Sötsaker

Pärluggla!

Huvudet vridet 180 grader på klassiskt ugglemanér

Hur hamnade jag här och vad är det som händer? Dags att vägas, mätas och ringmärkas

Den lilla på 114 gram t.v. och den större på 146 gram t.h.

Huruvida Kaj och Aron också passar in under rubriken är upp till var och en att avgöra. Uggla #4 plockas ur nät. Alla bilderna blir stora och fina om man klickar på dem!

Pärlugglan är vanligen trogen de stora barrskogarna. Vissa år, med låååånga intervall får de dock för sig att göra massflyttningar, s.k. invasion. 1946 och 1967 var det stora sådana, 1982 en lite mindre, men sedan har det varit lugnt. Inte en enda individ hade ringmärkts i Falsterbo på mer än 20 år innan denna höst.

I år är de på gång igen, och de första fångades när jag var i Bulgarien för några veckor sedan. Men traditionellt är det en oktoberflyttare och den senaste veckan har det blivit många fler. I måndags ringmärktes hela 25 ex i Falsterbo och dagen efter ytterligare fyra. Eftersom jag vid mina få möten med pärlugglor (har hört många ropande på våren, men sett väldigt få) tidigare alltid blivit lika förälskad bestämde jag mig att jag ville vara med om detta. Knappt någon fågelart har samma kombination av skönhet, gullighet och charm som just pärluggla. Och samtidigt är de små Devils in disguise, då de både bits och rivs om den lusten faller på (men mest är de faktiskt väldigt snälla). Jag ringde helt enkelt Aron, som jobbar i Falsterbo och anmälde mitt intresse av att se en uggla.

Det är nätterna som gäller om man ska fånga pärlugglor och det sker alltså utanför fågelstationens standardprogram. Och klockan tio igår kväll ringde Aron och sa att han höll en uggla i handen. En halvtimme senare var jag på plats och fick se både den och en annan individ. Under tiden kom en annan ringmärkare med ett nytt ex. Sen följde jag även med på en runda och exemplar nummer fyra satt i ett av näten. Strax därefter såg jag och Aron en som satt i ett träd med byte. Den fångade vi inte, just av det skälet att den höll på att äta. Annars är de lätta att fånga med håv, då de är ytterst oskygga. Fem pärlugglor på en dryg timme blev det alltså.

Det verkar kanske inget speciellt för vissa, men faktum är att det var en rent magisk känsla att befinna sig i Falsterbo fyrträdgård och veta att den var nära nog nedlusad av små skogstroll. Stort tack till ringmärkarna i Falsterbo för att jag fick vara med om denna upplevelse.