Påsk Nights Out

Crystal Antlers

Cibelle

Owen Pallett

Ikons

Skärtorsdagen var inte bara lurendrejardagen 1 april utan även uteserveringspremiär på Debaser. Och eftersom solen lyste och påsken stod för dörren gick jag dit med Emma och Kristian och tog några öl. Men det blev för kallt efter ett tag så gick vi hem till dem och åt middag och drack vin i stället. Sen tillbaka till Debaser för spelning med Crystal Antlers. Det var ett förband också, som nästan hade samma namn som den här bloggen, nämligen Iceage. De är från Danmark. Jag vet fortfarande inte om de är bra, eftersom vi ägnade den stunden åt öl i trevligt sällskap i stället.

Crystal Antlers såg jag senast på Way Out West. De är tunga och intensiva live men det kan bli lite för enahanda och jag tycker personligen att det är mer nyanser på skiva. Sångaren låter ständigt desperat, och det är ju bra, men man kanske borde stänga av farthållaren ibland och sakta ner alternativt trycka till ytterligare. Fast en bra spelning var det såklart ändå.

Crystal Antlers - A Thousand Eyes

Eftersom jag hade alldeles för trevligt så stannade jag kvar flera timmar till. Det blev en s.k. blöt natt. Men det var kul - riktigt kul. Lite järnkeps på fredagen fick jag på köpet.

På fredagskvällen var det dags för Owen Pallett, den ultrabegåvade violinisten från Kanada, att spela på Babel. Jag och Madeleine var där redan några timmar innan på uppdrag för Radar, då jag intervjuade försångerskan Cibelle (från Brasilien) och hon gjorde detsamma med Owen. Min intervju gick bra. Den enda malören var att jag försökte hälsa vanligt svenskt med att ta i hand. Men i hennes kultur så pussar man på båda kinderna. Så det gjorde hon i stället för att ta min utsträckta hand. Hon skrattade lite åt den korkade svensken, men sen gick det tack och lov bättre. Intervjun dyker upp framöver.

Cibelle, som alltså är från Brasilien men sedan sju år bor i London, fascineras och inspireras enligt egen utsago av allt som anses fult och omodernt - både i klädstil och i sina musikaliska influenser - och spelar en sorts exotica som jag finner svår att beskriva. Jag gillar hennes nya (kommande) album, men på scen utan komp blev det småtråkigt och hennes gitarrspel höll väl inte riktigt högsta klass. Men som huvudnummer med band kan jag tänka mig att hon kan göra stora grejer, eftersom hon även lägger stor vikt vid det visuella. Kolla gärna hennes myspace.

Owen Pallett, som äntligen lagt bort sitt helt onödiga artistnamn Final Fantasy, var däremot fantastisk. Han är så otroligt begåvad och skicklig att det nästan slår över och man blir irriterad av att han är så totalt fläckfri. Han inledde med några äldre låtar och sa sen att han bara skulle spela nytt. Men det gjorde han inte utan det blev gott och blandat - dessutom verkar han smått förälskad i Sverige även om han nog överdrev lite för att tjäna extra sympatier. De effektpedaler han använde så flitigt under den magiska spelningen i Pildammsteatern 2007 har han pensionerat - i stället använde han en medmusiker som alternerade mellan gitarr och slagverk. Några låtar från kvällen:

Owen Pallett - Many Lives 49 MP (otrolig!)
Owen Pallett - Lewis Takes Action

Spelningen slutade redan kl 22 så vi gick vidare till Debaser. Där spelade Ikons från Göteborg. Sjumannabandets låtar är långa, i de allra flesta fall instrumentala, med upprepande teman. Man kan kalla det kraut, men det har i många stycken även klara inslag av shoegaze. Medlemmarna undviker i princip publikkontakt och låter musiken göra hela jobbet. Det fungerar utmärkt för det här var verkligen riktigt bra. Missa inte Ikons!

Ikons live på Debaser

Även den här natten blev lång men ack så trevlig. Nu blir det nog några dagars paus från konsertandet innan jag blickar fram emot The Trashmen, Besnard Lakes och så en liten utflykt till Loppen på söndag nästa vecka med brittisk folkpop av bästa märke - Johnny Flynn och Mumford and Sons.