Mixed music grill från gångna veckan

Eye Travel

Loney Dear

Noah and the Whale

Konserter i korthet - alla i Malmö:

16 april: Chocolate Barry + Petter Seander. Vinylbaren

Min Grand Old Friend Juan Lopez var i stan och då var det såklart öl och musik på programmet. Vi gick till Vinylbaren. Efter att ha bevittnat Chocolate Barrys världspremiär i februari och sedan tvingats lämna deras andra spelning för att jag skulle se annat, var det nu dags för deras fjärde framträdande. De är verkligen bra. Inte bara för att jag känner sångaren. I Cry Because Of You Argentina är en solklar hit, deras solskenscover på Primal Screams Velocity Girl är helt rätt och så gillade jag skarpt den sista låten som byggde på textraden Why didn't Barry leave the party like everybody else. De har en underfundiga och har en självdistans som känns befriande. Hoppas de fortsätter spela mycket.

Petter Seander spelade också samma kväll. Jag hade inte hört honom innan men hade en trevlig stund. Det är ganska lättillgänglig indiepop som inte sticker ut jättemycket men är helt omöjlig att bli irriterad på, typ såhär. Basisten såg ut som någonting från Frank Zappas storhetstid. Helskön. Lite dåligt ljud tyvärr.

17 april: Eye Travel + Loney Dear. Debaser

New Young Pony Club hade jag tänkt se på Debaser denna lördag men Eyjafjallajökull ville annorlunda. En av Sveriges bästa indiepopakter - Loney Dear - ersatte. Men först Eye Travel, artistnamn för singer/songwritern Christoffer Andersson. Det är finstämt och väldigt vackert och hans röst är ganska fantastisk och får mig att tänka på några stora sångare från tidigt 70-tal - typ Cat Stevens. Tyvärr var det bara ett 20-tal personer som verkade bry sig, övriga på Debaser skrålade väl mycket och störde mycket av upplevelsen. Men själv tyckte jag han var fantastisk. Hoppas snart få höra honom under bättre omständigheter (läs: en mer respektfull publik).

Loney Dear såg jag göra en briljant spelning med band i somras, men nu var han blixtinkallad (som ersättare för NYPC) och spelade akustiskt. Som låtskrivare och på skiva är han bland det bästa vi har i Sverige och när han var fokuserad lät det även denna kväll riktigt fint. Tyvärr var han lite för uppsluppen och spelningen hade vunnit på mer skärpa och fokus. Nu avbröt han t.o.m. några låtar för att prata och vara rolig i stället. Men när det var bra var det riktigt bra.

20 april: Allt är musik + Noah and the Whale. Babel

Allt är musik , artistnamn för soloartisten Andreas Sjögren, hade redan börjat när jag kom till Babel. Först fick jag lite gycklarkänsla a la Gunnar Danielsson av det, men efterhand kändes det allt bättre och hans låtar, framförda med ganska larmig elgitarr, känns väl värda uppmärksamhet. Han gjorde även en svensk tolkning av Love Will Tear Us Apart, som lät bra.

Noah and the Whale, som jag sett en gång tidigare, hade jag vissa förhoppningar på. Tyckte dock det var ganska intetsägande den här kvällen. De har en hög med lugna, melankoliska låtar om krossad kärlek och så har de en ungefär lika stor hög med lite mer uppsluppna låtar. Låtarna i respektive hög låter inbördes rätt lika så efter ett tag känns det inte så kul längre. Sångaren Charlie Fink har också en pratsjungande stil som jag ganska lätt får nog av. Insåg efterhand att jag nog trodde mig gilla detta band bättre än vad jag verkligen gör. Kanske är det deras kopplingar till den brittiska neofolkscenen som bär skulden till det, men bortsett från en violin andas det inte mycket folk. Kvällen avslutades dock på bästa sätt med några bonusöl på Sapla, sunkhaket som felaktigt ryktades ha lagt ner i vintras, i jättetrevligt sällskap av Susanne och några av hennes vänner.