eMil Jensen med band. Babel, Malmö 27/11/08.
Detta var 10:e gången på knappt 2,5 år jag såg eMil (han är precis som jag uppvuxen i Staffanstorps kommun, kanske därför jag blivit en liten fanboy...). Han är alltid bra, rentav bäst när det kommer till att integrera musik med mellansnack. Det som var speciellt denna gång var tillägget med band. Tidigare har jag sett honom antingen själv eller med enstaka medmusiker men aldrig med ett fullt band som nu. Och ett band gjorde låtarna ännu bättre än annars, det var stort att höra bandversioner av underbara låtar som t.ex. Hur lyckliga kan vi bli, Så får du mig ändå och den sällan spelade Sudditjuven, som spelades som sista extranummer. Bandarrangemangen gjorde också att låtarna gavs ett mörkare och allvarligare sound som gjorde dem mer rättvisa än under solospelningarna. Melodierna fick också mer plats - tidigare har alltid de välformulerade och eftertänksamma texterna stått i centrum, men denna gång fick låtarna stå i centrum.
Både gamla och nya mellansnack förgyllde dock och gjorde att det trots att det denna gången verkligen var en "konsert" och inte en "föreställning" kändes rätt för en kväll med eMil. Och musikaliskt var det tveklöst den bästa kväll jag haft med eMil hittills, stundtals så det rentav knottrade sig på armarna. Enda invändningen var att spelningen var för kort - bara en timme, hade gärna fått vara åtminstone en halv till.
Maj förra året
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar