söndag 12 oktober 2008

Konserter x 3

Konserter såväl torsdag, fredag som lördag. Det fanns även vissa planer på att åka till Köpenhamn på söndagen och se The Infadels, men då kunde jag kanske tagit det lite lugnare på lördagen. Fick i stället en skön söndagskväll, då jag hann göra klart en omfattande Phil Ochs-samling, som jag nog kommer redogöra för senare.

Åter till de tre konserterna - här är några korta reflektioner och några bilder.


M83 (support: Monogatari). Debaser Malmö 9/10/08

Freaks`n´Geeks är en ny klubb på Debaser som har öppnat ytterst lovande. Tyvärr var jag i Bulgarien när Casiotone For The Painfully Alone spelade (och jag kommer även missa Xiu Xiu i helgen = skit), men M83 var inplanerat sen länge. Dessa fransmän som låter som 80-talets syntvåg krockat med 90-talets shoegaze kryddat med lite extra elektronik har gjort några lysande plattor på senare år. Live var det lite ojämnt, men riktigt bra när det var som bäst, d.v.s. i de mest shoegazande partierna med malande gitarrer och klaviaturer. Varför trummisen fick sitta bakom en plastridå förstod jag inte - luktade han illa? eller var det för ljudets skull? Så här bra var deras hit Don't Save Us From The Flames, som var med på min årsbästaskiva från 2005, något som känns självklart än idag.


Vi kom mitt i förbandets set, men hann i alla fall konstatera att skillnaden mellan Malmöbandet Monogatari och instrumental svensk folkprogg från 70-talet är minst sagt hårfin. Bra, tyckte jag. Dåligt, tyckte Emma.




Martha Wainwright (support: Angus & Julia Stone). Babel, Malmö 10/10/08

Förbandet hade kunnat heta The Kristet Utseende om de kommit från Sverige. Inte för att de lät som bandet med det namnet, utan för att de såg väldigt kristna ut - Julia i nån slags folkdräkt, barfota och nästan löjligt oskuldsfullt söt - och Angus hade skägg som drog åt sekthållet. De kommer från Australien, var ganska bra och kändes väldigt familjära, dragning åt lägereldsmusik, duktig sångerska. De hade bland annat en låt som de precis hade skrivit, alltså just innan de gick på scenen.

Martha var såklart bra. Väldigt blonderad var hon också. Mestadels var hon uppbackad av ett litet band, men hon gjorde också några låtar solo. Hon är en ruskigt bra sångerska, inte med de största röstresurserna, men med en maximal inlevelse. Nästan hela senaste skivan spelades tillsammans med guldkorn från den första. Extranumren var briljanta, med en soloversion av Bloody Motherfucking Asshole följd av en övervacker låt på franska - Dis quand reviendras-tu - och så en underbar festlig tolkning av Pink Floyds See Emily Play som avslutning, där bandets medlemmar slumpmässigt bytte instrument med varandra. Konserter som slutar på topp är vanligen de jag bär med mig längst.

Bilder: Julia överst, Martha i mitten och kvällens setlist i botten. Klicka för större format.



Someone Still Loves You Boris Jeltsin (support: Martin Månsson Sjöstrand). Debaser Malmö 11/10/08

Här var det nog mest Freaks`n`Geeks som drog, eftersom jag inte lyssnat på kvällens band innan mer än en snabb genomlyssning på Myspace på eftermiddagen. Förbandet (det var en soloartist, men han hade två medmusikanter) var bland det spretigaste jag hört. Ibland nån slags frijazz i popförpackning, ibland hederlig surfrock och så en fantastisk ljudkakafoni och instrumentmisshandel i avslutningsnumret. Återigen blev jag anklagad för att vara för okritisk till musik - jag gillade det, Emma inte. Åtminstone hade jag roligt, inte minst åt frontmannens rörelsemönster då han spelade gitarr, musiken i sig var som sagt väldigt spretig.

Huvudbandet var vi mer överens om. De lät som en urvattnad version av deras absoluta förebilder Weezer (om de påstår sig ha någon annan förebild #1 tror jag det är påhitt). Det lät väldigt mycket likadant hela vägen även om de också valde att misshandla instrumenten i avslutningsnumret. Bandnamnet var det roligaste, musiken var kompetent indiepop, varken mer eller mindre.

Trots avsaknad på musikalisk sensation var det en bra kväll. Freaks`n´geeks är en väldigt bra klubb, för DJ-arna spelar musik i samma stil som banden under resten av kvällen - inte det vanliga tramset med att börja spela radiohits och techno så fort bandet är klart. Känns som det är värt att gå dit även om man inte har koll på banden som spelar.

Bilder: Martin överst, Boris nedan

1 kommentar:

Anonym sa...

jag håller med om att Martha var riktigt bra i lördags. en stor scenpersonlighet liksom sin bror. jag tyckte bäst om det akustiska partiet mot mitten där hennes röst verkligen fick fritt spelrum. däremot förstår jag inte valet att lägga konserten till Babel istället för kb.

du har väl inte missat att Xiu Xiu spelar i köpenhamn dagen efter? med ett riktigt intressant förband (Volcano) dessutom!