Coachella 2009, del 2

Fredag eftermiddag 13.30. Som alltid på Coachella stekhett när jag kommer fram till Outdoor Theatre för att se första bandet - Alberta Cross. Bandet är New York-baserat men sångaren (Petter Ericson Stakee) är faktiskt ursprungligen från Sverige och några av medlemmarna är från England. Att göra en bra och engagerande spelning utomhus en varm och solig eftermiddag är inte lätt men bandet spelade ut sina tunga kort direkt och med först den storartade Leave Us or Forgive Us (sjukt bra låt) följt av The Thief and the Heartbreaker fick festivalen en värdig inledning. Det finns mycket av tidiga Neil Young i soundet, men ändå låter det 2009. En del av låtarna är egentligen inte märkvärdiga, men Petter har en röst som gör att det ändå sticker ut och betyder mycket för att göra det särpräglat. Alberta Cross gjorde det bra i solskenet - festivalen var fint igång!

Alberta Cross - ATX

Setlist: Leave Us or Forgive Us / The Thief and the Heartbreaker / Taking Control / Song Three Blues / Low Man / Pink Floyd / New Heavy / Rise / ATX


En rundvandring på området tog mig härnäst förbi Gobi vilket gjorde att jag la 15-20 minuter på Ryan Bingham - en countrysångare (i den för mig något diffusa subgenren alt-country) från New Mexiko, här med sitt kompband Dead Horses. Utropstecken, country har aldrig varit min grej (om det inte är genomdeppig självmordscountry, vilket kan vara ganska vackert). Lät bra för att vara country, men jag gick ändå vidare - kände mig inte riktigt hemma där. För övrigt anordnas festivalen Stagecoach, som är en ren countryfestival, på samma område bara en vecka efter Coachella.


Tillbaka vid Outdoor Theatre och brittiska folkpopbandet Noah & The Whale. Sångaren hade trubbel med rösten men skötte sig rätt bra ändå. Klart trevlig spelning, rockigare än väntat i förhållande till vad jag hört innan. Visst finns det folkinslag, men det är framför allt för att de har violin - själva musiken ligger betydligt närmare modern indiepop än äldre brittisk folkrock. Coachella var den vackraste platsen de spelat på i sin karriär hann sångaren f.ö. säga några gånger mellan låtarna. Bra spelning detta också som passade bra i solgasset.

Noah and the Whale - 2 Atoms in a Molecule


Sen gick jag över till Main Stage och lite skrammelindie med We Are Scientists. Första halvan av spelningen krockade med föregående så det blev bara ca 25 minuter. Men det räckte nog. Bra melodikänsla och bra energi men om man inte lyssnat så mycket innan är låtarna ganska lika varandra. Skulle nog passat bättre i ett tält eller på kvällen.

We Are Scientists - Tonight
We Are Scientists - The Great Escape


25 minuters paus ägnades åt mat, vatten och att titta på några av konstinstallationerna (bilden). Sen var det tillbaka till Main Stage för ännu ett av mina nya fynd.


The Airborne Toxic Event är från Los Angeles och spelade således i princip på hemmaplan. Jag kände inte till dem förrän jag läste om att de skulle spela på festivalen, men i USA är de ganska stora trots att de bara släppt en skiva. Så stora att några av indietalibanerna bland våra tältgrannar inte tyckte de var värda att lägga tid på. Men det struntade jag i. Och bandet levererade verkligen - sångaren uttryckte flera gånger sin stolthet för att få spela på Coachella och de hade förstärkt med stråkkvartett på några låtar för att göra det extra speciellt. Riktigt bra - speciellt Sometime Around Midnight som verkligen lyfte live.

The Airborne Toxic Event - Sometime Around Midnight
The Airborne Toxic Event - Gasoline



Så långt mycket god pop, men nu behövdes det något som gjorde fredagen till en fest. Så det blev Gobi och Los Campesinos! och det var alldeles underbart. Detta sjumannaband från Wales gör väldigt catchy dansant pop som är rätt svårstoppad live, inte minst p.g.a. sångaren som både crowdsurfar och klättrar på högtalare för att få publiken i extas (vilket han lyckades väldigt bra med på Coachella. En av festivalens roligaste spelningar gavs redan vid femsnåret på fredagseftermiddagen. Länken nedan visar lite av hur kul det var:

Los Campesinos! - You!Me!Dancing!(otroligt bra!)

Sen stod jag och funderade på om jag skulle välja M Ward, som jag tycker är skicklig men lite småtrist eller The Ting Tings, som jag tyckte var kanonbra på Roskilde förra året. Vad jag valde och annat kommer avslöjas i nästa del.

Continuará...