Malmö - Stockholm t.o.r.

Det har varit mycket musik i bloggen på sistone p.g.a diverse årssammanställningar och annat. Det andra av mina stora intressen, fåglar, har det varit sämre med. Försöker jämna ut med ett litet dagboksblad från veckans stora händelse.

4 januari 2009
Kl 24.00: Bilen med fem passagerare rullar norrut längs E6:an, förbi Landskrona, förbi Helsingborg. Förväntan hög, ingen påtaglig trötthet. Det tar inte många minuter förrän de klassiska samtalsämnena är igång – vad man sett för arter sen sist, var man ska resa och så en återkommande specialare - härmningar av diverse andra skådare med distinkta röster och dialekter. Jag måste dock vara på min vakt - tre av medresenärerna är bland de som är lättast och roligast att imitera.

Kl 02.00: Längs E4-an över Småländska höglandet. Börjar bli lite trött, tar en kopp grönt te (jag har ren månad i januari – inget kaffe, alkohol, snabbmat, godis, glass), försöker sova lite i baksätet - går inte bra. En av resenärerna testar Vita Huset finns inte längre-skämtet men jag har hört det innan och vet att svaret är att kvar finns bara en svart barrack. En bensträckare avslöjar brutal kyla.

Kl 04.00: Har kommit förbi Norrköping, termometern utomhus visar minus 17 grader - shit! Några passagerare halvsover, men det är fortfarande en del snack för vi ses inte så ofta. Långdragen har blivit få de senaste åren eftersom vi redan sett det mesta. Chauffören tycker inte mackarna borde få kalla sig nattöppna när det bara går att handla i en lucka. Handelsfacket har drivit igenom att man inte får ha affären öppen på natten om det bara är en som jobbar. Bra tycker jag, men chaffisen verkar inte nöjd.

Kl 06.00: Stockholm. Jag är där flera gånger om året, men några av de andra blir upphetsade av att se Globen, Stadshuset och andra kända ställen. Jag pekar ut var jag bodde när jag pluggade där (Bergshamra), när vi byter E4 mot E18.

Kl 06.30: Framme vid Säbysjön utanför Järfälla efter en helt sömnlös natt. Endast två bilar på plats men det är ju 1,5 timmar tills det blir ljust. Brukar vara så att de som kört längst kommer först. Även bil #4 har kört från Skåne, bara kända ansikten. Tar en rejäl fika i bilens värme innan det börjar ljusna och är dags för att frysa.

Kl 08.00: Hundratals personer på plats och alla står vackert uppställda på ett långt led med kikarna riktade mot samma plats, nämligen den fågelmatning där det på eftermiddagen dagen innan upptäckts Sveriges första fynd av gulbrynad sparv (Emberiza chrysophrys) någonsin. Ett oväntat fynd såtillvida att det finns färre än tio fynd i Europa. Ett väntat fynd såtillvida att det är en art som häckar och flyttar i samma områden som andra fågelarter som har setts i Sverige. Den häckar i östra Sibirien och övervintrar huvudsakligen i Kina. För egen del är det en favorit som jag många gånger tänkt att jag vill se i landet. Och nu är det kanske snart dags. Det har varit mycket spekulationer på vägen upp. Den borde ju vara kvar för att det är så kallt och den har hittat en bra matning men den kan ju ha fått spel och dragit. Ingenting är någonsin givet. Jag känner mig ändå påtagligt lugn, kylan är jobbig på sätt och vis men för chanserna att se sparven är den bara positiv.

Kl 08.30: Det är ljust, men endast koltrastar, blåmesar och talgoxar ses vid matningen. Det är minus tolv grader ute och det gäller att vara varmt klädd. Det är jag – jag har flera lager på mig och dessutom den fantastiska dubbelstickade halsduken jag fick av Maria i julklapp för flera år sedan. Världens bästa halsduk som räddat livet på mig flera gånger. Och huvudet är säkrat med en äkta inkaluva som jag köpte i Peru. Men kylan biter och tår och fingrar behöver rörelse för att inte smärta. Jag knyter ihop händerna som bollar för att hålla värmen. Min kompis Pav, som kört från Halmstad, där han varit på tillfälligt besök, hade inte haft kläder med för denna typ av aktivitet. Han har lågskor. Jag frågar hur det känns. Ganska illa, svarar han. Men att ge upp är inget alternativ och vi fortsätter spana.

Kl 08.50: Jag står ganska långt till vänster i den stora skaran av folk, som nu är uppemot 500 stycken. Långt bort till höger börjar det pekas och ropas. Någon har hittat sparven som plötsligt bara sitter där. Ingen verkar ha sett den komma utan den sitter bara där i ett träd, några meter från foderautomaterna. Jag hittar den snabbt och ser den fint i tubkikaren. Den är kvar några minuter innan den flyger ner på marken bakom ett krön för att inte ses mer. Det var kul, men vi vill gärna se mer.

Bilder på fågeln finns här och här.
Bilder på folksamlingen finns här och här.

Kl 09.30: Jonas, som åkte i den andra Skånebilen och tog en fika i bilen när sparven sågs första gången, börjar bli lite frustrerad av att sparven inte visar sig igen. De som sett den är glada och unnar sig små promenader för att hålla värmen. Avståndet till matningen är drygt 50 meter och eftersom fåglar bränner mycket energi när det är kallt ska de absolut inte störas när de äter. Det hade varit lätt att gå fram och ”sparka fram” den men då är man för alltid stämplad så det är inget alternativ.

Kl 09.45: Djuret hittas igen - jag ser den fint men kortvarigt innan den försvinner igen. Jonas missar den igen och är klart irriterad. En del folk lämnar, andra tillkommer. En liten sparv från Sibirien har orsakat folkvandring. Både häpnadsväckande och självklart på samma gång.

Kl 10.00: Fortfarande har alltså inte alla sett den och det spanas intensivt från många ögon. Men det blir också lite tid till varm fika, mingelsnack med bekanta man inte träffar så ofta och värmeövningar för de mest utsatta kroppsdelarna. Pav, hjälten i lågskor, lämnar med stelfrusna tår.

Kl 10.30: Tredje observationen av fågeln som nu hittas i ett parti med visset gräs där den ibland visar huvud och ibland rygg men sällan allt på en gång. Men nu får nog alla se den i alla fall. Mina medresenärer känner sig nöjda och frusna och föreslår avfärd och så blir det. Vi påbörjar den långa återfärden, stärkta och upprymda av upplevelsen men innerst inne lite trötta efter den sömnlösa natten och bitande kölden.

Kl 12.00: Lunch på vägkrok i Sörmland. Vegetariskt för mig, kalops för några av de andra. Det smakade utmärkt och ger bra förutsättningar för kommande sömnförsök.

Kl 14.00: Bilen går bra, men vi har problem eftersom spolarvätskan frusit till is och vi måste därför stanna frekvent för att fixa det manuellt. Jag tror vi stannade säkert tio gånger längs vägen och därför tog det längre tid än vanligt att ta sig hem.

Kl 16.00: Skymningen kommer när vi är kring Värnamo. Jag sov större delen mellan Nyköping och Jönköping, men registrerade i alla fall att vi såg fyra havsörnar längs vägen (jag såg själv bara två). Det går glädjande nog bra för havsörnen och att se fyra stycken enroute på E4-an hade varit omöjligt för tio eller i alla fall tjugo år sedan.

Kl 17.30: Passerar Skånegränsen, snart hemma. Vi har haft musikfritt nästan hela resan men nu är skvalradion på, tror det är Mix Megapol. Extremt oförarglig musik som rinner av mig snabbt och förmodligen exakt samma låtar som spelades dagen innan. Tänker på hur överlägset P3 är som radiokanal i Sverige om man vill höra bra popmusik.

Kl 19.00: Hemma igen efter en annorlunda dag. Bara min vita månad stoppar mig från att hälla upp en whisky. Blir en enkel middag, lite slösurfande på datorn och lyssnar en gång på Ra Ra Riots fina The Rhumb Line, en favorit från 2008 som fortfarande växer, innan jag stupar.

Det är kul att komma iväg så här om det inte sker för ofta. Och det gör det inte. Så här långt har jag faktiskt inte åkt för en enskild fågelart sen 2002. Öland, Halland och Blekinge blir det lite oftare, men inte heller det blir mer än enstaka gånger per år. Och kombinationen av trevligt resesällskap, möte med bekanta man inte träffar så ofta och så det centrala, att se en ny fågelart, är väldigt stimulerande och kul. Galenskap eller passion? Troligtvis lite av båda. Och dessutom är det kul att vara galen också.