Monotonix. Debaser, Malmö 20/5/10Att förhandsreklamen om den galnaste liveshowen världen skådat stämde fick jag bevisat på Sticky Fingers i Göteborg i höstas. Bandet utnyttjade hela lokalen och verkade helt galna. Inför Malmöspelningen fick jag tillfälle att göra en intervju med bandet. Av den framgick att ganska mycket var planerat och framför allt de fysiska inslagen genomförs med stor koncentration och, mitt i galenskapen, försiktighet. Denna insikt gjorde att jag såg Malmöspelningen med andra ögon. Galenskapen var inte längre galen - tvärtom var det bara show. När bandet i slutet av spelningen sprang ut med instrumenten och hoppade upp på uteserveringens bardisk var det något de bestämt redan innan. Missförstå mig inte - det var stor underhållning - men det där kaoset, som jag inbillat mig att jag upplevt på Sticky Fingers, fanns där inte.
Egentligen är det inget att gnälla över för publiken, inklusive jag, hade en väldigt trevlig stund och gick därifrån glada och nöjda. Men någonstans under kvällen övergick Monotonix från att vara de totalt blindgalna israelerna som gör upp med konventioner till att vara ett professionellt och medvetet showband. Inte det sämsta i och för sig, men inte riktigt vad jag kände när jag totalt euforisk lämnade spelningen i Göteborg.
Musikaliskt spelar Monotonix en ganska primitiv, förvisso någorlunda melodiös men inte särskilt bra garagerock. Däremot är gitarristen Yonatan Gut en fantastisk flyhänt musiker som spelar improvisationer samtidigt som han crowdsurfar. Det var något som jag missade lite bland alla intrycken i höstas. Denna kväll är det i stället det jag kommer ihåg bäst.
Att det trots allt är kul och sevärt framgår nog av dessa två videoklipp där det andra är när de flyttar ut förställningen till uteserveringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar