montt Mardie. Han var lite förkyld men sjöng bra ändå. Och så gjorde han Rihannas Umbrella i en svensk poptolkning - Paraply är nästan en ordagrann översättning. Versionen visade att det inte är låtens fel att den är så kass i original, utan det är Rihannas egen uselhet som gör det. Som jullåt valde han Tänd ett ljus.


Sen var det Gaby and the Guns. Sannolikt är det samma Gaby som var med på Mejeriets 20-årsfest, men jag minns henne bara till namnet från den gången. På Debaser var hon och hennes band däremot väldigt bra och omedelbara. Jag gillade det från första stund och köpte även deras EP efteråt. Den är beroendeframkallande, lyssnade på den säkert 10 gånger igår. Jag hittade en positiv recension av den, men som slutade med textraden allt som är kvar till nästa gång är att få till låtarna så att samtliga får samma crossover-potential som den finurliga dängan Hemlighet, resten är än så länge aningen för mycket fransk visa och för lite pop. Jag gillar inte den meningen, eftersom den utgår från att pop är det eftersträvansvärda. Faktum är att jag tycket inslaget av "fransk visa" och andra sydländska inslag (t.ex. spansk gitarr), i t.ex. ljuvliga avslutningsspåret Omvägar, är det som tillsammans med Gabys vackra och lite teatraliska skånska dialekt, ger skivan dess karaktär och speciella sound. Rekommenderas starkt!

Som sagt, en lysande och alldeles för kort spelning. Som jullåt valde de Bo Kaspers Önskar dig en stilla natt. Så här lät den:

Gaby and the Guns - Önskar dig en stilla natt

Sen var det hiphop med Lorentz & M Sakarias, två bröder från Stockholm, och de var nog bra på vad de gjorde men det föll inte mig i smaken riktigt. Även de gjorde f.ö. Tänd ett ljus som jullåt, vilket kan tyckas vara dålig samordning.

Hur kom då White Trash in i rubriken? Jo, alla som går på Debaser är inte där för musik. Det har jag inga invändningar emot. Men om man är helt ointresserad bör man av respekt för publik och artist inte stå vid bordet som är närmast scenen och prata högljutt som några gjorde. Redan det var ganska irriterande. Men sen gick det alldeles för långt när en av dem under Montt Mardies mellansnack sa "snacka inte" antagligen mest för att vara rolig inför sina polare. Förmodligen var det inte meningen att höras, men artisten hörde det och svarade med att han snackar så mycket han vill och bad dem gå därifrån, något de inte gjorde. Och att de då inte bad om ursäkt utan fortsatte käbbla om att "vi har betalt inträde" etc drog ner hela stämningen. Om man är helt ointresserad av musiken kan man väl hitta något annat ställe i Malmö att dricka sina öl på än just där.