Strindbergs

Strindbergs. Bodoni, Malmö 18/9/09

Strindbergs är tveklöst ett av de bästa svenska punkbanden genom tiderna. De hade en kort levnadstid under några år under första halvan av 80-talet. Jag upptäckte dem inte förrän ganska långt senare. Efter att de la av har de inte spelat någonting och jag hade helt missat att de gjort några få (Borlänge och Stockholm) spelningar i sommar. Comebacken är enligt frontmännen Johan Johansson och Janne Borgh inte allvarligt menad och Malmöspelningen hade fått stämpeln troligen Strindbergs sista spelning någonsin. Janne, som kommer från Malmö, ville avsluta med en spelning på hemmaplan. Att spelningen hamnade på Bodoni, Malmös arena för hårdrock och punk, kändes logiskt men var också nära att få mig att missa spelningen då jag upptäckte att den skulle vara bara en dryg vecka innan. Bodonis marknadsföring är verkligen inget vidare. Men sen var det inget snack om hur denna fredagskväll skulle se ut - Strindbergs fick jag under inga omständigheter missa.

Strindbergs har en attityd som är ganska mycket punk, men låtarna är ofta lite mer avancerade och man kan gilla dem även om man avskräcks av mer aggressiv, kompromisslös punk. Johans och Jannes olika musikaliska bakgrund gjorde att resultatet blev väldigt eget - enkla, melodiska poplåtar uppblandat med punkens attityd. Att en stockholmare och en skåning delade på sången skapade ytterligare dynamik. Resultatet blev som sagt otroligt bra, och plattan Bombpartyt håller jag lätt som en av de 5-10 bästa svenska skivorna som gjorts.

Spelningen hade förvisso viss nostalgikaraktär och vann såklart på att jag kan alla låtarna och hade längtat efter att höra dem live hur länge som helst. På trummor hade de nu Hellacopters trummis Robert Eriksson. Trots att medlemmarna är kring 50-strecket har de ingen som helst trött eller grå framtoning och det känns som det fortfarande glöder. Och låtarna håller genomgående oerhört hög klass trots att det gått 25 år. Hur många svenska band överhuvudtaget kan egentligen matcha låtar som t.ex. Halloween eller Friheten och jag? Det här var hur kul som helst. Jag är glad som ett litet barn för att äntligen ha fått se Strindbergs. Och speciellt för att de verkligen levererade.

Här är några låtar från kvällen med bra ljudkvalitet:

Halloween:

Friheten och jag:

Din gyllene regel: