Eurovision Song Contest

Jag ägnade lördagskvällen åt att lyssna efter nattsjungande fåglar på den skånska slätten. Jag och kamrat Nyberg var ute i sex timmar och hade en riktigt trevlig kväll med både vackert väder, några goda koppar kaffe och även en och annan fågels vackra sång. En kärrsångare som briljerar är verkligen en njutning, ibland går det att uttyda härmningar av upp till 10 andra fågelarters sång hos samma kärrsångarindivid.

På tv var det annan sång. Det var några år sedan jag klarade av att titta på melodifestivalen. Närmare bestämt 2001 då vi var några som hyrt ett hus i Kåseberga en vecka och kombinerade en veckas intensiv fågelskådning med att titta på när Tanel Padar, Dave Benton & 2XL vann med lite estnisk lättviktssoul. Jag minns att vi var nöjda med det, då vi tyckte att just det bidraget inte verkade ta sig själva på för stort allvar. Nu, sju år senare, finns det nog inget ord som bättre beskriver bevakningen av festivalen än just allvar.

Idag vaknade jag upp och möttes av krigsrubriker på kvällstidningarnas förstasidor. För även om jag inte orkar med programmet eller bryr mig vem som vinner tycker jag den eskalerande mediabevakningen är intressant som fenomen. Och sjuk, mest av allt sjuk.

Aftonbladets krigsrubrik är Stackars Charlotte. Som det verkar har hon framfört sin låt på det sättet hon hade tänkt. Men hon kom på 18:e plats. Och tröstas till höger och vänster som om hon hade glömt texten eller diskvalificerats. Eftersom jag själv tycker att Hero är en helt meningslös låt ser jag inget konstigt i en dålig placering. Tvärtom, jag hoppas för musiken som en kulturell företeelse jag älskars skull att det fanns 17 låtar som var bättre. Så Stackars - varför det? Hitta en bättre låt kunde du ju tänkt på lite tidigare.

Aftonbladets krönikör redogör för finalen som om det vore en fotbollsmatch. Resonerar kring vad som kunde gjorts annorlunda, kallar en femteplats (Norge) för imponerande (men samma framförande hade alltså inte varit imponerande med en annan slutplacering om jag förstår resonemanget rätt?) och funderar på vad Sverige kan göra annorlunda i framtiden. Och svaret på det är enkelt, skicka bättre låtar!

Här är några ganska nya svenska låtar som är otroligt mycket bättre än Hero:
Speedmarket Avenue - Way Better Now
The Social Services - The Baltic Sea
Joel Alme - The Queens Corner
Doktor Kosmos - Doktor Kosmos spelar på Ung Vänsters sommarläger
Vapnet - Plötsligt händer det inte
Lykke Li - I'm Good I'm Gone

Men det är inga schlagers säger ni? Rätt, säger jag! Men schlagers är ett fabricerat svenskt ord. Det heter Eurovision Song Contest, d.v.s. den europeiska sångtävlingen (eller Eurovisionens sångtävling om vi ska vara petiga). Schlagers är ett svepskäl för att slippa förändra och tvingas göra intressant. Jag tror det funderas för mycket huruvida bidragen "passar" i festivalen. Men en bra låt är alltid en bra låt och har därmed automatiskt större chans än schlagerpekoral som bara är varianter på och försök att efterapa tidigare års bidrag! Nu tror jag tyvärr aldrig jag får se Uje Brandelius och hans proggskägg vare sig i Ryssland nästa år eller någon annan gång, men bara tanken får mig plötsligt på väldigt mycket bättre humör.