Savage Rose, det danska bandet som grundades redan 1967, har jag skrivit om tidigare. De finns ju fortfarande, men är sedan grundaren Thomas Koppels bortgång 2006 centrerat kring Annisette - den oerhörda sångerskan.
De flesta som lyssnat på Savage Rose känner till dem p.g.a. de engelskspråkiga skivor, i stort följande en västerländsk rocktradition, de gjorde i början av sin karriär. Gott så - där finns bra material så det räcker och blir över. Men för mig, lilla mig, så smäller ett av deras danskspråkiga album - Vi kaemper for at sejre, från 1984 - högre än allt annat. Sättningen är minimal - det är bara Thomas på omväxlande piano eller dragspel, det är slagverkaren John Ravn på enklast möjliga trumma och så Annisettes närmast utomjordiska sång. På tre av de tolv låtarna finns det även med en kör. Texterna är extremt politiska och sedda långt från vänster, men med en äkta frihetssträvan i centrum i stället för trötta proggklichéer. Det handlar om förtryckta människors rätt till frihet - om deras livsnödvändiga kamp för en rimlig och rättvis tillvaro. Och det känns äkta på ett sätt som den svenska proggmusiken aldrig varit i närheten av. No offence, men det är svårt att se Totta, Wiehe, Dageby eller de andra svenska proggarna själva stå i t.ex. ett blåställ på ett varvsgolv, men Annisette låter här verkligen som hon sjunger från ett flyktingläger mitt i ett brinnande krig. Och jag har därför aldrig heller sorterat in Savage Rose under benämningen progg - det är något mycket större. Ingenting var heller mer ute i när skivan släpptes i mitten på 80-talet än strikt politisk musik, men för Savage Rose har det aldrig varit intressant att kompromissa eller anpassa sig.
Musikaliskt tar det avstamp i folkmusik från olika delar av världen och Balkan brukar nämnas i första hand - men mest av allt är det ändå Savage Rose när de brinner som mest.
Det finns ingen skiva som jag hört lika många gånger i mitt liv som Vi kaemper for at sejre. Mitt vinylexemplar är fullständigt sönderspelat. Skivan har dock aldrig varit framträdande när det talas om Savage Rose och är att betrakta som extremt förbisedd. Men nu finns den likväl på Spotify (tillsammans med en ganska stor del av bandets övriga diskografi - jag ska fixa till en fin kronologisk playlist inom kort även om det saknas några låtar jag skulle vilja ha med).
Det är fantastiskt rakt igenom, men kraften i det inledande titelspåret och skönheten i Gadens stjerne måste framhävas extra.
Forest - Newcastle
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar