Frida Hyvönen

Frida Hyvönen. Pildammsteatern, Malmö 10/7/09

Sommarscen Malmö bjöd på fin gratisspelning på fredagen. Och trots att vädret inte var det bästa (molnigt och blåsigt men inget regn under själva spelningen) så var Pildammsteatern helt knökfylld av folk och det satt massor med folk även på de små kullarna bakom scenen (se bild nedan).

Spelningen påminde mycket om den jag såg i vintras även om den var aningen kortare och låtordningen gjorts om en del. Att avsluta extranumret med storslagna Oh Shanghai kändes helt rätt. Det var således jättebra, även om den intima och täta stämningen som blir på ett mörkt Palladium inte riktigt går att återfå en ljus sommarkväll. Men låtmaterialet och framförandet var lysande och en perfekt start på helgen. Här är några videos från kvällen:

Science
New York
Scandinavian Blonde

Trollsländevecka. Lördag

Nordisk kärrtrollslända, hane. Holmeja, Skåne 2009

Lördag. Kärrtrollsländor. Till skillnad från några av arterna i föregående del så är kärrtrollsländorna ingenting man ser var som helst. För att se kärrtrollsländor ska man helst ge sig ut i naturen och leta upp skogskärr, små gölar och myrar. Men om man väl gör det är chansen god att få se kärrtrollsländor, för några av arterna är mycket vanliga i rätt miljö. Tänk på att kärrtrollsländorna flyger tidigt på året. Några arter är igång redan kring Valborg och redan i juli kan det vara svårt att se dem.

I Sverige finns fem arter kärrtrollsländor. Samtliga arter har vitt ansikte, vilket skiljer dem från alla andra trollsländor utom fyrfläckad trollslända. De vanligaste och mest spridda (finns i hela Sverige) är dels Nordisk kärrtrollslända och dels myrtrollslända. Dessa är lika varandra och skiljs bäst på färgen på vingmärket - nordisk har röda märken (se bild nedan) och myrtrollsländan har svarta. Hanen hos båda arterna är huvudsakligen röd och svart, medan honorna är tecknade i gult och svart. Denna skillnad könen emellan gäller också för citronfläckad kärrtrollslända, där dock hanen har en tydlig gul fläck på bakkroppen (se bild nedan). Den citronfläckade ser man oftare än de övriga arterna i näringsrika miljöer - de övriga har en förkärlek för mer fattiga marker.

Hos de båda övriga arterna är hanarna tecknade i blågrått och svart, medan honorna är gula och svarta som hos de andra arterna. Såväl bred kärrtrollslända, som fått sitt namn av att bakkroppen är påtagligt utsvängd - kurvig om man så vill, och pudrad kärrtrollslända kan alltid skiljas från de övriga arterna på att analbihangen (som används vid parningen - sitter allra längst bak) är vita i stället för svarta. Den pudrade kärrtrollsländan är lokalt vanlig, främst i östra Sverige (t.ex. på Öland) och bred kärrtrollslända är den klart ovanligaste arten. Enligt litteraturen finns den i Skåne men det finns inga kända nutida förekomster så man bör åka upp en bit i landet om man vill se bred kärrtrollslända. Jag har bara sett den på en lokal i Östergötland. Där var de väldigt svåra att komma nära eftersom de föredrog att sitta på näckrosor ute i en sjö.

Bilder (som vanligt klickbara för större storlek):

Myrtrollslända, hona. Aspedalsgölen, Östergötland 2009

Nordisk kärrtrollslända, hane. Filsjön, Skåne 2009. Notera röda vingmärken (myrtrollsländan har svarta) - ses tydligt vid förstoring.

Citronfläckad kärrtrollslända. Filesjön, Skåne 2009. Varifrån namnet kommer syns tydligt på bilden.

Pudrad kärrtrollslända, hona. Havagyl, Näsum, Skåne 2009. Notera vita analbihang (det vita längst bak) som utesluter allt utom pudrad och bred

Bred kärrtrollslända, hane. Malmgölen, Ulrika, Östergötland 2009. Det går att se att midjan är smal och bakkroppen utsvängd - bred. Bilden tagen genom kikaren. Notera långhorningen som kom med som bonus.

Trollsländevecka. Fredag

Spetsfläckad trollslända, hona. Gunnaröd, Skåne 2009

Fredag. Segeltrollsländor (av släktena Libellula och Orthetrum). Idag bekantar vi oss med en ganska liten grupp av sländor (5 arter). Men de är viktiga att känna till för här hittar vi tre av våra allra vanligaste och mest lättsedda trollsländor. Hos fyra av arterna är honan och hanen helt olika tecknade. Hanarna har blå eller blågrå bakkropp medan honorna har gul- eller brunaktig av olika nyanser. Hos den sista arten, fyrfläckad trollslända, är bakkroppen brun eller gråbrun hos båda könen.

Igår lärde vi oss att skimmertrollsländor är s.k. patrullerare - de flyger fram och tillbaka över ett område i jakt på byte. Segeltrollsländorna, som förutom dagens arter även inkluderar kärrtrollsländor (som kommer avhandlas i morgon) och ängstrollsländor (på söndag) är i stället s.k. spanare - de spanar efter och lokaliserar vanligen byten från en sittande position.

Fyrfläckad trollslända är förmodligen landets vanligaste trollslända (några flicksländor undantagna). Den finns vid nästan alla typer av sötvatten - rinnande vatten, anlagda dammar, sjöar, i skogsbygd såväl som på landsbygd som inne i städer. Den har två svarta fläckar på vardera vinges framkant, vilket är arttypiskt (övriga arter har bara en). Dessutom är den vitaktig i ansiktet, vilket den bara delar med kärrtrollsländorna. Och så har den stora svarta fläckar vid vingbaserna. Den fyrfläckade trollsländan är bra att lära sig först, för den finns som sagt nästan överallt.

Bred trollslända är också vanlig och ses påtagligt ofta i små vatten i nyskapade och störda miljöer. Bakkroppen är verkligen påtagligt bred. Även denna har stora mörka fläckar vid vingbaserna. Den mest närstående arten heter spetsfläckad trollslända. Denna är däremot sällsynt och förekommer främst vid rinnande vatten i skogsmiljö i sydöstra Sverige. Efter att inte varit sedd i Skåne på många år har den nyligen upptäckts på nytt - i Rönne å. Namnet kommer från att den har små mörka fläckar på vingspetsarna. Honan är mycket vackert tecknad i brunt och svart (se ovan). Även denna art har mörka partier vid vingbaserna, men i mindre omfattning än de båda föregående arterna.

Återstår därmed de båda sjötrollsländorna. Större sjötrollslända är en vanlig art, i teckning ganska lik den spetsfläckade men den saknar helt mörka fläckar på vingbaserna. Den finns inte bara vid sjöar utan lika gärna vid olika slags dammar. Den mindre sjötrollsländan finns däremot även vid rinnande vatten, främst i skogsbygd och är generellt betydligt ovanligare än föregående. En säker karaktär för den sistnämnda är att de s.k. vingmärkena är gula (se bild nedan) - större sjötrollslända har svarta.

Och så lite bilder (som vanligt klickbara för större storlek):

Fyrfläckad trollslända. Holmeja, Skåne 2009

Bred trollslända, hona. Norra Vram, Skåne 2009

Spetsfläckad trollslända, hane. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Spetsfläckad trollslända, hane. (samma exemplar som på föregående bild - de bruna kanterna på bakkroppen visar att det är ett ungt djur som ännu ej färgat ut helt)

Större sjötrollslända, hane. Borup, Skåne 2009

Större sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre sjötrollslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009. Notera de arttypiska gula vingmärkena.

Vad är det för fel på danskar?

Ja, inte alla såklart. Självklart finns det bra danskar. Men det är en väldig skillnad på att se arenarock i Danmark gentemot i Sverige. I Sverige är publiken i mycket stor utsträckning där för musiken och är man där mest för folkfest så är svensken i alla fall väldigt bra på att få det att se ut som att musiken är det viktigaste.

I onsdags var jag som skrivet tidigare i Herning och såg Bruce Springsteen. Jag har nog aldrig sett så många påtagligt fulla åskådare under en konsert. Jag har aldrig heller sett så många som druckit så många öl eller drinkar under en spelning. Några meter framför mig stod fyra äldre gentlemän (?). De drack öl konstant från två timmar innan det började till det var slut (spelningen varade 2 timmar och 50 minuter). Jag överdriver inte - det var konstant! De verkade ägna ytterst lite tid och energi åt vad som hände på scenen. Knappast någonting alls. En tjej i närheten av mig segnade ner under spelningen av "vätskebrist" (det var varken påtagligt varmt eller soligt) och fick hjälpas bort av vakter.

Att dricka mycket kan vara kul ibland så det lägger jag mig egentligen inte i. Men, en biljett kostade 500 danska kronor. Sen tillkommer resan. Thunder Road är en ganska bra låt tycker nog de flesta som går på en Springsteen-konsert och borde i alla fall tilldra sig en viss grad av intresse. Det tycks dock inte de groggdrickande herrarna på följande video (inte jag som filmat - det intressanta i inslaget börjar f.ö. efter ca 17 sekunder) hålla med om. Hade det inte varit både enklare och billigare att snacka av sig på kvarterskrogen? Det här är ett riktigt störigt beteende för omgivningen. Och jag lovar er - de var inte ensamma (själv stod jag som tur är bra till ur denna aspekt)!

Varken i Köpenhamn, där jag sett Springsteen åtskilliga gånger, eller ens på Roskildefestivalen brukar det vara lika illa, det ska sägas.

Trollsländevecka. Torsdag

Sandflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Torsdag. Flodtrollsländor och skimmertrollsländor. Det här är två helt olika grupper men de är ganska små och för att få in alla svenska sländor på en vecka får det bli två grupper idag.

Det finns tre flodtrollsländor i Sverige. Dessa är bland de allra vackraste sländorna - fantasifullt tecknade i gult, svart och grönt. Två av dem (sten- & sandflodtrollslända) finns här och där i södra Sverige, främst vid eller i närheten av rinnande vatten i skogsmiljö. Den tredje, som heter grön flodtrollslända, finns i vårt land exklusivt i Norrbotten. En annan art som lever i samma miljö som flodtrollsländorna, är den fantastiska kungstrollsländan (extern bild), som är en av landets största trollsländor. Den har inga släktingar i Sverige men får vara med här för att den inte passar in någon annanstans. Jag har tyvärr inga egna bilder på den, men hade turen att se ett ex på närhåll i Småland härom veckan. Ett fantastiskt djur!

Om flodtrollsländorna är lätta att beundra för sitt utseende är skimmertrollsländorna mer anonyma. De flesta ser på håll enfärgat grönsvarta ut och många arter är ytterst lika varandra. I handen är de däremot väldigt vackra då de skimrar i olika gröna eller guldfärgade nyanser. Skimmertrollsländorna är s.k. patrullerare, d.v.s. de flyger gärna fram och tillbaka över ett område och spanar efter byte.

Det finns sju arter av skimmertrollsländor i Sverige, varav sex stycken är ganska lika varandra och det kan ibland krävas att man fångar dem för säker bestämning. Tid på året och biotop (levnadsmiljö) kan dock fungera som utmärkt vägledning. Tre arter (guld-, gulfläckad glans- & metalltrollslända) är ganska vanliga i södra Sverige och två arter finns bara i Norrland - fjälltrollsländan och enigmat tundratrollslända, världens nordligaste trollslända som bara finns i nordligaste Lappland. Eller finns och finns - det finns inte en enda observation av den på Artportalen och jag vet ingen som sett den överhuvudtaget. Utbredningen baseras rimligen endast utifrån äldre uppgifter och insamlade exemplar. Den mindre glanstrollsländan har en övervägande nordlig förekomst men har nyligen även setts i Skåne. Och den tvåfläckade trollsländan, som ser klart annorlunda ut en de övriga arterna, finns sällsynt vid en del näringsrika sjöar i södra Sverige. Den är lite lömsk för den flyger gärna långt ut över öppet vatten och kan därför vara väldigt svår att upptäcka.

Bildsvit (bilderna som vanligt klickbara för större storlek):

Stenflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Sandflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Guldtrollslända. Holmeja, Skåne 2009

Gulfläckad glanstrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

Mindre glanstrollslända. Traneröds mosse, Skåne 2009

Dagstorpssjön - en av de mer kända lokalerna för tvåfläckad trollslända

Springsteen otra vez

Bruce Springsteen. Herning, Danmark 8/7/09

För bara en månad sedan såg jag ju Bruce tre gånger i Stockholm. En jätte-superduperlång recension av de spelningarna med låtlistor och annat finns här. Men eftersom han under de tre senaste spelningarna plockat fram live-rariteter som Pretty Woman (Roy Orbison-låten som spelades som request utan att bandet någonsin gjort den tidigare), Point Blank och allra mest p.g.a. Jersey Girl, som spelades i Wien i söndags, valde jag att följa med Brodern, dennes son och ytterligare två personer till Herning på Jylland. Hade han och bandet upprepat Jersey Girl och jag stannat hemma hade jag nog blivit allvarligt deprimerad.

Nu blev det ingen Jersey Girl och ingen annan (relativt förvisso) live-raritet heller. Däremot gjorde de en riktigt bra konsert som vanligt. Allra bäst var Rosalita som spelades i extranumret - en magnifik version av en fantastisk låt. Den var oerhörd! Och det nya arrangemanget av Prove it All Night med ett långt hysteriskt gitarrsolo av Nils Lofgren. Lite sämre var partiet då han tar requests från publiken som slösades bort med flera låtar som han ändå spelar väldigt ofta. Då kan han lika bra skippa publikönskningar eller i alla fall dra ner på det. På den positiva sidan finns att raggarrocken, som är den del av Bruce katalog jag tycker minst om, i princip också saknades helt förutom det tveksamma arrangemanget av Johnny 99. Men bandet är i storform och generellt lät det väldigt bra genom hela spelningen. Max Weinberg är f.ö. tillbaka på trummor efter sitt tv-åtagande.

Med 2-3 annorlunda låtval hade jag inte haft många invändningar men det går att tröttna även på egentliga mästerverk som Thunder Road och The River om de spelas för ofta. Men det är egentligen bara partierna med Seeds & Johnny 99 och senare med Lonesome Day & The Rising som faller ur ramen och inte riktigt håller måttet.

Setlist: En yndig og frydeful sommertid (intro - Nils Lofgren solo på dragspel) / Badlands / No Surrender / My Lucky Day / Out in the Street / Outlaw Pete / Working on a Dream / Candy's Room / Seeds / Johnny 99 / Atlantic City /Raise Your Hand / Hungry Heart / Rendezvous / Mony Mony / Thunder Road / Prove it All Night / Waiting on a Sunny Day / The Promised Land / The River /I'm on Fire / Surprise Surprise* / Lonesome Day /The Rising / Born to Run - extranummer: Hard Times Come Again No More / Bobby Jean / American Land / Rosalita / Dancing in the Dark / Twist and Shout

* - Surprise Surprise spelades som request från min 10-åriga brorson som gjort en otroligt fin skylt. Bruce tog den, höll upp den och sa ungefär "this is for a little guy who gave me this sign. It's a very nice sign". Min brorson var med rätta väldigt stolt. Låten funkade f.ö. bra live också för att lyfta stämningen efter två låtar melankoliska låtar.

Trollsländevecka. Onsdag

Kejsartrollslända. Borup, Skåne 2009

Onsdag. Mosaiksländor och liknande. Det stämmer inte helt, men de största arterna är också de häftigaste. I alla fall att fånga - känslan när det rasslar till i håven är onekligen något extra. Inte bara för att de är stora, utan också för att deras storlek gör att de verkar vara skyggare och därmed mer svårfångade än andra arter. En annan är att de ofta uppträder i små antal eller t.o.m. ensamma på en plats. Dessa är några av anledningarna till att det inte blir så många bilder i denna delen.

En annan är att mosaiksländorna flyger sent. En art, tidig mosaikslända, flyger redan i maj men andra har nu i början av juli precis kommit igång och vissa har knappt kommit ur startblocken ännu. Det finns tio mosaiksländor i landet, många av dem är väldigt lika varandra och skiljs främst på storlek eller små detaljer i teckningen. Förutom mosaiksländorna inkluderar jag även kejsartrollsländan, som är ganska snarlik, i denna avdelning.

Mosaiksländorna har fått sitt namn efter de väldigt stiliga fläckar de har på bakkroppen. De flesta har blå sådana fläckar, men några har gröna. Kejsartrollsländan saknar följaktligen mosaikfläckar men har en liknande färgsättning i övrigt. Kejsartrollsländan är ny i den svenska faunan. Så sent som 2006 etablerade den sig på allvar i Sverige. Men redan nu är den faktiskt ganska vanlig både i Skåne och på Öland. Två andra arter har jag ännu aldrig sett (vass- & fjällmosaikslända, men det ska förhoppningsvis åtgärdas inom en snar framtid). Vassmosaiksländan är en bjässe - en av landets största sländor. Men alla mosaiksländorna är förhållandevis stora och när de kommer dragandes är det inte utan att de påminner om leksakshelikoptrar.

Här kommer några bilder på dessa fantastiska djur (som vanligt går bilderna att klicka upp för större storlek):

Tidig mosaikslända. Filesjön, Skåne 2009

Brun mosaikslända. Staffanstorp, Skåne 2009

Kilfläckslända. Krankesjön, Skåne 2008

Kejsartrollslända. Borup, Skåne 2009

Trollsländevecka. Tisdag

Större rödögonflickslända, hona. Vomb, Skåne 2009

Tisdag. Flicksländor. Denna grupp är den största och innehåller inte mindre än 18 bofasta och 2 tillfälliga arter. De är alla ganska små och betydligt klenare och smalare än de egentliga trollsländorna. De delas vetenskapligt in i flera mindre grupper men i min pedagogiska skola gör vi det enklare:

- Fyra arter (+ en tillfällig som vi bortser från) är huvudsakligen gröna (åtminstone på ovansidan) och kallas för smaragdflicksländor om de är lite större (= normal flicksländestorlek). Och så finns det en jätteliten söt sak som heter dvärgflickslända och är en av mina absoluta favoritsländor.
- En art (+ en tillfällig som vi bortser från) är brungrå och heter vinterflickslända. Den är speciell då den börjar flyga redan i mars (övriga börjar i bästa fall kring Valborg) och slutar redan kring midsommar. Ögonen lyser ofta blå vilket ser ganska kul ut. Den är vanligast i östra Sverige.
- En art är röd och heter röd flickslända. Den är skitsnygg!
- Alla de övriga - 12 stycken - är blåsvarta, åtminstone hanarna - honorna kan vara annorlunda färgade/tecknade men det är lite för mycket överkurs just nu. De kan vara svåra att bestämma till art, men de svarta teckningarnas utseende och utbredning kan vara bra ledtrådar. Två arter har också knallröda ögon (rödögonflicksländor) och någon har grönaktig undersida.

Flicksländorna är ofta talrika och man kan se många av dem på samma lokal. En del är dock mer krävande. Dvärgflicksländan finns t.ex. bara i enstaka kärr i Östergötland och Uppland och verkar vara väldigt krävande avseende vegetation och jordmån. Och en av de blåsvarta, griptångsflicksländan, har jag letat förgäves efter på några platser - den verkar riktigt svår. Men flera av arterna hittar man lätt bara genom att ge sig ut i naturen och hålla ögon och sinnen öppna. Här följer en liten bildsvit (klicka gärna upp bilderna för större format):

Allmän smaragdflickslända. Bökeberg, Skåne 2009.

Dvärgflickslända. Grytkärr, Östergötland 2009

Vinterflickslända. Färjestaden, Öland 2009

Röd flickslända. Traneröds mosse, Skåne 2009

Mörk lyrflickslända. Ulrika, Östergötland 2009. Detta är en av de allra vanligaste sländorna.

Mindre kustflickslända. Revingehed, Skåne 2009

Månflickslända. Hult, Östergötland 2009. Denna art, som är ganska ovanlig, känns oftast igen på att den har vackra mintgröna färger på ögon och undersida.

Helgen v. 27 - St Vincent, whisky & popquiz

En bra helg har passerat. Tre kvällar i rad med roliga händelser. Vilket gjort att dagarna inte varit så kreativa p.g.a. effekterna av de roliga kvällarna. Så någon blogg har det inte blivit. Här kommer i alla fall en sammanfattning.


Fredag - St Vincent på Debaser
St Vincent, en sångerska från New York med förflutet i Polyphonic Spree, ett band jag verkligen älskade för några år sen, spelade vid midnatt på Debaser. Det började dock ganska många timmar tidigare då Hin Håle, som jag inte träffat på länge hörde av sig. Så vi gick till Debaser redan vid halv åtta och gjorde vårt bästa för att beta av deras drinklista. Men spelningen var ändå det primära. Ett förband var det också - Bye Bye Bicycle från Göteborg. Inte alls oävet. Men det var St Vincent som gällde framför allt och det var som väntat väldigt bra. Musiken är någon slags art-pop som definitivt kräver en del av lyssnaren. Men om man väl klarar av det är det riktigt fint och det händer grejer hela tiden. Sångerskan använder två olika mikrofoner för att det ska låta olika och både gitarrist och klaviaturspelare byter hejvilt till klarinett, saxofon och flöjt - ibland spelade båda t.o.m. klarinett samtidigt. Och violin var också rikligt förekommande. Sångerskan är dessutom en riktigt vass gitarrist. Härlig spelning - inte tråkigt en sekund. Rekommenderas skarpt om man gillar t.ex. Feist även om St Vincent är lite svårare med mer ljudexcesser, åtminstone live. Två videos från spelningen (rekommenderas starkt - det kan vara er nya favoritmusik):

Actor out of Work
Your Lips Are Red

Lördag - Whiskyprovning i Lund
Äntligen whiskyprovning igen. Detta var provning #18 - totalt har vi nu testat 134 sorter. Två nya länder i provserien dök upp denna gång - Kenya (införskaffad av mig i Uganda) och Kina. En rökig grej från Islay vid namn Blackadder (6,9 i snitt av 10) vann kvällens provning och gick in på delad 13:e-plats (allt finns noga dokumenterat) i maratontabellen. Men framför allt var det stenkul som vanligt.

Söndag - Popquiz på Debaser
På Besöks popquiz har ju som jag skrev tidigare utlokaliserat sig till Debaser tre söndagar under sommaren. Vårt lag fick bara ihop tre deltagare (Emma, Kristian & The Ice Rage) denna gång (fem tillåtet). 42 lag (inte 30 som jag skrev först) deltog vilket ju direkt gör arrangemanget till en succé. Trots brandskattat lag är jag mycket nöjd med vår andraplats på 107 poäng. Vinnarna var ett gästande lag från Stockholm som hade 111p. Som vanligt var det väldigt roligt. Tyvärr missar jag nästa gång (19 juli) eftersom jag är drygt 60 mil för långt åt nordost och besöker Stockholms jazzfestival.

Bruce Springsteen fortsätter sin Europaturné och har börjat bli en levande jukebox igen. Igår spelade han, i Österrike, Jersey Girl - Tom Waits-låten som Bruce nästan gjort till sin egen - för första gången någonsin i Europa. Jag är inte så lite avundsjuk på de som fick uppleva det för Jersey Girl är en av mina absoluta Springsteenfavoriter. Tveksamt om han spelar den i Herning på onsdag, men jag hoppas ändå.

Trollsländevecka. Måndag

Stenflodtrollslända. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009

The Ice Rage är inte en musikblogg. Däremot är musik den del av mig och mina intressen som fått mest utrymme i både liv och blogg på sistone. Dags att göra något åt det. Och inspirerad av några snälla tillrop angående den temavecka jag hade för två veckor sedan kör jag därför en ny. Om ett av mina senaste intressen - ett intresse som växt sig väldigt stort i vår och sommar. De som läser bloggen för att få tips om musik eller läsa konsertrecensioner behöver inte vara oroliga - de kommer också under tiden. Temaveckan är ren bonus!

I Sverige förekommer regelbundet 57 arter trollsländor, vilket inkluderar både flicksländor (18 arter) och egentliga trollsländor (övriga). Dessutom finns det fyra arter som tillfälligt observerats i landet. Många av arterna är vanliga och ett besök vid en bra våtmark eller ett vattendrag vid fint väder under sommaren kan lätt ge i utbyte att man får se åtminstone ett tiotal arter. Om man dessutom lägger lite mer tid och besöker flera ställen av olika natur kan man lätt se det dubbla.

The Ice Rage med håv på väg ut i Grytkärren, Östergötland. Foto av That Handsome Devil (om inget annat anges är det mina egna bilder)

Trollsländor är riktigt imponerande djur när man håller dem i handen. En håv är därför en bra följeslagare när man är ute. Dels för att studera dem i handen och se vilka fantastiska skapelser det är och kanske också ta några bilder innan man släpper dem igen. Eftersom jag själv haft lyckan att se ett stort antal av landets sländor i år (40) eller förra året (ytterligare 11) tänkte jag här passa på att presentera de olika grupper av sländor man kan se om man ger sig ut, huvudsakligen med hjälp av bilder. Jag har valt att dela upp dem i sju grupper så det blir en per dag.

Och när vi ändå är inne på sländor kan jag passa på att tipsa om projektet Trollsländor i Skåne, en inventering som pågår från i år till 2014, som går ut på att kartlägga förekomsten av de olika arterna i hela Skåne. Att inventera är enkelt - man besöker de vatten som finns inom de rutor (5x5 km) man tecknar sig för vid några tillfällen och skriver upp vilka sländor man ser. Förkunskaper behövs inte utan man kan lära sig efterhand, ta hjälp av de som kan mer eller följa med på någon av de kurser och/eller exkursioner som projektet arrangerar. Dessutom är det kul och man kommer till platser man aldrig skulle besökt annars. Inventera mera!

Eftersom detta inlägg även innehöll en introduktion till temaveckan blir dagens grupp av sländor därför den minsta - gruppen innehåller endast två arter. Notera att bilderna är klickbara för större storlek.

Blå jungfruslända, hane. Näsum, Skåne 2009

Blåbandad jungfruslända, hane. Näsum, Skåne 2009

Måndag. Jungfrusländor
För många är jungfrusländorna de allra vackraste sländorna. De är båda vanliga och kan finnas i stora antal vid eller i anslutning till vattendrag - även vid små, stillastående bäckar. Flykten skiljer sig markant från övriga sländor. Om man ser ett stort antal mörkblåa sländor över vatten som nästan flyger som fjärilar är det alldeles säkert jungfrusländor. Den blå jungfrusländan (hanen) har helt blå vingar, medan den blåbandade har breda blå tvärband över den yttre delen. Honorna av båda arterna är gröna och mycket svåra att skilja från varandra. De båda arterna förekommer ofta tillsammans.

Jungfruslända, hona. Nerängarna vid Emån, Påskallavik, Småland 2009