Sydsvenskan och Roskilderecensioner

Det finns ett par historiska exempel på recensioner som skrivits om t.ex. böcker och annat där det senare avslöjats att recensenten inte ens har läst boken, sett filmen eller vad det nu handlar om. The Ice Rage avslöjar nu en liknande historia.

Sydsvenskan var precis som The Ice Rage på plats på gångna veckans festival i Roskilde. Som jag redan skrivit om var konserten med My Bloody Valentine festivalens enskilda höjdpunkt för mig. Eftersom jag inte kunde släppa denna upplevelse ville jag gärna läsa vad andra tycker. Danska musiksajterna Gaffa och Soundvenue samt festivalens egna tidning gav alla högsta betyg (6/6) och övrig dansk media samt svenska Aftonbladet tyckte också det var riktigt bra. Ett undantag har jag hittat - Sydsvenskan! Här är deras recension:

http://sydsvenskan.se/nojen/article343855.ece

Recensionen är påtagligt innehållslös. Recensenten, f.ö. en som jag brukar läsa och uppskatta, hade alltså sett MBV på Mejeriet 1992 (jag avundsjuk???) och tyckte att bandet idag "känns förlegat och andefattigt". I övrigt får vi inte veta egentligen något om konserten på Roskilde. Men det är ok med olika åsikter tänkte jag först och läste vidare om andra konserter, bl.a. den om Neil Young:

http://sydsvenskan.se/nojen/article343847.ece

Samma recensent, men nu var det inte förlegat. Och nej, det tycker inte jag heller. Det jag såg av Neil (sista 1,5 timmarna av en 2,5 timmar lång konsert) var mycket bra.

Men.....var det inte så att MBV och Neil Young spelade ungefär samtidigt? Jovisst, MBV började kl 21 och Neil Young kl 21.30. Efter att ha kollat upp setlisten från Neil Young-konserten vet jag att han började på mer eller mindre utsatt tid och att första låten var Love and Only Love. Att Sydsvenskans recensent redan då var på plats visas av texten Den tio minuter långa ”Love and Only Love” är tillsammans med de nästföljande sex låtarna som ett förspel till en hjärtattack.

Det tar ca 5 minuter att gå från Arena, där MBV spelade till Orange där Neil Young spelade. Således lämnade Sydsvenskans recensent Arena senast 21.25 och såg därför maximalt 25 av konsertens 90 minuter. Eftersom konsertens avslutning var det som skapade den riktiga magin är det som att säga att en fotbollsmatch som slutar 3-3 är skittråkig trots att man bara såg de första 25 minutrarna när det fortfarande stod 0-0. Och dessutom vägrar att gå med på att matchen till slut kan ha varit bra.

Nu kan man ju då fråga sig varför Sydsvenskan valde att recensera en liten del av en konsert. Alternativen:

1) Recensenten ville såga comebacker som företeelse
x) Recensenten ville skryta om att han sett MBV när de var unga och betydde något
2) Båda av ovanstående

Svaret spelar ingen roll, jag tycker själv det är kul att droppa konsertminnen och att såga företeelser. Vad fulare är, att för att det skulle se snyggare ut hade Sydsvenskan i sin recension bytt ut starttiden för Neil Youngs konsert till kl 22, rimligen för att det skulle se ut som det skulle kunna ha hunnits med att se båda. Men det gjorde det inte. MBV hade precis kommit igång när Neil Young gick på scen, vilket både enligt programmet och i verkligheten var 21.3o.

Att Sydsvenskans recension av MBV inte innehöll något om själva spelningen (utan bara några otydliga, svepande omdömen som "förlegat och andefattigt") har alltså sin förklaring. Fint försök, trots allt.