Det är onekligen lite speciellt att se ett band som stod på sin konstnärliga topp när medlemmarna var 22 år - mer än 40 år senare. För även om The Zombies och deras medlemmar i olika sammanhang gjort bra musik även senare kretsar fortfarande mycket kring mästerverket Odessey and Oracle från 1968, definitivt en av de bästa popskivor som överhuvudtaget gjordes i slutet av 60-talet.
Innan spelningen började fick jag en härlig flashback då kvällens DJ spelade en alldeles fantastisk låt, som jag gillat förr men inte hört på...tja, 10 år? Nämligen Lake Shore Drive med Aliotta, Haynes & Jeremiah. Den är lätt 10/10 vilken dag som helst. Det kan du själv konstatera här! Inte bara en sjukt bra låt utan även en sådan som anses ha ett dolt budskap - bara att kolla initialerna på titeln så förstår ni vilket.
Men det var ju The Zombies som var kvällens band och det började fint med I Love You. Efter några låtar, där jag var kluven till en rockig version av What Becomes of the Brokenhearted kom sedan en sex låtar lång svit av låtar från mästerverket, där A Rose For Emily var vackrast, Beechwood Park bäst och Time of the Season avslutade nästan lika bra. Hung up on a Dream som jag anser vara det verkliga mästerverket spelades inte, med motiveringen att den inte går att göra rättvisa med bara fem musiker - ett resonemang som jag kan köpa.
Trots att sångaren Colin Blunstone är 63 år nu sjunger han fortfarande riktigt bra - hans röst är mer eller mindre intakt. Och både klaviaturspelaren Rod Argent och gitarristen Keith Airey briljerade vid flera tillfällen. Ibland var det väldigt bra, som i t.ex. Old and Wise (som Colin sjöng på en Alan Parsons-skiva) medan t.ex. allsångslåten God Gave Rock`n´roll To You som väntat var förfärlig. Ibland, i några av de senare låtarna, blev det också lite för gubbtryggt, men som helhet var det en bra kväll med ett band som känns kul att ha sett. En kort (bara dryg minut) sekvens av fina Tell Her No finns här.
Här är f.ö. en cover av Time of the Season, som jag spelade in med några fina kanadensare i Barcelona förra året:
Skriver även på www.rockfoto.nu. Gillar musik i massa olika genrer, kan inte få nog av konserter, skådar fåglar, trollsländor och växter samt är politiskt intresserad. Kallar mig själv arg rödgrön, men är inte bunden till några åsiktsmallar. Har aldrig ätit på McDonalds men har många andra lik i lasten. Kan erkänna att jag har fel.
1 kommentar:
Kul att gamla gubbar håller än. Det ger mig visst hopp
Skicka en kommentar