Recept för en bra onsdagskväll

I vissa sammanhang får jag känslan av att folk tror bättre om mig än jag förtjänar, i andra är det tvärtom. Tvärtom är det t.ex. när det gäller mat. Det har hänt mer än en gång att jag fått frågan Köper du en pizza, eller? när det handlar om vad jag äter till kvällsmat. Jag tror att jag överdriver om jag säger att jag äter 5 pizzor per år. Jag tycker det är kul att laga mat och jag gör det i princip varje dag. Ikväll är det onsdagen den 26 november, och det är en ganska normal onsdag. Hemma strax innan fem, trött, lite slösurfande, en powernap, uppe igen framåt halv sju och så dags för mat. En vegetarisk gryta blir det ikväll, kött har jag inte handlat på mer än två år. Snabbt, enkelt, gott:

Vi börjar med grönsakerna - två tomater, en lök, lite squash och en gul paprika. Är det viktigt att den är gul? JA, för att ge rätt färgkontrast till det andra. Mat ska inte bara smaka och lukta gott, den ska även se god ut. Rött, grönt, gult!

Grönsakerna läggs i vatten. Men vattnet måste fyllas ut. Exakt vad som används är inte jätteviktigt - jag tar vad jag har. Med visst förnuft, följer inte recept i detta fall. Just idag är det ajvar (en matsked, bra för att få snygg orange färg och innehåller en del goda kryddor), lutenica, sweet chilisås och en liten klick aioli.

Dags för kryddor. En skvätt salt, lite peppar och allroundkrydda för att ge det allmän styrka. Färsk provencalkrydda och dragon för att skapa karaktär. Tre vitlöksklyftor för att hålla vampyrerna borta och så det bästa till sist...det farliga röda. Jag vet inte ens vad det heter men det fanns i alla grytor jag åt i Etiopien så jag köpte med mig ett megapack hem därifrån och det finns fortfarande kvar lite för tar man mer än en nypa så blir det för starkt. Dynamit!

Och så quornbitar för att göra det matigt. Quornet läggs i sent, när det andra i princip börjat koka, för att det inte ska bli för mjukt. Sen är det klart på 2-3 minuter.

Så äntligen klart, yummy yummy. För mig som springer en del (vanligen ca 2 mil i veckan) kan det faktiskt slinka ner hela portionen, i alla fall om jag äter hyfsat sent och inte ätit något sen lunch. Annars räcker den till två eller flera, och skulle det passa så går det såklart med både pasta eller ris till. Till den kulinariska grytan dricker jag ikväll ett glas ekologiskt rödtjut. Möjligen två. Men inte mer, det är trots allt "bara" onsdag. Bara att sätta igång...nej, förresten....

...musik måste jag också lyssna på. Men vad ska jag välja. En av 2000-talets bästa popplattor - Transporter med Immaculate Machine? Eller kanske lite balkanpepp inför fredagens konsert med Bregovic på Konserthuset (som jag gett i julklapp - datumet spelar väl ingen roll, hellre än bra present 28 nov än en krystad 24 dec - jag ska dit med mammsen och pappsen) - i det här fallet Beiruts debut The Gulag Orkestar? Eller Frida Hyvönens nya som ju är fantastisk (jag har biljett på rad 3 på Palladium på söndag)? Svar: Det hann bli lite av alla innan jag var mätt.

Onsdagen var såklart inte färdig med det. Och vad passar bättre att kröna kvällen med än ett livegig? Eftersom det är sista onsdagen i månaden var det En afton, denna gång En afton med The Kinks.

Filmen var informativ, men lite för mycket intervjuer och för lite livescener och så var den lite för lång. Konserten var däremot bra. Trots att det inte spelades några av mina absoluta Kinks-favoriter så insåg jag vilken fantastisk låtskatt de har. Kvällens gäster var César Vidàl (från Caesars), Hästpojken, Robert Jelinek (från The Creeps), David Birde (från Brainpool), Forest & Crispian och Sylvester Schlegel (från The Ark). Så här såg ikonen Jelinek ut upptill:

Och så här stilren var han nedtill:

Men roligaste av allt var att husbandet, den härliga Aftonorkestern, fått en ny medlem av ingen mindre än en av snubbarna från Varanteatern (Olof). Jag visste inte ens att han kunde lira, men visst kunde han det.

Det här var en bra afton med jämn och ganska hög nivå. Om jag ska nämna något som stack ut så var det Forest & Crispians härliga tolkning av Harry Rag och Jelineks David Watts. Inte den bästa aftonen hittills (det är fortfarande Dusty-kvällen), men långt ifrån den sämsta.

Nästa gång, 28 januari, är det En afton med Bruce Springsteen, och dra åt h-e så är det samma dag som jag reser till Uganda så jag missar det. Det blir nog vääääldigt bra.