Mer Helsinkiinään

La Rambla (ser ni Columbusstatyn där borta...visst är det rätt så likt?

Inte många som vill prata svenska här. Tur jag träffade den här bruden. Hon må vara i sten men hon hade i alla fall ett budskap som gick att begripa (klicka upp bilden så ser ni - läs och lär!). Finländarna är lite med svenskan som fransmännen är med engelska - visst förstår de och visst kan de prata, men när ni är här så får ni f-n prata på vårt sätt.

Hemlängtan? Njae, men Siljaline ligger beredd bara några hundra meter bort

Jag slutade tidigt idag och hade några eftermiddagstimmar att bekanta mig med Helsingfors. Jag gillar den, det är lite som ett östeuropeiskt Paris. Paris för att det är gott om caféer, gärna utomhus trots kalla (tja...+11 grader idag, men det kan vara mycket värre) november, och Östeuropa p.g.a. pampig arkitektur och det bistra klimatet. Och kanske lite Stockholm mitt i allt också, då det är mycket vatten.

Nu sitter jag i Grand Marinas (mitt hotell) foajé och dricker en GT och tittar på valvaka från USA. Från båda sidor utsätts jag för organiserad språkterror. Finländare i ena örat och holländare i andra. Kyllä Obama!

Sauna finns på hotellet, öppet 24 timmar per dygn. En GT till så kanske jag går dit. Gillar egentligen inte bastu, men det är ju kultur här. Och man kan väl inte ogilla kultur? Och då borde jag alltså dricka Koskenkorva också (*vrider huvudet mot baren...*).

Men den finska kulturen till trots, även i en finsk hotell-lobby med en massa affärsresenärer som tar igen sig med sprit efter dagens viktiga möten - det är det amerikanska valet som gäller. Från ett tredje håll hör jag nu bekanta röster - svenska - som diskuterar möjliga konsekvenser av valet. Det är alltid roligt när fulla businessmen (nu vet jag i och för sig inte om de är just businessmen, men själv känner jag mig alltid som en outsider i denna miljö och ser därför alla andra som det och jag som den som inte har alls här att göra) diskuterar sånt de inte vet något om...."och så vinner McCain och så dör han i en hjärtinfarkt efter ett halvår och så får vi den fruktansvärda kvinnan från Alaska i tre och ett halvt år"...jo, det är nog så rätt i sak, men det lät väldigt roligt här och nu. Kyllä Obama!

Erika hade f.ö. alldeles rätt i sin kommentar till mitt förra inlägg - det finns visst bra finsk musik - 22 Pistepirkko har gjort alldeles för mycket bra för att glömmas bort.