Where The Rain IsSå var det Stockholm för andra helgen i rad, denna gång inte med Brodern utan i sällskap av The Usual Suspects Emma & Kristian. Denna gång var det en musikfestival med fina namn som Neil Young, Nick Cave och The Pixies som lockade. Regn hade den också dragit med sig och det regnade ungefär sex av tio festivaltimmar på fredagen och varenda minut av de 11 timmar vi var på festivalen på lördagen. Mycket vatten blir det.
Prestationerna från banden varierade - en del hade det svårt i regnet medan andra klarade det bättre. En del var väldigt bra, som t.ex. Loney Dear och Jenny Wilson. Fever Rays seansliknande tillställning får också räknas dit, inte minst p.g.a. den visuella upplevelsen. Andra var helt ok, t.ex. Pretenders och bluessnubben Seasick Steve. Och så var det några som inte höll måttet. Duffy var en av dem. Kommer skriva lite mer eller i alla fall lägga upp en del bilder senare.
Men så var det en trio som var rakt igenom fantastiska. Sällan eller aldrig har jag varit på en festival där toppskiktet krossat motståndet så fullständigt. Pixies lät som de inte varit ifrån varandra en dag (detta var deras första spelning på två år förutom en ej utannonserad uppvärmning på Fryshuset dagen innan) och Neil Young var fullständigt fenomenal på fredagen, t.o.m. ännu bättre än på Roskilde- & Way Out West-spelningarna förra året. Han spelade verkligen skiten ur allt och alla. 63 år gammal är han fortfarande definitionen av rockmusik. Och när man trodde man sett det mesta så stod plötsligt Nick Cave och hans fantastiska kompband Bad Seeds på samma scen ett dygn senare och levererade en helt bländande hitparad med lika delar mörker, larm och skönhet. Under sådana spelningar känns regn helt ovidkommande - det var förkrossande bra rakt igenom. Finns ingen anledning att ranka dessa höjdpunkter - det var tre spelningar som var värda varenda använd krona och varenda fallen regndroppe helgen hade med sig. Här är ett klipp från resp. spelning:
Pixies - Velouria:
Neil Young - Rockin' in the Free World:
Nick Cave - The Weeping Song:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar