Söndag 15 juni

THD och jag gav oss ut denna söndag på ett slags exkursion som på fältbiologtiden gick under namnet "allmän FB" - allmän fältbiologi. Det borde man göra mycket oftare. År av fågelskådning och senare även av botaniskt intresse har varit väldigt specialiserat men det finns mycket annat i naturen som är värt att ägna mer tid och energi. Man kan exempelvis njuta av vackra platser, man kan kolla fjärilar och man kan, som THD börjat göra i år, studera trollsländor. På söndagen lurade han således med mig på min första trollsländeexkursion någonsin. Det var ytterst trevligt!

På Revingefältet stannade vi vid några vattenhål och letade flicksländor, som är ett samlingsnamn på en grupp av små trollsländor. De är sjukt snygga när man tittar nära på dem. Fem olika arter lyckades vi identifiera, dock inte den hett eftertraktade mindre kustflicksländan, som tydligen är ovanlig. Men den tar vi nästa gång:-)

På bilderna syns överst spjutflickslända, som är rätt lik de flesta andra vi såg (d.v.s. blå och svart) och nederst den klart annorlunda arten allmän smaragdflickslända.

Sen kollade vi på lite större sländor vid Stensoffa. Den sällsynta grejen här är en stor, brun sak som heter kilfläckstrollslända. Som en liten helikopter kom den dragandes över ängarna, klart häftig. Ett annat trevligt fynd går under namnet citronfläckad kärrtrollslända. Sen var det flera andra arter som anses vanliga. Totalt lyckades jag se 13 arter sländor under dagen, och eftersom jag bara sett två tidigare var jag mycket nöjd och glad över att ha fått ett nytt, förhoppningsvis bestående, intresse! Kanske nördigt i mångas ögon men det skiter jag fullständigt i.




På nästa lokal var jag på tryggare mark - botanik! Vi åkte till Körsbärsdalen, sydost om Veberöd för att titta på revig blodrot. Arten är sällsynt för det mesta, men på Romeleåsens fäladsmarker och lite österut är den vanligare. Jag har sett de flesta kärlväxter i Skåne tidigare men här hade jag en plump i protokollet. Det tog dock inte mer än fem minuter innan vi hittade vad vi letade efter. Den är lik vanlig blodrot men revar sig och har helbräddade stipler (små små blad vid de egentliga bladens bas) och därför var det inget snack om artbestämningen. Mission accomplished! Väldigt vacker plats för övrigt!



Efter att ha testat min bils möjligheter att vikariera som militärfordon på Revingefältet (jodå, det gick bra) gick vi en kort runda i Dalby Söderskog utan att hitta skogsveronika, som jag sett där förr men inte har bild på. Vi avslutade med ett riktigt trevligt ställe, nämligen naturreservatet Dalby Västermark. Detta är odlingsmark, som varit obesprutat i årtionden. Detta gör att det finns kvar väldigt många ovanliga åkerogräs. Blåklint färgade delar av fälten vackert blå men de riktigt ovanliga sakerna hittar man om man tittar lite noggrannare. Överst ses den hotade småtöreln och nederst områdets verkliga klenod (jämte spjutsporre, som inte är uppe ännu), åkerranunkel (notera de karakteristiska taggiga frukterna), som ansågs utgången ur Skåne då den återfanns här i mitten av 90-talet. Åkerrödtoppa och mängder av rödmire var annat som visar hur trevligt det kan bli om man låter bli att använda gifter.

Översta fyra bilderna togs av THD, de övriga tre (d.v.s. grönsakerna) av undertecknad.