Mary J - en snabbrapport

Mary J Blige - Skeppsholmen, Stockholm 16/7-08

Konserten var genomgående väldigt bra, framför allt för att Mary sjunger som få eller ingen annan inom den moderna soulen. Och så är det kusligt självutlämnande, hon går in i sina låtar att det ibland verkar som hon ska börja gråta. Allra störst blir det i No More Drama - den var helt enorm.

När jag trodde att konserten skulle gå in i en hitspäckad slutspurt var det plötsligt slut. Jag kommer aldrig glömma den enorma finishen i Globen 2002 (Not Gon Cry, No More Drama, Everything & Family Affair) och stod och hoppades på något liknande nu. Men det kom inte, i stället "Thank you, Stockholm" alldeles för tidigt (75 minuter varade det) och även om Mary sjöng som en gudinna och sålde sig dyrt så kändes det lite tomt efteråt. Även om det vi väl fick i många stycken var snudd på fantastiskt.

Innan Mary spelade Tower of Power - ett genomskickligt funkband som hållit på sen slutet av 60-talet. Med en tajt blåssektion på fem personer och en bra sångare var det bra tryck, även om jag tyckte det blev lite ensidigt efter ett tag.

I morgon: Patti Smith.