The Ice Rage: Nightmare Before Christmas 2009, del 2

På fredagseftermiddagen började musiken och sen höll det på en bra bit in på natten. Standarden var genomgående mycket hög och accentuerades av att ljudet på alla scener var superbt och ljussättningen var den bästa jag någonsin upplevt på en festival. Men även banden levererade - en del mer, en del mindre. Jag kommer av tidsbrist inte gå in på detaljer men ger er här lite foton, videosekvenser och korta kommentarer.

The Wounded Knees är ett shoegazeband som har ganska många beröringspunkter med My Bloody Valentine, som alltså valt ut de band som spelade. Bandet leds av Jimi Shields, bror till MBV:s frontman Kevin Shields, och de har även turnerat med MBV. Det som är framträdande i musiken är att de använder flöjt (trakterad av tidigare Mercury Rev-medlemmen Suzanne Thorpe) vilket gör de larmiga partierna ganska speciella. J Mascis (Dinosaur Jr) gästade på några låtar.

Josh T Pearson är en skäggig herre med en väldigt genomträngande röst som förde tankarna till David Eugene Edwards från 16 Horsepower. Väldigt starkt framträdande. Jag lockades hit av beskrivningen i programbladet: ...Josh appeared at times to be retreating from the world, a soul in crisis, he moved to a hut in the remote part of Texas to wrestle with his demons. When he was occasionally sighted in Denton or Austin he seemed by many to be an outlaw, belonging to earlier times. Det lät ju fantastiskt. Fast nu var han i England, men han var riktigt bra ändå.

Hiphoplegendarerna De La Soul finns fortfarande om någon trodde något annat. Jag såg knappt hälften av deras spelning och var inte alltför imponerad. Lät som typisk prata-i-munnen-på-varandra-live-rap, men jag vet också några som tyckte detta var helgens allra bästa spelning.

I Witch, ett band med starka influenser från 70-talshårdrock har gitarrguden J Mascis valt att sätta sig bakom trummorna. Jag såg bara slutet av denna spelning (tiden delades med De La Soul) men gillade vad jag hörde i relation till mina lågt ställda förväntningar.

Primal Scream fick bara fyra låtar på sig att imponera på mig innan jag insåg att det lät ungefär som deras halvdana spelning på Way Out West 2007. Gick därför vidare för att titta på annat.

Yo La Tengo spelade i Lund för bara några veckor sedan och det var ju trist att jag missade det. Men tacksamt med ny chans nu. Och de gjorde bra ifrån sig med bra intensitet och en helt ok låtlista.

Television Personalities - äntligen! Jag köpte en biljett till minifestivalen Perfect From Now On i Malmö sommaren 2005 huvudsakligen för att få se TvP. Väl där fick jag beskedet att de ställt in. Det var i och för sig en väldigt trevlig kväll i alla fall men ändå aningen lång näsa. Sen spelade de i Malmö förra året när jag var på jobbresa. Och det jag hört om comebackspelningarna har varit att de varit usla och att sångaren Dan Treacy ofta är så full och okoncentrerad att han inte har på scen att göra. Denna kväll var det annorlunda. Han sjunger inte bra, men han var nykter, drack vatten, och verkade ha inställningen att göra något bra. Och låtmaterialet är så häpnadsväckande starkt att det blev en alldeles lysande timme.

Jag har skrivit det mesta om My Bloody Valentines spelningar redan tidigare - t.ex. här (skrolla ner en bit). Det var nu fjärde gången jag såg dem på 17 månader, men första gången inomhus och därmed bättre chans för idealiskt ljud och ljus. Ljuset var oklanderligt men ljudet strulade en del och Kevin Shields var tveklöst aningen irriterad. Det blev dock bättre efterhand och i avslutningen med You Made Me Realise och det kvartslånga oljudspartiet som fått namnet The Holocaust Section var det bra.

Kevin Shields är en ljudperfektionist utan dess like och hade, trots att festivalen hade MBV som värdar, sagt nej till att spela på stora scenen och ville spela på den mindre Centre Stage i stället. Eftersom denna tar i bästa fall hälften av festivalens 6000 besökare skulle MBV spela alla tre dagarna. Man fick då ett armband till en av dagarna då man hade företräde att komma in - därefter släppte de in folk från en väntande kö. Vi valde fredagen, men det visade sig sedan inte vara några problem de andra dagarna om man var tidigt ute så vi kom att se dem på söndagen också. Mer om det senare. Som vanligt var MBV otroligt bra även om det drog ner lite att Kevin var irriterad.

Här är You Made Me Realise - skruva upp högtalarna ordentligt nu och njut av 16 minuters "oväsen". Det här är den mest kompletta version av låten, med drägligt ljud, som jag hittat på Youtube. Det enda som inte framträder här är vilken oerhört hög volym de spelar på.

Only Shallow:

Buzzcocks avslutade första dagen med en härlig spelning. Visst har de unga, arga punkarna blivit gubbar men det är bara en utseendegrej - musikaliskt var det hur bra som helst och de visade en härlig attityd.