Decenniets bästa låtar - #6

#6 Immaculate Machine - No Way Out (från Ones and Zeros, 2005 - finns även i en aningen sämre version på Transporter, 2004)

Immaculate Machine är ett av Vancouverscenens många powerpopband - ett av de många band som är hangarounds och kompisar och t.o.m. delar medlemmar med scenens supergrupp New Pornographers. Immaculate Machine har gjort några otroligt bra skivor, men har fortfarande inte slagit igenom utan spelar fortfarande ofta som förband eller för publik som besöker klubbar av andra anledningar än att lyssna på just dem.

Min historia med Immaculate Machine börjar i maj 2006 och en spelning med New Pornographers på KB i Malmö. Den vikarierande kvinnliga keyboardspelaren och körsångerskan imponerar stort och jag kollar efteråt upp vem hon är. Hon heter Kathryn Calder, är släkt med sångaren A.C Newman och spelar annars i en trio som heter Immaculate Machine. På deras hemsida ligger två låtar för fri lyssning och de är båda kusligt bra. Inte bara har de en melodikänsla i världsklass - det som gör att det verkligen sticker ut är att de tre medlemmarna delar på sången, ofta även i samma låt. Jag beställer hem deras skivor och tycker bara några veckor senare att detta är ett av världens bästa band. Det gör jag fortfarande, även om de två senaste skivorna varit något svagare och de omorganiserat i bandet.

Jag skulle egentligen vilja ha med tio låtar med Immaculate Machine på en sån här lista men det går inte så jag följer reglerna och nöjer mig med en (plus en bonuslåt - se nedan). Och som decenniets sjätte bästa låt hittar vi No Way Out, en fantastisk låt som har en enastående melodi, vacker sång, stark text med en känsla av kolsvart mörker, stark refräng och en successiv stegring som gör att låten fortfarande, efter hundratals lyssningar, känns lika mycket varje gång.


Gillar du detta gillar du även:
Immaculate Machine - Skyscrapers
Howling Bells - Broken Bones
Martha Wainwright - Bloody Motherfucking Asshole