Jay Reatard. Babel, Malmö 3/11/09Om man var sugen på livemusik i Malmö denna tisdagskväll var det två namn som slogs om publikens gunst (förutom ev. undergroundgrejer utom min vetskap). På KB spelade nämligen W.A.S.P (som enligt myten betyder We Are Satans People men det är nog just en myt. White Anglo Saxian Protestants har det också pratats om - skit samma), de gamla 80-talshårdrockarna som gjorde en ökänd låt som heter Animal (F*ck Like a Beast) för länge sen. Men jag är inte hårdrock så för mig ledde stegen i stället till Babel och Jay Reatard.
Första gången jag hörde talas om Jay Reatard var inför Roskildefestivalen förra året och jag funderade på att se honom bara för att han hette Reatard. Men det blev inte av, antagligen för att det krockade med något annat jag ville se. Sen dess kan jag knappt öppna en tidning eller en websida om musik utan att det står något om denne Reatard, som verkar vara en ytterst produktiv herre.
Jay Reatard spelar enligt alla källor garagepunk, men det är inte retropunk utan väldigt uppdaterat och innovativt. Det märks också på publiken denna kväll. Det är hyfsat med folk, men inte en enda som "ser ut som en punkare". Däremot är det gott om samma folk man ser på indiepopspelningarna på Debaser.
Reatard och hans band gör ett bra jobb. Trummisen får jobba stenhårt hela tiden. Det är svårt att höra att de bara är tre - det är rejält larmigt och fylligt ljud. Och det låter bra. Speciellt när han hänger sig till riktiga gitarrsolon känns han riktigt vass. I en låt byter han till akustisk gitarr, men det betyder inte att det blir så mycket lugnare. Efter 45 minuter lämnar de scen - utan ett tack, utan en blick och utan minsta intresse att göra extranummer. Bra spelning, men det märktes på publik och stämning att det var mitt i veckan. Här en låt från kvällen - See Saw:
1 kommentar:
Han är väldigt bra!
/Niet.
Skicka en kommentar