Helsingfors 3.6 kl 22.54

Efter en arbetsvecka i Kurdistan och konsert i Köpenhamn har jag plötsligt hamnat i Helsingfors. Känner mig aningen internationell för närvarande. Jag har varit här sen igår och eftersom jag även gjorde en tredagarssession här i mitten av maj börjar jag få vissa intryck av staden och dess invånare.

Helsingfors är ok! Det är en ganska vacker stad med en del vikar som skär in och vatten är alltid bra för en stads visuella profil. Jag får lite öststatskänsla av både arkitektur och stämning. Inte kommunist-öst utan som det är nu. Och de som känner mig väl kanske då tycker att "du har ju inte varit i öst!" och det vet jag väl men jag TROR att det är ungefär så här. "Varför det" undrar ni och det har jag väl inget bra svar på men det är många stora pampiga byggnader som känns öststat och den kosmopolitiska känslan som jag får i t.ex. Paris eller Barcelona är helt frånvarande här. Detta grundar jag dels på att de allra, allra flesta män man ser har det typiska bistra knivmördarutseendet som bara finländare har och dels på att restaurangpersonal verkar bli helt förskräckta när någon frågar om de har en meny på engelska (till deras försvar ska sägas att de faktiskt hade det, men det lät som det var första gången de fått frågan).

Finska språket är för övrigt helt j-a otroligt. Varenda ord är tre gånger längre än på något annat språk. Nu har jag det inte framför mig men på restaurangen där jag var tidigare ikväll noterade jag att "stängt" på finska är ett ord med 18 (!) bokstäver. Att ens finländarna själva kan det känns som en prestation.

Nu sitter jag i hotellbaren och dricker en öl och skriver det här inlägget. Här är minst två företagsgrupper där några gifta män försöker ragga på gruppens yngre kvinnor. Det märks att Finland och Sverige är grannar trots allt. Kvällarna här är annars rätt så tråkiga och det är få ställen där det verkar vara gott om folk. Så därför blir det mest att lyssna på musik i iPod-en, korrekturläsa och skriva kärleksbrev i stället. Och i morgon åker jag hem.