Efter några dagars frånvaro

Förra veckans bloggande går knappast till historien. Fotbolls-EM och midsommarfirande gjorde sitt till. Jag skulle kunna skriva en hyllningsartikel till den fantastiska Arshavin och hur gärna jag skulle vilja se "den lilla tsaren" till vänster i Barcelonas tremannaanfall. Tänk Arshavin till vänster och Messi till höger och en giftig striker, som det ser ut nu Henry alternativt Bojan, i mitten. Hade blivit hur bra som helst!

Jag skulle också kunnat köra några bilder från midsommarfesten vid Borrby Strandbad som var ytterst trevlig, men det finns bilder på Facebook och i övrigt har det nog mindre intresse. Kan dock nämna att vi under helgen även såg den mindre kustflicksländan vi letade efter, men ej såg, föregående helg.

Men mer om detta blir det inte. I stället hänger jag mig kvar vid ett av vår tids mest störda politiska beslut, nämligen införandet av den s.k. FRA-lagen. Inte nog med att det i sig är fel att granska vanliga medborgares korrespondens, det som är snudd på lika upprörande är att ett antal borgerliga riksdagsmän, främst från Fp och C, gjort personvalskampanjer med just integriteten högt upp på sina agendor.

Jag ska inte gå i detalj på detta, utan hänvisar till en väldigt bra blogg, skriven och driven av en borgerlig redaktör som varit nära vän med flera av de som svek sina ideal. Lyssna t.ex. på folkpartisten Fredrik Malm, när han 2006 höll ett brandtal mot precis det han röstade för i förra veckan. Inte exakt FRA-lagen, för den var inte påhittad då, men principen är den samma.

Hur mycket ska vi slå vad att FRA inte kommer hitta en enda terrorist eller avslöja ett enda stort hot med sin j-a lag? Det är bara för att Sverige ska visa att man "gör något" för att gå internationell hets till mötes. Men det lustiga är att från amerikanskt håll heter det att denna typ av lag aldrig skulle kunna införas där. Och från andra håll karakteriseras Sverige efter detta beslut som "extremast i världen". Och vad blir nästa steg? Tanken skrämmer åtminstone mig.

Vad som gör mig mindre är att många av de inblandade politikerna, de som svikit sina ideal, gjort politiskt självmord. Många är även de borgerliga väljare som säger att de aldrig kan rösta på sina partier igen och tänker lägga ner sina röster vid nästa val. Om riksdagen trott att Sverige ville ha en antiterrorlag som påverkade vanliga, hederliga medborgare hade de helt enkelt j-igt fel. Jag har många vänner i andra länder, jag vill kunna använda exakt vilka ord jag vill utan att FRA:s sökverktyg ska finna mina mail intressanta. Det står helt klart att jag inte är ensam att tycka så.

Inför förra valet pratades det också om hur man ska arbeta för att minska politikerföraktet...tjena! Jag har aldrig riktigt känt det innan, utan faktiskt haft viss förståelse och sympati för att det kan vara ett tungt och svårt jobb. Men nu kom det som en tryckvåg.

Slutligen min stora beundran för Camilla Lindberg, folkpartistisk riksdagskvinna från Dalarna och den enda som gick emot sitt parti och vägrade svika sina ideal. Fantastiskt kurage!

Och Reinfeldt tittade som tidigare nämnt på fotboll i stället...

The Ice Rage gjorde här ett tillfälligt gästspel som politisk blogg, men jag blev riktigt förbannad av detta och kunde inte låta bli. Nu tillbaka till verkligheten:

Dagar till Roskildefestivalen börjar: 10. Spelschemat har kommit och jag håller på med en analys. Återkommer snart i ämnet.