Igår var jag på konsert i Köpenhamn. Jag såg Amy Macdonald på Vega, en klart trevlig spelning. Dessutom hade jag trevligt sällskap av Anneli och Hin håle. Mer om det senare.
Det är inte varje dag jag är på konsert med Hin håle, och just därför tänkte jag göra upp med en svensk klassiker.
1994 gick TCO:s dåvarande ordförande Björn Rosengren på strippklubben Tabu i Stockholm. Det var inte så populärt. Efteråt hävdade han att han inte visste att det var en strippklubb. Svenska folket skrattade. Men jag tror honom och anledningen är följande.
I december 2005 var jag och Hin håle i Dominikanska republiken, och bodde huvudsakligen i turistorten Cabarete på norra kusten. I mitten av resan ägnade vi dock fem dagar åt Hardcore Birding, framför allt i bergskedjan i sydväst.
Efter välförrättat värv och några dagar på charmiga men sunkiga hotell var vi tillbaka på vårt vräkiga turisthotell, där några av all-inclusive-gästerna inte ens lämnat hotellområdet på två veckor. Hur man kan stå ut med det begriper jag inte, men det är dels deras ensak och dels en annan fråga. Men jag och Ed (som Hin Håle kallar sig på resor i spansktalande länder - Ed står för El Diablo - spanska för djävulen), tyckte vi var förtjänta av en riktig helkväll/natt.
Varje kväll bjöd ett gäng dominikaner i ålder kring 20-25 på underhållning för gästerna. Jag och Ed som vanligen ansåg oss för finkulturella för detta och brukade försvinna ut på stan i god tid innan, stannade denna kväll kvar. Och efter genomförd underhållning, vilket bl.a. innehöll en grundkurs i merengue som Denne deltog i (topp-5 i kategorin mitt livs största förnedringar), fick vi ett erbjudande. Vi kunde få följa med till ett "disco" i grannbyn Sosua för en billig penning. Inträde, resa dit och tillbaka samt fri drink ingick - kanon!
Vi anlände till stället, förutom oss två och arrangörerna var det även två fransmän (nu börjar storyn påminna om skräckfilmen Hostel som jag såg för några veckor sedan - i vilken backpackers kidnappas och säljs till en underjordisk organisation för arrangerade mord...men nej, så spännande blir det inte). En trappa ledde upp från ingången och där fanns två dörrar. Vi leddes in genom den vänstra och där var det inte det väntade discot (det visade sig senare finnas bakom den andra dörren), utan lite mer avklädd verksamhet. Vi, stackars intet ont anande svenskar (i folkmun: dumme Schweden), hade blivit medbjudna till en strippklubb, där synnerligen vackra latinamerikanskor utförde utmanande pole-dancing. Och när vi väl var där och dessutom fick fri drink så var det ju onödigt att ha alltför bråttom därifrån.
Justice for Björn Rosengren.
Amy? Jo, det kommer lite om henne sen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar