Bästa skivan på flera år

På måndag släpper Laura Marling, det 20-åriga folkpopgeniet från Reading som jag skrivit en hel del om tidigare, sitt andra album. Jag har väntat och längtat, efter att ha spelat sönder debuten. När inspelningarna just startat spreds muntliga uppgifter om att det lät "helt fantastiskt". Jag har väl haft mina förhoppningar men på något sätt inte riktigt vågat hoppas att hon skulle leva upp till de stora förväntningar jag fått av den helt underbara debuten Alas I Cannot Swim från 2008.

Igår lades skivan ut i en streamad (lyssningsbar men ej nedladdningsbar) version på nätet. Jag har redan lyssnat, njutit och älskat den i ett tvåsiffrigt antal gånger sen dess. Den lever inte upp till mina förväntningar - den överträffar och krossar dem. Laura Marling är helt enkelt det mest fantastiska som finns. Det är så nervigt, känsligt, melodiskt och lyriskt tankeväckande att jag har konstant gåshud och uppskruvad puls och får nästan tårar ibland av hur bra och vackert det är. Inledningslåten Devil's Spoke och avslutningslåten I Speak Because I Can (titelspår) kan isolerat kännas lite konstiga och tveksamma, men känns helt rätt i helheten. Däremellan är det nästan bara stunder att dö för. Det är inget album för den som letar hitlåtar - Laura är inte, och vill inte vara den typen av artist. Det här ett album att lyssna på - inte att festa eller dansa till alternativt ha i bakgrunden. Försöker man det går allting förlorat.

Times skrev så här: You listen to her masterpiece of an album, played alternately with gusto and subtlety by Marling’s regular band, and think: who else is making music as ambitious, as haunting, as centuries-straddling, as thought-provoking and artistically tenacious as this? And the answer is: nobody. No, really. Not a soul.

Det citatet träffar mitt i prick. Laura Marlings andra skiva I Speak Because I Can är helt enkelt den bästa skiva som gjorts på planeten Jorden de senaste fem åren. För att hitta något som träffar lika hårt måste jag backa till Arcade Fires Funeral från slutet av 2004. Mästerverk!

Forgive me Dear,
I cannot stay.
He cut out my tongue,
there is nothing to say.