Nick Cave - Köpenhamn 19/5

Nick Cave & The Bad Seeds (support: Ed Kuepper). KB-hallen, Köpenhamn 19/5/08

Lagom för att hinna två öl innan förbandet anlände jag och mitt sällskap (Emma & Josefin) till KB-hallen. Ed Kuepper, en av grundarna av legendariska The Saints, värmde upp publiken tillsammans med sin trummis Jeffrey Wegener. Det var bara de två, men de röjde på rätt friskt ändå och det lät stundtals väldigt bra, låt vara att de höll på aningen för länge.

Förväntningarna på Nick (eller snusk-Nisse, som Emma kallar honom) var stora och så plötsligt stod han där med sitt lika klassiska som fantastiska Bad Seeds, med ett undantag samma medlemmar som när jag såg dem 1996. Nick var lite slemmig och ful i sin mustasch och frisyr, men samtidigt märkligt nog väldigt snygg.

Det började väldigt rockigt med många låtar från nya skivan. Två trummisar och mycket gitarr - pianot med en i början lite mer återhållsam roll. Warren Ellis i sitt sektskägg briljerade med att spela på fiol som på en gitarr på några låtar. Efter ett tag kom ett lugnare parti och det blev så nyansrikt som jag hoppats. Jag vet knappt någon som kombinerar det råa med det vackra så snyggt och så naturligt. Så efter en inledning då jag inte var helt tillfreds föll bitarna på plats efterhand.

Setlisten improviserades i många delar och bandet tog flera requests från publiken. Flera gånger trodde jag det skulle vara slut men det blev "You want to hear one more?" igen. Och igen. Och igen. Inte mindre än nio låtar i extranumret blev det till slut. Speciellt kul tyckte jag det var att vi fick höra Wanted Man, Dylan-låten som Johnny Cash gjorde på San Quentin-skivan. Med Nick Cave är den helt annorlunda - brinnande rock i stället för country, och det var inte förrän jag hörde texten jag insåg att det var den. Men sjukt bra var den ändå.

Konserten varade mer än två och en halv timme, men tiden gick fort och till slut ville jag ändå bara ha mer. Jag skulle kunna invända mot att flera av mina favoritlåtar saknades, t.ex. The Weeping Song och As I Sat Sadly By Her Side. Jag skulle kunna invända mot att fantastiska The Mercy Seat gjorts i mer spännande versioner. Jag skulle kunna invända mot att den rockiga Nick Cave hade lite för stort övertag på ballad-Nick även om det jämnades ut efterhand. Men det känns bara som randanmärkningar för det var en fantastisk spelning som kommer följa med mig länge.

Into My Arms
Wanted Man
The Ship Song
The Mercy Seat