Howling Bells
Juanita Stein, 100% Star Quality!
Mercury RevMercury Rev (support: Our Broken Garden & Howling Bells). Vega, Köpenhamn 19/11/08
Mercury Rev har jag gillat länge och då jag aldrig sett dem live tidigare köpte jag biljett till denna spelning ganska tidigt. Detta redan innan det var klart att Howling Bells skulle vara förband. Men eftersom deras hittills enda skiva (från 2006) har varit en favorit som jag fortfarande lyssnar en del på var det ju en jättebonus.
Det bjöds även på ytterligare ett band. Kvällen öppnades med danska Our Broken Garden, soloprojekt för Anna Brönsted från Efterklang. Det var lågmält och kortvarigt och tillsammans med en gitarrist gjorde hon bara 4-5 låtar. Något anonymt, men jag lyssnade inte så koncentrerat på det så gillar man Efterklang bör det kanske kollas upp.
Sen var det i alla fall Howling Bells. Det var nog inte så många i publiken som visste vem de var och det var synd för de är värda all uppmärksamhet. Speciellt var sångerskan, med det fantastiska namnet Juanita Stein, en av de coolaste sångerskor jag sett! Redan på skiva är det uppenbart att hon är en sångerska utöver det vanliga, men hon har även förmågan att fylla ut scenen med karisma. Och så ser hon ut som en kort version av en ung Chrissie Hynde (Pretenders) men mycket snyggare och det är helt omöjligt att inte bli lite förälskad. Att bandet sedan också spottar ur sig den ena perfekta poplåten efter den andra gör ju det hela ännu bättre. Förutom ett flertal låtar från den förra skivan spelade de även några nya låtar, bl.a. nya singeln Into the Chaos, som lät väldigt lovande. Howling Bells var värda hela entrén.
Wishing Stone (dålig bild men perfekt ljud)
Jag hade enorma förväntningar på kvällens huvudakt. Men Mercury Rev var ändå allt jag önskat mig och mer därtill. De spelade ganska många nya låtar, men fem av de bärande låtarna från mästerverket Deserter's Songs spelades också under den 1 timme och 45 minuter långa konserten.
Spelningen var en fantastisk helhetsupplevelse med bildprojektioner på en stor skärm bakom bandet, häftig ljusshow och inte minst en extra hög volym, som förstärker det psykadeliska soundet. Detta var andra gången i år (första var My Bloody Valentine på Roskilde) som jag lämnade en spelning med lock för öronen. Ska jag ha en endaste liten invändning så kan jag tycka att det nästan var för mycket av det "vackra oljud" som är ett av deras signum. Det hade inte skadat med ett eller två ytterligare lugna och avskalade nummer som kontrast och andhämtning. Nu blev det bara ett sådant, och det var en rent magisk version av Tonite It Shows, med Grasshopper (gitarristen) på munspel.
Opus 40 spelades som sista låt innan extranumren och denna förstärktes med ett parti från Once in a Lifetime av Talking Heads innan de gick loss i en kaotisk avslutning. Det hade verkligen funkat att sluta konserten där och gå hem utan extranummer för det var en oerhört stark avslutning. Men i stället kom de tillbaka och avlossade en fyrklöver med Spiders and Flies, Goddess on a Hiway, The Dark is Rising och uppsluppna Senses on Fire. Det gick bara inte att önska mer efter det. En av årets absolut bästa spelningar och det är bara att hålla med Ekstrabladet och skjuta av högsta betyg. Citat från den recensionen som jag gärna instämmer i: Man bliver simpelthen et lykkeligere og bedre menneske af at tilbringe et par timer badet i det kosmiske kviksølv. Nok noget af det nærmeste jeg nogen sinde kommer en religiøs oplevelse.
The Funny Bird
Opus 40/Once in a Lifetime
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar