Bloggtorka

Orsaker till bloggtorka:

1. Hjärnstillestånd
2. OS-feber
3. Konsertabstinens

Återkommer strax

Dirty Three - Some Summers They Drop Like Flies

Den som tror att Warren Ellis bara är en skäggig sidekick till Nick Cave har en del att upptäcka. Detta är himmelskt vackert.

Nytt om Arcade Fire

Att jag är minst sagt förtjust i Arcade Fire är ingen hemlighet och att jag tycker de tre år som gått sedan de släppte sitt förra album Neon Bible är alldeles för lång tid är inte heller oväntat. Det ryktades ett tag om att de skulle släppa nytt i maj, men det senaste är att deras tredje fullängdare kommer att levereras under andra halvan av 2010. Det indikerar väl i så fall att de inte blir aktuella för sommarfestivaler i Europa i år. Tyvärr. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Vad som står helt klart är i alla fall att Peter Gabriel har gett sig på ett av Montrealbandets verkliga storverk - My Body is a Cage - och gjort en inte oäven version av den. Lyssna på den här. Bättre än väntat, sämre än originalet känns som en kort och enkel sammanfattning.

Något som gjorde mig riktigt glad var annars den här roliga fan-videon som ett gäng studenter gjort av fantastiska, underbara Rebellion (Lies). Se, lyssna och må bra!

Eurovision Song Contest 2010 - allt som behöver sägas

Boggen tipsade om en helt lysande krönika om melodifestivalen som Jan Gradvall skrivit. Läs den här. Visst kan man tycka att man inte behöver ta det på så stort allvar men med tanke på hur mycket tid, pengar och mediautrymme det tar så går det inte heller att enbart ta det på skämt. Jag upprepar att krönikan verkligen är både bra och dessutom relativt kort så missa den inte!

Jag skrev f.ö. en egen text om eländet efter Europafinalen 2008. Och jag har inga problem att fortfarande stå för texten, är rentav riktigt nöjd med den - läs den här.

Så - nu gör vi varandra en stor tjänst och glömmer eländet för i år. Och gärna för alla andra år också. Musik är ingen lek och det finns för mycket bra för att lägga tid och kraft på det dåliga och dessutom göra spektakel av det. Musik förtjänar så mycket bättre. I stället lyssnar vi på något riktigt bra i stället, t.ex. det här fina bandet, som dels släpper sitt nya album i morgon (tisdag 9 feb) där denna låt finns med och som jag dessutom hade glädjen att göra en intervju med förra veckan - dyker upp på Radar inom kort:

Drömmen om 2010

Jag tycker verkligen om snön och föredrar lätt en kall och "riktig" vinter som denna före en grå och blåsig som mer påminner om en evig november. Men oavsett hur fint det är går det aldrig upp mot den varmare delen av året. När man utan att frysa och utan att behöva ha alltför mycket kläder på sig kan bedriva sina favoritsysselsättningar - lyssna på musik, vistas i naturen och springa - utomhus, det är då jag trivs allra bäst. Så även om jag har principen att njuta av det som är så tar jag mig ändå friheten att längta lite. Jag har nämligen precis som vanligt en hel del planer för den varmare delen av 2010. Så här är det tänkt:

Barcelona och Primavera Sound i slutet av maj

Broloppet 12 juni

Tibetanska höglandet med främst fågelskådning på schemat från mitten av juni och tre veckor framåt. En av de mest eftertraktade arterna heter Roborovskis rosenfink och lever på ca 4800 m höjd

Nordligaste Sverige med bl.a. förhoppning att se tundratrollslända i slutet av juli. Kanske blir det ett besök vid Pältsa, Sveriges nordligaste fjäll (övre bilden).

...och självklart Way Out West i Göteborg i mitten av augusti

When Do I Get To Sing My Way?

Ja, det är frågan. Önskar så sjukt mycket att få se Sparks live någon gång. Det de gjorde i mitten av 70-talet är fantastiskt. Men de har fortsatt göra bra musik och så sent som 1994 klämde de ur sig ett mästerverk som detta:

Brian Johnson vs Bono

Brian Johnson, sångare i arenarockbandet AC/DC, har kritiserat sångarna i två andra arenarockband - Bono i U2 och Chris Martin i Coldplay - för att dessa från scen sagt till sina respektive fans att donera pengar till välgörande ändamål. Han menar att många fans är så unga, att de inte har råd men att stjärnornas påverkan är så stor att de ändå gör det i stället för att lägga det lilla de har på sig själv. Johnson säger:

Jag säger inte till någon att de ska ge pengar - de har inte råd med det. Då jag arbetade, ville jag inte gå på konsert för att någon fjant skulle berätta för mig att jag borde tänka på ett eller annat barn i Afrika.

Dessutom kritiserar han Bono och Martin för att de själva dessutom ställer upp på "allt" när det kommer till välgörenhet. Själva välgörenheten i sig tycker han väl är ok, men inte att de alltid måste skylta med det och, som han säger, göra reklam för sig själva.

Fair enough - håll gärna på med välgörenhet, men håll det helst borta från världstäckande tv!

The Ice Rage tycker:

• att det är för lite bråk mellan världsstjärnor och att det här känns som ett friskt debattinlägg.
  
• att välgörenhetsgalor och liknande är det absolut tristaste och segaste som överhuvudtaget går att se på tv (chansen att jag någonsin kommer se någon igen är mycket liten).
• att de som anser att de har råd gärna kan och bör skänka en slant till välgörande ändamål.

Beach House - Teen Dream

Det är bara att kapitulera och hålla med alla andra som hyllar Maryland-duons nya album. Jag gillade redan Devotion från 2008, men ändå känns det direkt att det är både bättre och jämnare denna gång. Redan nu vet jag att denna hamnar högt när musikåret 2010 sammanfattas i december.

De är i krokarna om en knapp månad. Tyvärr spelar de inte i Malmö, men Stockholm, Göteborg och Köpenhamn får besök. Och eftersom Köpenhamnsspelningen är på trevligaste Loppen i Christiania (26 feb) så köpte jag en biljett härom dagen. Längtar!

Another side of....Björn Afzelius

Björn Afzelius har de flesta hört. Han föddes 1947 och dog i cancer, endast 52 år ung, 1999. Däremellan spelade han i Hoola Bandoola Band och hade också en framgångsrik karriär som soloartist, rakryggad progg-gubbe och allmänt småslibbig kvinnokarl. Men låt oss titta närmare på musiken.

Afzelius blev väldigt populär under sin solokarriär - p.g.a. sina insmickrande melodier och konventionella, raka och rentav lite fega arrangemang ofta t.o.m. mer populär än sin vapendragare Mikael Wiehe, som allmänt ansågs som den mer kreativa av de båda. Och visst - det var Wiehes låtskrivande som gjorde att Hoola blev så stora som de blev, men under några år i mitten och slutet av 70-talet var faktiskt Afzelius den som pressade ur sig flest och bäst låtar. Förmodligen för att han då var lite argare än Wiehe.

Afzelius gjorde sig ett namn genom låtar som Sång till Friheten (kubansk låt i översättning), Tusen bitar (dansk låt i översättning), Bella Donna (svensktoppsflirt), Ikaros, Till min kära (egentligen tokpolitisk men med svensktoppsmelodi) och En kungens man (klassisk allsångslåt på fyllan). Och mot slutet av karriären var det rätt mycket meningslösa grejer som gjorde mig ointresserad av de skivor han släppte då - vi är därmed inne på 90-talet.

Hitlåtarna som jag nämnde tidigare pendlar mellan ok och hemskt dåliga. Hade de varit Björn Afzelius samlade testamente hade jag inte kommit ihåg honom på det sätt jag gör idag. Jag minns nämligen honom som en av Sveriges absolut bästa låtskrivare genom tiderna. Men jag gör det genom helt andra låtar - för allmänheten ofta okända låtar. Speciellt på hans första två skivor ligger några av de allra bästa svenska låtar jag hört genom tiderna. Dialog i Mariagränd är som en politiserad, nedstämd version av Desolation Row, Fröken Julie är helt enkelt det vackraste som finns och sättet på vilket han får ett schackparti att illustrera klasskamp i För kung och fosterland är helt fenomenalt. Och melodin i Historien har visat skulle vilken singer/songwriter som helst kunnat dö för. Och den oerhörda Atlantis från hans tredje soloalbum Johnny Boy måste också nämnas. Efter 1978 gjorde Björn bara ett fåtal låtar som nådde samma extremt höga klass, t.ex. Europa och titelspåret från Nio Liv.

Om jag hade blivit förvisad till en öde ö på obestämd framtid och bara fått ta med mig fem skivor överhuvudtaget hade jag valt A Pagan Place med The Waterboys, In An Aeroplane Over the Sea med Neutral Milk Hotel, Songs in the Key of Life med Stevie Wonder, Vi kaemper for at sejre med Savage Rose och, faktiskt - Vem är det som är rädd med Björn Afzelius. Jag måste helt enkelt ha den inom räckhåll - annars känns det inte alls bra (fast jag brukar hoppa över två spår). Det innebär inte att den är en av de fem bästa skivorna som gjorts - det kräver en annan slags värdering - men den är en av de fem jag lyssnat mest på och som jag väldigt ofta återkommer till.

Här har ni sex av de bästa låtar som gjorts i Sverige. Det är detta som är Björn Afzelius - inget jädrans "du är det finaste jag vet" (klassisk rad från Sång till friheten):

Dialog i Mariagränd
Historien har visat
Fröken Julie
För kung och fosterland
Fienden
Atlantis

Men partiet ska komma då bönderna tröttnar
på att få utkämpa kungarnas krig
då de vänder sig mot sina egna tyranner
och då blir det tal om en helt annan strid
för då bryter de regeln
och tar flera steg på en gång

- från För kung och fosterland

Mixtapes, cellmates, Gilbert, King Monkey

Ibland hamnar jag i kreativa svackor. Nu är det en sån. Jag har nog tio olika texter i huvudet men inte förmågan att egentligen skriva en enda av dem. Men de kommer så fort de släpper, så stay tuned.

Sen sist har jag i alla fall sett Daniel Gilbert, Håkan Hellströms sidekick, på Debaser. Bra spelning med bra covers av Boys Next Door (Shivers) och Fugazi (Waiting Room). Ja, sistnämnda var knappt repad och kanske mer rolig än bra, men det funkade i alla fall. Hans egna material känns också fint. Lika fint var förbandet Mixtapes & Cellmates, med Robert Svensson (som jag sett live solo tidigare) som en av vokalisterna. Ett band med väldigt bra låtar och smarta arrangemang.

Och så var jag och kollade på Ian Brown på KB. Bara en Stone Roses-låt (Fools Gold), men solomaterialet, framför allt från senaste plattan My Way, håller också väldigt hög klass. Allra bäst var nog Crowning of the Poor. Någon bra sångare är han inte, men oj, vilken star quality det lyser om honom. Totalt sett var jag riktigt nöjd med den kvällen också.

Ska skärpa mig och skriva bättre texter inom kort.